Ett tygstycke läggs över stridsvagnen och plötsligt försvinner den från både radarskärmen och det infraröda siktet. Inte ens en värmekamera kan upptäcka den längre. Tygstycket är gjort i en polyesterblandning och tillverkas i en fabrik i Mullsjö.
Tyg som andas men ändå inte släpper igenom ösregn och tyg som klarar explosionen i en krockkudde tillverkas i Borås.
Här och på andra håll uppfinns ständigt nya tyger för olika tekniska ändamål.
Utvecklingen inom svensk textilindustri har tagit ett stort språng bort från den nedgångsstämpel branschen hade under tekokrisens hetta i början av åttiotalet. Industrierna har moderniserats och funnit nya användningsområden för tyger.
I Sverige tillverkas idag mycket lite material till konfektionsindustrin. Istället koncentreras verksamheterna på tekniska textilier. Nästan all produktion sker i syntetmaterial. Beklädnadsvaror tillverkas fortfarande men då handlar det mer om funktion än utseende. Moderna regnkläder är ett exempel där tygerna, bortsett från att vara snygga, ska kunna hålla regnvattnet ute men ändå kunna släppa ut kroppsfukten som alstras inuti plagget. En svår ekvation att lösa.
FOV Fabrics AB i Borås är ett av företagen som hittat lösningen.
I en gigantisk lokal står 182 vävstolar sida vid sida i långa rader. Ljudet från de slamrande maskinerna studsar mellan de turkosfärgade väggarna och är bedövande, trots öronproppar. Fuktdimman hänger som ett tungt grått moln över maskinerna. Luftfuktigheten måste vara hög för att bland annat undvika att statisk elektricitet vävs in i tygerna. Det känns som en industri från 1800-talet men är en toppmodern fabrik.
Företaget startade sin väveriverksamhet 1962. Då tillverkade de bara fodertyger till svensk konfektionsindustri. Idag tillverkar de väv för konfektionsindustrin och teknisk textil, 65 procent går på export.
- Då liksom nu tillverkade vi nio miljoner löpmeter tyg, men lönsamheten är en annan idag, berättar försäljningschef Gunnar Löngårdh.
Bland de tyger som tillverkas ute i fabriken finns ett till regnplagg som både skyddar mot regn och släpper ut fukt. FOV Fabrics är leverantör av bastyget till Goretex-industrin, det mest kända märket på marknaden. Goretex specialbehandlar sedan tyget, men FOV Fabrics har även en egen lösning på problemet.
Båda lösningarna utnyttjar det faktum att vattenmolekylerna i regndroppen är cirka en miljon gånger större än de vattenångmolekyler som bildas inuti plagget då fukt förångas från kroppen.
Ute i fabriken börjar plötsligt en lampa att blinka. En av de fåtaliga serviceteknikerna kommer och tittar till maskinen som krånglar och åtgärdar felet. Det var en av de 9000 varptrådarna som gått av. Han knyter ihop tråden igen och startar maskinen på nytt.
För bara ett par år sedan solvades dessa vävstolar för hand. Det innebar att en person trädde 18 000 trådar i små hål inuti maskinen. Det tog cirka en vecka, idag tar det 8-12 timmar. Även om det mesta är automatiserat i fabriken finns hantverkskänslan kvar. Principen för vävmaskinen är densamma med en skyttel, numera kallad projektil, med väfttråd som rör sig från ena sidan till den andra mellan varptrådarna som växlar läge. Det hela går bara lite fortare idag, väfttråden skjuts in upp till 500 gånger per minut.
Ett annat material företagettillverkar används till krockkuddar. Vid en bilkrock tar det mindre än 0,1 sekund för en krockkudde att reagera, utlösas, blåsas upp och sedan låta luften pysa ut. Det är ungefär så lång tid det tar att blinka. Tyget har därför hårda tekniska krav på sig. Det måste vara helt lufttätt så att all den gas som bildas då krockkudden exploderar kan utnyttjas till att blåsa upp kudden. Dessutom krävs att tyget tål höga temperaturer eftersom explosionen alstrar värme.
