Domen: Uppkopplad bil kostar för mycket

Min bil står parkerad 98,26 procent av tiden. Sedan början av mars har jag rullat 880,7 kilometer, varav 33,8 kilometer (4 procent), bestått av fortkörning. I april har jag noll hårda inbromsningar. Det senare brukar leda till att människor, ofta av sorten äldre män, påpekar att jag utsätter min Skoda Rapid från 2014 för onödigt slitage. Du måste ställa dig på bromsen då och då, säger de när jag visar dem statistiken.

Telia verkar inte hålla med om det. Ju färre hårda inbromsningar och ju mindre tomgångskörning, desto fler poäng får jag.

Sedan årsskiftet tillhör min bil sakernas internet, iot. Under ratten, över mitt vänstra smalben, sitter numera en liten svart dosa i fordonets diagnostikport. Den skickar data till Telias tjänsteplattform, Sense, som användaren tar del av via en app i telefonen. Dosan och plattformen kommer från svenska startupen och 33-listevinnaren Springworks. Telenor Connect är en annan operatör som satsar på att erbjuda sina kunder liknande funktioner.

Dosan är kompatibel med bensindrivna fordon från 2001 och dieselbilar från 2004. I många nya bilar är tekniken inbyggd redan när bilen rullar ut från fabriken.

Läs mer:

På Telias hemsida kan man köpa Sense-hårdvaran och ett tvåårigt abonnemang för 2376 kronor. Köper man hårdvaran separat kostar tjänsten 99 kronor per månad. Med tanke på vad man faktiskt får för de pengarna är det i nuläget inget jag skulle rekommendera.

En körjournal håller koll på alla resor man gjort. Jag får med jämna mellanrum larm (en notis i telefonen) om åverkan, även om samtliga larm utom ett berodde på mig. Vid undantagstillfället gick jag ut på balkongen och spanade efter tjyvar men hittade varken sådana eller några märken på plåten.

Dosan ger lokalt 4g-wifi i bilen (upp till 20 gigabyte), men vi har redan så mycket surf till familjens enheter att det behovet saknas.

Desto mer spännande är de partnertjänster som adderats till Sense. Bilia håller koll på om min Skoda behöver service, Viking erbjuder ”digital beställning av assistans” och Folksams Köra Säkert, tja, den är värd några egna rader.

Folksam har numera tillgång till min personliga kördata, efter att jag uttryckligen godkänt detta. Via Sense-dosan kan Folksam dels hålla koll på fartgränsen som gäller där jag befinner mig, med hjälp av gps-positionering och uppgifter från Nationell vägdatabas. Dels får de realtidsinformation om vilken hastighet jag håller.

Detta visualiseras via en liten diskret svart enhet man fäster på instrumentbrädan (Folksam skickar den med posten, utan kostnad), med lampor som lyser i antingen grönt, orange eller rött. Om den gröna lampan lyser kör jag i tillåten hastighet. Når jag minst 85 procent grön körning sänks min premie, som mest upp till 20 procent. Oavsett hur jag kör kan premien inte höjas.

Läs mer:

Efter fyra månader med Telia Sense är mitt intryck splittrat. Å ena sidan tycker jag, som sagt, att Sense och dess partnertjänster än så länge inte är värt sin kostnad. Å andra sidan tvivlar jag inte en sekund på att den uppkopplade bilen är här för att stanna. Men tjänsterna behöver bli fler, föraren borde få fler insikter och analyser och konkurrensen kommer säkerligen leda till lägre priser.

Och vid åtminstone ett tillfälle blev jag genuint glad över att det plingade till i telefonen. Jag hade parkerat på en gata i Stockholm när Sense påminde mig om att det där rådde parkeringsförbud. En alldeles egen parkeringsvakt som inte bötfäller mig? Det är framtiden det.