Ett tekniskt system måste enligt Triz bestå av minst två komponenter och en energipåverkan dem emellan. Ett objekt S1 (den komponent som skall styras, kontrolleras eller påverkas) ett verktyg S2 (den komponent som utför funktionen) samt ett fält F (den energipåverkan som sker mellan verktyget och objektet) bildar en trio som utgör ett minimalt tekniskt system eller en komplett Sufield (Substance + field).
Sufield är ett generellt sätt att beskriva ett system - en slags algebra. Precis som med algebran inom matematiken kan man med hjälp av Sufield beskriva och lösa olika problem. Den första och grundläggande regeln för att öka effektiviteten eller förbättra ett tekniskt system är att göra en ofullständig Sufield komplett, se Triz-skolan 5.
Här skall vi gå vidare och beskriva hur man kan lösa andra typer av problem. Utnyttja medlare. Ett vanligt problem är när det förekommer såväl en önskad som en oönskad påverkan mellan ett objekt och ett verktyg. En idealisk lösning vore om man kunde behålla den önskade funktionen samtidigt som man eliminerade all oönskad påverkan. Många gånger kan ett sådant problem lösas genom att placera en medlare S3 mellan S1 och S2. Låt oss illustrera detta med ett praktiskt exempel.
Praktiskt exempel krökning av rör Ett vanligt teknik för att kröka rör är att böja dem runt ett dorn eller ett verktyg med rätt form. Det är en enkel och billig teknik men problem uppstår när man skall böja flänsade rör. Röret blir visserligen krökt, men samtidigt får det den oönskade effekten att flänsarna skadas. Låt oss tilllämpa riktlinjerna för Sufields på detta problem.
Lösningsförslag. I detta fall blir röret objektet S1, dornet verktyget S2 samt den mekaniska kraften som appliceras på röret fältet F. Om vi ritar upp denna Sufield markeras den önskade funktionen (röret kröks) med en rak linje och den oönskade påverkan (flänsarna skadas) med en vågig linje. Tillämpas riktlinjerna för Sufields säger de att problemet kan lösas genom att man introducerar en medlare S3. En tänkbar medlare är att fylla upp mellanrummet mellan flänsarna med till exempel polyuretanskum. Skummet fördelar krafterna så att flänsarna inte skadas.
Många problem kan lösas på detta sätt men lösningar kan bli oacceptabelt dyra. Principen står inte heller i harmoni med principen om Idealt tekniskt system som beskrevs i Triz-skolan 1. Systemkonflikten som uppstår kan formuleras som att problemet skall lösas genom att införa en medlare S3 men en medlare får inte användas eftersom det fördyrar och komplicerar systemet. Problemet måste då lösas genom att utnyttja redan tillgängliga resurser i och runt systemet som medlare. Låt oss illustrera även detta med ett praktiskt exempel.
Praktiskt exempel bärplan. Bärplan används för att reducera vattenmotståndet genom att lyfta upp snabbgående fartyg ur vattnet. För att få effekt krävs att bärplanen har en vingliknande profil, men det ger upphov till kavitation. Det vill säga att gasbubblor uppstår i vattnet i de områden runt bärplanet där snabba trycksänkningar sker. När dessa gasbubblor sedan kollapsar uppstår tryckvågor som förstör ytan på bärplanet. Kavitationen "äter" långsamt upp materialet i bärplanet i dessa områden. En tänkbar lösning är givetvis att använda exklusiva material som medlare S3. Men medlare av det slaget ger sällan tillräckliga förbättringar.
Lösningsförslag. Låt oss rita upp en Sufield för detta problem. Bärplanet blir objektet S1, vattnet blir verktyget S2 och kraften som driver bärplanet genom vattnet blir fältet F. Att lägga en medlare S3 av något annat material mellan S1 och S2 hade man redan provat i detta fall. Regeln säger då att medlaren skall utformas genom att utnyttja de resurser som redan finns i och runt systemet. Resurser som det finns överflöd av i detta fall är luft och vatten.
Två förslag är då: Det ena är att kyla bärplanet så att en självreparerande ishinna bildas mellan bärplanet och vattnet. Det andra är att blåsa in luft i vattnet runt bärplanet så att det bildas en luftsköld. En effektiv medlare kan många gånger skapas genom fasomvandling. Till exempel kan vatten omvandlas till is eller vattenånga. En annan väg att pröva är att skapa en medlare genom sönderdelning. Vatten kan ju som bekant sönderdelas i syre och väte. En tredje väg kan vara att modifiera objektet, verktyget eller någon resurs i omgivningen genom magnetisering, elektrisk laddning, att göra ett stillastående objekt rörligt eller vice versa.
En av våra ryska vänner sa på skämt en gång att Triz även kan användas för att lösa sociala och mänskliga problem. För att bevisa sin tes drog han exemplet om när en konflikt uppstår mellan mannen och hustrun i ett äktenskap. Enligt Triz är grundprinciperna för att lösa konflikter separation i tid, rum eller struktur. Principer som bekant flitigt används även inom detta område. Problemet blir genast svårare om separation inte är tillåten. Ritar vi upp en Sufield för detta problem kan mannen ses som objektet S1, hustrun som verktyget S2 och energipåverkan dem emellan som fältet F. Om fältet F är positivt är allt frid och fröjd och vi har en komplett Sufield. Problemet uppstår när fältet F blir skadligt för objektet eller verktyget. Enligt principerna ovan skall då problemet lösas genom att placera en medlare S3 mellan S1 och S2 . Tankarna om Idealt System föreskriver också att medlaren helst skall vara en kombination av S1 och S2 . Den lösning som naturen har valt som medlare S3 är barn. Den perfekta kombinationen av S1 och S2.
Lös själv detta problem Glidformar används ofta för att göra byggnadskonstruktioner. Först fylls formen med betong som består av en blandning av cement, vatten, sand och grus. När betongen stelnat flyttas formen uppåt och en ny omgång betong fylls i formen. Ett vanligt problem är att betong som fastnar i formen repar konstruktionen när formen lyfts. Tänkbara lösningsalternativ är att tillföra smörjmedel som medlare men i praktiken har detta visat sig olämpligt. Ge förslag på alternativa medlare genom att utnyttja redan befintliga resurser i systemet.