Boråsföretaget har forskat fram en metod som kombinerar egenskaperna hos polyamid (nylon) i bastyget med den höga värmetåligheten hos silikonpasta som tyget beläggs med. En speciell vävningsteknik och efterbearbetning gör tyget helt lufttätt.
Engtex AB är ett annat företag som ingår i det nätverk av textilfabriker som arbetar med teknisk textil. De använder en ny typ av tillverkningsteknik, den så kallade DOS-metoden, Directly Oriented Structure, som innebär att tyget får orienterade fibrer utan att det vävs. Istället virkar man ihop fibrerna med en tunnare tråd. En av fördelarna med metoden är att man kan utnyttja hela draghållfastheten i fibern då den ligger helt plant. I en vävd struktur går fibrerna lite i vågor, över och under varandra och blir därför inte helt sträckta.
På fabriken i Mullsjö, ett antal mil från Skövde, möter Torbjörn Eng, Engtex vd, iklädd en gul skjorta med företagsnamnet broderat i små bokstäver på bröstet.
- Materialet i skjortan är inte från den egna fabriken, ler han.
Det är nog en välsignelse för honom, eftersom alla tyger företaget tillverkar är i syntetfibrer. Dock var fabriken en stor producent av tyget i nylonskjortorna under storhetstiden på 1960- och 70-talen. Skjortorna kallades för "nyloncharmeusen"! Vid den tiden ingick fabriken i Eiserkoncernen.
Under Tekokrisen på åttiotalet koncentrerade Eiser sin produktion på modekläder. I Mullsjö hade företaget redan då börjat tillverka vissa tekniska textilier och det passade inte in i Eisers program. Torbjörns pappa, Kjell Eng, köpte då fabriken och döpte om företaget till Engtex AB som står för Eng textilier. Idag tolkas ofta namnet som en förkortning av Engineering Textiles, vilket passar bra eftersom en stor del av produktionen går på export.
På Engtex tillverkas bland många andra tyger det som kan förvandla en stridsvagn till omgivande skog i en iakttagares ögon. Tyget är dels kamouflagefärgat och dels försett med elektriska egenskaper som bygger upp en induktans runt stridsvagnen. Det som finns under tyget liknar därför omgivningen på en radar eller i en värmekamera.
Ett annat mycket speciellt tyg som tillverkas på Engtex används till skyddskläder för skogsarbetare. Skyddet gör att de aldrig kan såga sig om olyckan är framme. Det skyddande tyget läggs i ett antal lager inuti byxor, handskar och jackor. Om motorsågen slinter och börjar såga i benet istället för i trädet så stannar sågkedjan när den trasslar in sig i tyget, som blir mycket voluminöst när sågen äter sig in i det. Det viktiga med tyget är att fibrerna måste vara så sega att de aldrig går av. Detta skyddande tyg är Engtex ensamma i världen om att tillverka.
Både FOV Fabrics AB och Engtex AB ser ljust på framtiden. Materialtekniken utvecklas snabbt och så även behovet av tekniska textilier. Nya tyger på gång är bland annat ett för uppvärmning av vatten och ett för absorption av olja.
Användningen av tekniska textilier tycks ha stor potential.
Ordlista
Textilier, tillverkade av tråd, till exempel vävda tyger, trikåvaror, stickade och virkade plagg.
Tekniska textilier, textila material med användningsområden som inte är beklädnad eller där utseendemässiga krav är av underordnad betydelse.
Textil struktur, uppbyggd av fibrer som inte är fastare bundna än att stora delar av dem är rörliga i förhållande till varandra.
Textilarmerat material, ett textilt basskikt som är inbakat i till exempel stel plast eller gummi (som i bildäck).
Vävt tyg, framställs genom vävning
Trikåmaterial, består huvudsakligen av garnmaskor som bildats och sammanfogats genom stickning.
Naturfibrer, tillverkas från naturliga råvaror som bomull.
Konstfibrer, tillverkas antingen från naturliga råvaror (cellulosa i viskos), eller från syntetiserade råvaror (i till exempel polyamid och polyester).
Filament, fibrer som framställs i praktiskt taget obegränsad längd.
Varp, fibrer i längdriktningen av materialet.
Väft, fibrer i tvärsriktningen av materialet.
