Demokratiska chefer med visioner och karisma och förmågan att måna om medarbetarna lyckas bäst. En ledares personliga egenskaper betyder mycket för hur medarbetarna presterar och för vilka strategiska val ett företag gör. Det visar en studie som Jan E Skaug gjort vid Handelshögskolan i Göteborg.
- Den bekräftar den gamla regeln att när medarbetarna får vara med och bestämma och ta del av ansvaret uppnås inte bara goda resultat. Det ökar också möjligheten att uppnå förutbestämda mål, säger Jan E Skaug.
När chefen visar förtroende för medarbetarnas kompetens att fatta egna beslut, och därtill är bra på att lyssna, bry sig om och visa uppskattning, skapas en oerhört stark laganda.
- Demokrati frigör krafter hos individerna och därmed mobiliseras organisationen. Det är en viktig konkurrensfaktor.
Men en demokratisk och visionär ledarstil räcker inte. För att lyckas helt och fullt måste en chef kunna omsätta sina visioner i konkreta mål. De anställdas behov av utbildning och utveckling måste sedan matchas mot målen.
- Resultatorienterat ledarskap med tydliga mål, där personalen får kunskapsutveckling och får ta del av ansvaret, är motivationsskapande och leder till högre prestationsnivå i företaget. Att teknologi och personal utvecklas parallellt med arbetet att uppnå uppställda mål, har stor betydelse för att resultatet ska bli bra, säger Jan E Skaug.
Han är civilingenjör i grunden,verkar som forskare vid Handelshögskolan i Göteborg och är lektor vid Högskolan i Trollhättan/Uddevalla. Han har också drygt två decenniers erfarenhet av att ingå i ledningsgrupper och vara chef på olika befattningar inom flera branscher.
- Jag har sett alltifrån diktatoriska ledare till ledare som styrt enligt låt gå-principen. Det var det som inspirerade mig att undersöka hur stor betydelse en ledares egenskaper i verkligheten har för om affärsstrategier lyckas.
Skaugs undersökning, som han nyligen doktorerat på med avhandlingen "Affärsstrategiskt ledarskap", baseras på fallstudier av händelseförloppet under 22 år i två jämförbara logistikintensiva handelsföretag. Efterhand kunde han urskilja två olika ledartyper, traditionalisten och förnyaren.
- Dessa ledarstilar ledde till olika utvecklingsmönster, beroende på personliga egenskaper och ledarbeteende. Förnyaren hade förmågan att kommunicera med medarbetarna, känna klimatet i företaget och förmedla resurser. Det frigjorde medarbetarnas krafter och gjorde företagets mobilisering kraftfull.
