Barnens solsprej hamnar i lungorna

I en ny rapport kartlägger Naturskyddsföreningen fördelar, risker och regelsystem för nanopartiklar i olika produkter. Nanopartiklar är osynliga för ögat, de minsta är bara en miljondels millimeter i diameter.

– Nanoteknik är på både gott och ont. I rapporten lyfter vi fram några produkter som det är olämpligt att använda dem i, säger Mikael Karlsson, fram till nyligen ordförande i Natur­skydds­föreningen.

Vanlig solsprej, som innehåller nanopartiklar av titandioxid, hör till dem. Studier har visat att bara runt 20 procent av det solskydd som sprejas på kroppen hamnar på huden. Resten svävar runt som partiklar i luften. Risken finns att partiklarna andas in och åstadkommer skador på lungvävnaden. Det har EU:s kommitté för konsumentskydd, SCCS, konstaterat 2013 och 2014 efter en massiv genomgång av forskningsstudier.

Under senare år har många tillverkare gått över till att använda nanopartiklar av metalloxiden titandioxid i solskydd. Anledningarna är två: att det skyddar mot en större del av uv-spektrumet och att krämen blir genomskinlig på huden i stället för vit.

Titandioxid är det enda fysikaliska solfilter som är godkänt inom EU. Det verkar genom att reflektera bort solens strålar från huden. Titandioxid är också det solskydd som rekommenderas till barn under två år.

Hanna Karlsson är miljötoxikolog på Karolinska institutet i Solna. Hennes inriktning är metall­oxider och hur de påverkar lungceller. Hon är skeptisk till alla sprejformer med nanopartiklar.

– Man får en annan typ av exponering om man andas in partiklarna. Vi har jättestora ytor i lungorna där det kan ske ett upptag. Om partiklarna skulle komma ner i alveolerna kan de orsaka inflammation och där är det heller inte alls långt till blodet, säger hon.

I sin forskning har hon bland annat sett att lungceller som ligger i vätska med titandioxidpartiklar i nanoform får skador på dna, något som i sin tur kan öka risken för cancer. Själv har hon köpt produkter med nanopartiklar men aldrig som sprej.

– Just nu är det för många osäkerheter och därför undviker jag sprejformer.

Barn kan vara särskilt utsatta, enligt Erik Melén som är barnläkare på Sachsska barnsjukhuset och forskar på barns exponering för luftburna partiklar vid Karolinska institutet.

– Rent generellt kan man säga att små barn, och även nyfödda, är känsligare för partiklar och luftföroreningar än äldre barn och vuxna. Det beror delvis på att de inte har samma förmåga att filtrera bort partiklar, så de kan komma längre ner i luftvägarna och lungorna, säger han.

Vad kan hända då?

– Det vi har sett är att barn som ­utsätts för högre halter av luftföroreningar har en sämre lungfunktion senare i livet. Så det finns risk för att det kan bli bestående skador om man utsätts tidigt i livet.

Forskarna tror att både nanopartiklar och större partiklar som är luftburna kan orsaka den effekten. Det är just luftburna nanopartiklar som EU:s vetenskapliga kommitté SCCS hissar varningsflagg för. När det gäller krämer, där nanopartiklarna utgör max 25 procent, ger de däremot grönt ljus. Riskvärderingen kommer sannolikt att klubbas igenom. Då ska den även införas i svensk lag.

Apotekskedjan Apoteket AB har redan valt bort solsprej som använder nanopartiklar av titandioxid.

– Rent generellt följer vi SCCS rekommendationer till punkt och pricka. I sprejer är det inandningsproblematiken som avgör, säger Pär Svahnberg, ingrediensexpert på Apoteket.

För konsumenten är det inte lätt att veta vad sprejerna innehåller, eller ens om det är en sprej. För när Ny Teknik undrar varför Apoteket trots det säljer en produkt som kallas ”Solspray”, och som innehåller nanopartiklar av titandioxid, blir svaret:

– Det är ett olyckligt valt namn eftersom det är en vätska och inte en aerosol. Exponeringsmässigt motsvarar det en hudkräm. Jag ska rekommendera att de byter namn.

Peter Jansson, på branschorganisationen Kemisk-tekniska leverantörsförbundet, är expert på lagstiftning och tekniska frågor liksom på solskydd. Han är väl insatt i SCCS säkerhetsanalys.

– När det gäller sprej med nanopartiklar som är biopersistenta (inte bryts ner i kroppen, reds anm) har SCCS en tydlig skrivning. Branschen har ingen anledning att gå emot den, säger han.

På förpackningen ska det framgå tydligt om en solsprej innehåller nanopartiklar.

Men även om det inte står något så kan det ändå finnas nanopartiklar med eftersom ”de som använder titandioxid i sina produkter inte kan garantera att de helt utesluter den fraktionen”, säger Peter Jansson.

Är slutsatsen att man bör und­vika solskydd i sprejform helt?

– Jag skulle inte använda det på min tvååriga dotter. Kanske på benen på mina äldre barn.