Energi
Stora förluster på Gudruntimret
Runt om i Småland ligger fortfarande timmertravarna från de båda vinterstormarna Gudrun och Per höga. Sågverken köpte in timret till vad man då trodde vad ett bra pris. Men nu kan det bli en förlustaffär.
- Det timmer som var prisvärt då är inte prisvärt längre, säger Gunnar Jakobsson vd för Vida Skog, inköpsbolaget i sågverkskoncernen Vida, som har sin bas i Kronobergs län där Gudrun härjade som värst natten mellan den 8 och 9 januari 2005.
Inköpspriset för ”Gudruntimret” låg runt 400 kronor kubikmetern jämfört med 550-600 kronor kubiken som man betalade före stormen.
Det var en kraftig rabatt som sågverken fick och det ansågs vara en hygglig affär, trots att sågverken såg att man skulle få kostnader för räntor och bevattning.
Men om sågverken inte kan såga upp stormvirket utan i stället tvingas sälja det som massaved får man inte mer än 250-350 kronor kubikmetern och då blir det en förlustaffär.
- Men det är för tidigt att summera. Vi räknar trots allt med att kunna såga upp allt vår lagrade timmer i våra egna sågverk, säger Gunnar Jakobsson.
Han menar att man också kan vända på resonemanget.
- Vi har ju faktiskt vår råvarförsörjning till sågverken säkrad under två år, säger Gunnar Jakobsson.
Tar ytterligare två år
Det var Vida och Södra som tog hand om det mesta virket eftersom det var deras bönder och skogsägare som drabbades värst. Skogsägarna och sågverken längre österut mot Kalmar län fick det lindrigare.
Trots att det gått så lång tid sedan stormarna drabbade Småland har sågverken i de centrala delarna av Småland inte lyckats såga upp mer än drygt hälften av allt timmer som man tog hand om.
- Vi betar av högarna kontinuerligt, men vi måste ha hela nästa år på oss och eventuellt en del av 2010 också innan vi är klara, säger Gunnar Jakobsson till Ny Teknik.
Mount Byholma
Det fälldes lika mycket skog under en Gudrunnatt i södra Sverige som motsvarar fyra års normal avverkning.
Och året efter Gudrun följde Per, som ökade på timmerlagren i sågverken.
Av all skog som Gudrun och Per svepte ned gick ungefär hälften direkt till massaved och hälften till sågtimmer.
Det travades utefter vägar och på fält i upp till en halv miljon kubikmeter stora högar.
Mest känt är Vidakoncernens stora timmerlager på det gamla mililtärflygfältet Byholma utanför Ljungby. Där blev de 13 meter höga och kilometerlånga travarna en veritabel turistattraktion - Mount Byholma.
Stora kostnader för bevattning
Sågverken i södra Sverige tog hand om cirka 15 miljoner fastkubikmeter timmer men i dag finns det fortfarande 6,5 miljoner kubikmeter kvar att såga upp.
För att timret över huvud taget ska vara användbart måste det hela tiden hållas fuktigt. Den som far med bil utefter Smålandsvägarna ser hur vattenspridarna står på dygnet runt, år efter år.
Och nu faller timmerpriserna överlag vilket gör att stormvirket blir allt mindre värt, samtidigt som kostnader för räntor och bevattning dygnet runt också försämrar kalkylen.
Förlusterna kan bli en miljard totalt
Det lagrade timret har sämre kvalitet än färskt timmer, eftersom det legat fuktigt så många år, och går inte att använda till vad som helst.
Det går i stort sett bara att användas till byggnadsvirke inomhus. Som panelvirke har det försämrats och står inte emot fukt lika bra som färskt, torkat virke.
Beräkningar som Ny Teknik gjort tillsammans med skogsexperter pekar på att den samlade förlusten på det kvarvarande virket kan stiga till uppemot en miljard kronor inklusive räntekostnader och bevattningskostnader – om man inte kan göra sågat virke av det.
