Avskedsbrev till anonymiteten

Detta är dock inte det verkliga problemet. Visserligen är det viktigt att välja rätt integritetsinställningar i Facebook, och många gör inte detta. Men det som verkligen avslöjar oss är inte det vi uttryckligen berättar, utan allt det andra. Kommentarer, bilder, shopping, webbsökningar, gilla-markeringar och så vidare. Listan tar aldrig slut.

Bara ur gilla-markeringar på Facebook har forskare med upp till 95 procents säkerhet kunnat läsa ut egenskaper som ras, ålder, IQ, sexuell läggning, droganvändning, politisk åskådning och allmänna personlighetsdrag. Och då handlar det inte om att man explicit gillar exempelvis ett politiskt parti utan om mönster i tycke och smak som är typiska för någon egenskap.

Gilla-markeringar är personligt kopplade, men kan i viss mån skyddas med inställningar på Facebook. Problemet är att vi lämnar så mycket andra spår efter oss. Många av spåren, som webbsökningar och näthandel, är inte offentliga utan kontrolleras av privata bolag.

Bolagen kan matcha sina data om oss mot annat vi gjort och dra slutsatser. Eller helt enkelt samarbeta med Facebook vilket en rad företag gör, så att våra köp i verkliga butiker används för att rikta annonser till oss på Facebook.

Systemen som analyserar våra köpmönster är mycket träffsäkra. Det har exempelvis hänt att kvinnor som nyss blivit gravida utan att berätta det för någon, automatiskt fått erbjudande om baby-artiklar bara utifrån sitt förändrade köpbeteende.

Men det händer också att företag lämnar ut databaser där all information om identitet tagits bort. Inte heller detta hjälper. När filmuthyraren Netflix offentliggjorde en del av sin databas kunde dataforskaren Arvind Narayanan plocka fram samtliga filmer som individer hyrt med 99 procents säkerhet, utifrån offentlig information från annat håll om individernas betyg på bara åtta filmer.

Budskapet är detta: anonymitet är en illusion. Utifrån de spår du lämnar efter dig på nätet kan du identifieras, bara på sättet du skriver, även när du tror att du är anonym. Arvind Narayanan går så långt som att säga att anonymitet kan komma att bli en ”algoritmisk omöjlighet”. Att hitta en nål i en höstack är inte längre någon match.

Ljuspunkten är denna: tekniken skulle kunna användas även för att förvilla, som ett slags filter man kan köra en text igenom för att det inte ska synas att du skrivit den.