Näringslivet i ett timglas

Näringslivstrukturen i Sverige och en del andra västerländska länder brukar jämföras med ett timglas. Glasets breda topp är då storföretagen och den breda basen de små företagen. Den smala midjan är de medelstora. Det alla drömmer om är att det blir en rörelse i glaset, från botten till toppen. Det vill säga att små företag växer till medelstora och stora.

Det går att visa med några få siffror. 99,8 procent av Sveriges företag har färre än 200 anställda och 94 procent av Sveriges företag har färre än tio anställda.

Men varför växer de inte?

Småföretag i gemen är en väldigt heterogen grupp, flertalet är så kallade levebrödsföretag, ofta enpersonsföretag. Dessa företagare är nöjda med sysselsättning och inkomst. Det finns ingen vilja att växa.

Andra startas som underleverantörsföretag på en begränsad marknad och förutsättningarna för företaget hänger intimt samman med hur det större företaget går.

Många företagare med rörelser som kan växa vill inte ta risker, de är nöjda med ett litet stabilt företag och väljer att förbli små. Vissa företag som växer drabbas av växtvärk, klarar inte de order som man tar på sig. Satsar våldsamt, drar på sig stora kostnader och går i konkurs. Andra företag med intressanta möjligheter köps upp av större företag.

Av småföretagen i Sverige är det helt enkelt för få som dels har potential att växa och dels viljan att växa. När storföretag försvinner blir timglasets topp smalare och dess fot bredare.

I ett nationellt perspektiv innebär det att exportinkomsterna minskar och det måste skapas rörelse i timglaset från foten till toppen.