För tio år sedan var Flüggers miljöboven i trakten runt Bollebygd. Idag är företaget den svenska färgindustrins spjutspets på miljövänlig produktion och utveckling av skonsamma färger.
Det senaste tillskottet på Flüggers fabrik för lösningsmedelsbaserade färger ser ut som en stor och avancerad hembränningsapparat. Den kokar och puttrar och avger en lätt unken doft.
Apparaten, som installerades tidigt i våras, är det sista stadiet när det förorenade "diskvatten" som använts för att göra rent tankar, kärl och annat ska renas.
Vattnet som sipprar ur hembrännaren är så rent att det går att dricka. Nu kan det återanvändas i produktionen och inte en droppe släpps ut i den närliggande Sörån eller någon annanstans.
Sedan 1995 har Flüggers i Bollebygd satsat 50 miljoner på miljöförbättringar i den direkta verksamheten - förutom utvecklingen av mera miljövänliga produkter.
Under samma tid har företaget ökat sin marknadsandel i Sverige från tio till 15 procent, på en marknad som under 1990-talet stagnerat totalt och vissa år gått kräftgång.
- Helt klart är det vårt försprång i miljöfrågor som gett oss fördelar i kampen om kunderna, anser Bo Forsaeus, kvalitets- och miljöchef.
Särskilt stora offentliga kunder, som kommuner och landsting, gör sina upphandlingar av färg uteslutande från företag med en dokumenterad miljöprofil. Numera kräver dessa offentliga kunder att leverantören ska jobba efter ISO 14 000 eller Emas.
Konkurrenter som Alcro-Becker och Nordsjö Färg har inte haft något val. De har tvingats välja samma miljöspår som färgtillverkaren i Bollebygd för att inte tappa ännu större marknadsandelar.
I fjol klarade Alcro-Becker sin certifiering för ISO 14 000, det internationella systemet för miljöstyrning. Nordsjö var ett par år före. Flüggers självt var den första färgtillverkaren i världen som blev certifierat för ISO 14 000 och något senare även för Emas, EUs liknande system.
- De kemiska företag som inte tar miljön på största allvar blir förr eller senare utslagna, hävdar Leif Lantz, teknisk chef på Flüggers.
1991 blev han hårt ansatt av Borås tidning och andra lokala tidningar.
Ett ledningsrör i fabriken sprang läck och vatten som innehöll tensider rann ut i Sörån. Fiskar dog, polisen gjorde brottsutredningar och en skammens slöja drogs över företaget.
- En mycket svår tid för oss på företaget, minns Leif Lantz.
Många anställda fick stå till svars inför grannar, vänner och familjemedlemmar i det lilla samhället.
Något liknande skulle aldrig mer få inträffa.
Flüggers var ändå inte så usla på miljö som många tidningsartiklar gav sken av. Åtminstone inte i jämförelse med andra färgtillverkare och kemiska företag. De giftigaste processerna på Flüggers var hyfsat renade, mycket av de farliga kemikalierna hanterades bakom invallningar, färgen och reningsmedlen som tillverkades var inte giftigare än konkurrenternas.
Men de döda fiskarna som flöt i Sörenån ställde allt på sin spets. Hela företaget skakades om. En till sådan händelse skulle hota dess existens. Tiden ansågs dessutom mogen för att på allvar lansera en färgtillverkare som ett miljöföredöme - både genom renare tillverkningsprocesser och som utvecklare av mindre miljöfarliga färger till kunderna. Det kunde ge nya marknadsandelar.
Så styrelsen lättade på plånboken. Och företagsledningen beslöt att ta hjälp av "den djävligaste person som vi bara kunde tänka oss".
Den personen var Björn Gillberg på Miljöcentrum i Uppsala.
Men han var synnerligen tveksam till att jobba med ett privat företag av Flüggers typ.
Leif Lantz:
- Vi fick övertala honom, övertyga honom att vi verkligen menade allvar.
Till slut ställde Gillberg och Miljöcentrum upp. Men han var ingen vanlig konsult. Han ställde hårda villkor. Förklarade att han krävde fria händer, att hans förslag till åtgärder skulle bli offentliga och tillställas tillsynsmyndigheten och han ställde många andra krav. Flüggers hade inte tillstymmelse till chans att backa ifall företaget tyckte någon av Gillbergs föreslagna åtgärder var för dyra eller omvälvande.
Gillberg höll lektioner i miljö med samtliga anställda. Han gick igenom dokument och granskade företaget med synnerligen kritisk blick.
Sensommaren 1995 var han klar med sin rapport "Miljögranskning av HP Flügger i Bollebygd".
Den innehöll 43 rekommendationer som skulle var genomförda före år
2 000. Det var åtgärder, rekommendationer, som bland annat gick ut på att uppnå nollutsläpp av förorenat vatten, att eliminerna fenoler och
andra farliga ämnen i färger, att ersätta freoner, PCB och annat med miljövänligare alternativ, att ställa miljökrav på underleverantörer, att på burkar och förpackningar informera om hur konsumenterna ska göra för att minimera produkternas hälso- och miljöeffekter.
I våras gjorde Gillberg en uppföljande miljögranskning. Nästan allt var genomfört.
1991 uppgick de totala utsläppen av lösningsmedel från färgtillverkningen i Bollebygd till 20 ton. I fjol uppgick utsläppen till 2,5 ton, nästan en tiondel.
Bo Forsaeus:
- Jag vill inte påstå att vi idag producerar miljövänliga färger. Sådana kemiska produkter finns knappast. Men vi tillverkar färger som belastar miljön mindre än tidigare.
