De byter kropp med varandra

Oculus Rift är en cyklopliknande mask som man sätter framför ögonen. Den ersätter hela synfältet med inspelade eller direktsända rörliga bilder. För ljudet har man vanliga hörsnäckor i öronen. Upplevelsen omsluter personen helt och uppfattas oftast som mycket verklig. Det kan handla om en hisnande berg-och-dalbanetur, en informativ vandring i ett museum, en flygtur ur en attackpilots perspektiv eller precis vad som helst som går att visa med rörliga bilder. Poängen är att man intensivt upplever något som verkligt trots att det inte är det.

När Facebook nyligen la upp 2 miljarder dollar för bolaget bakom Oculus Rift började till och med de mest hårdnackade skeptikerna tro att det börjar bli dags för det stora VR-genombrottet. Ryktena går stekheta om en snar lansering för konsumentmarknaden.

Den 21-årige Oculus Rift-grundaren och nyblivna miljardären Palmer Luckey har stora planer:

– Oculus kommer att förändra mänskligheten, säger han.

Spelindustrin ligger såklart i startgroparna. Deras utvecklare hittar på den ena nya applikationen efter den andra. Sony har en egen ”mask” på gång till sin kommande Playstation 4. Till och med verkstadsindustrin har fått upp ögonen för den nya VR-tekniken. Obscura Digitals Sverigekontor var först ut i världen med en kommersiell Oculus Rift-applikation för lastbilsindustrin. Även konst- och vetenskapsvärldarna hänger på med applikationer och experiment som mer än några andra pekar på att Palmer Luckeys förutsägelser kommer att infrias.

Ny Teknik träffar Be Another Lab under ett event på konstmuseet MU i den holländska staden Eindhoven. Gruppen består av sex personer spridda över världen. En bor i Barcelona, en i São Paulo, två i Belfast, en i Berlin, en i New York och en i New Mexico. Alla har någon form av akademisk bakgrund uppblandad med stort konst- och teknikintresse.

De fokuserar på projekt som undersöker människors empatiska förmåga och som bygger på idén att när man ser världen genom någon annans ögon så ökar också förståelsen för den andres bild av verkligheten. De samarbetar intimt med hjärnforskare, psykologer och konfliktforskare.

– Vi använder oss av neurovetenskapliga metoder som ”lurar” hjärnans uppfattning av det den ser och upplever. Det nya är att vi gör det med hjälp av Oculus Rift som ju ger en mycket starkare upplevelse av att det är verklighet, säger Philippe Bertrand, en av medlemmarna i konstnärsgruppen.

I projektet som de presenterar på MU bjuder de in besökarna att pröva hur det är att ha ett annat kön än sitt eget. Det börjar med att försökspersonen går in i ett rum där det finns två bås med speglar. Sen får han eller hon klä av sig så mycket som känns bekvämt och slå sig ner på en pall i det ena båset. I det andra båset sätter sig en lika avklädd person av motsatt kön. Båda förses med varsin Oculus Rift-display med två kameror i ögonnivå på utsidan.

Signalerna från kameran går till den andres displaymask. På så vis ser den ena sig i den andres kropp och tvärtom. Exakt vad man ser av den andre beror på vart man riktar blicken. En kvinna som betraktar sina ben ser sannolikt ett par håriga mansben. En man som tittar på sin bringa ser ett par kvinnobröst. Men till att börja med måste man lära sig samspela. När den ena lyfter sin arm måste den andre hänga med och så vidare.

– Det handlar om en slags realtidsöverenskommelse mellan de två användarna. En leder och en följer och så skiftar man vem det är som gör det ena eller andra. Till slut fungerar synkroniseringen ganska perfekt och känslan av att vara i den andres kropp växer sig allt starkare, säger Philippe Bertrand.

Efter flera liknande event i många olika länder har det visat sig att de flesta som testat det virtuella könsbytet är mer konservativa och blyga än vad de själva kanske tänkt sig.

– Vi trodde att det främst skulle komma att handla om att undersöka könstillhörigheten men det visade sig att det också handlar väldigt mycket om empati. När du ser dig själv som en annan person så vill du inte invadera den personens kropp. I stället uppstår en ömsesidig respekt och man prövar sig försiktigt och gemensamt framåt, säger Philippe Bertrand.

Gruppen har även prövat att låta terapeuter byta plats med sina patienter, föräldrar med sina barn, män och kvinnor med olika hudfärg och rullstolsburna har dansat balett. I ett annat experiment kunde folk från Barcelona se sig själva i kroppen av en invandrare från Senegal. De fick dessutom höra historien om hans barndom, hans passion för dans, hur han hamnade i Barcelona och om hur det är att leva och bo på gatan. Projektet väckte uppmärksamhet och en dag blev To Be Another Lab kontaktade av FN-rådgivaren Daanish Masood som ville diskutera samarbeta. I dag är han medlem i gruppen och tillsammans utvecklar de ett minst sagt storslaget fredsprojekt.

Enkelt uttryckt handlar det om att skapa ökad förståelse mellan somaliska klangrupper som flyttat utomlands och tagit med sig de nationella konflikterna till det nya landet.

– FN är väldigt intresserade av de här exilgrupperna eftersom deras ord har stor makt i hemlandet. De bor utomlands, de är aktiva på internet, de skriver bloggar och ganska ofta kommer det som de skriver igenom till människor i Somalia på hög nivå. De når fram betydligt bättre än de officiella medierna i Somalia, säger Christian Cherene, specialist på kognitiva system och interaktiva medier i Be Another Lab.

I ett första steg ska gruppen testa sitt system med Oculus Rift tillsammans med en grupp somalier i Cardiff i Wales. Där ska man få kliva in i sin grannes kropp och känna på hur det är att vara en person från en annan klan. Tanken är att det här så småningom ska öka förståelsen mellan de olika klanerna och att de i sin tur ska vidarebefordra dessa insikter i sina bloggar och annat till radiostationer i Somalia. I bästa fall kan det leda till att en liten grupp människor långt hemifrån påverkar och eventuellt mildrar konflikter i hemlandet.