Rotorfartyg seglar hem vindenergin

Studien bedrivs vid tekniska högskolan i Regensburg som projektet Fenes under ledning av professor Michael Sterner. Grundtanken är att låta fartyg drivna av vinden via Flettnerrotorer alstra ström via turbiner i vattnet, ström som sedan används för att omvandla havsvatten till vätgas.

De 200 meter långa rotorfartygen förses med 26 stycken 35 meter höga Flettnerrotorer. När vinden träffar rotorerna vinkelrätt uppstår undertryck och övertryck på var sida om rotorn, som driver fartyget framåt. Detta på grund av den s k Magnuseffekten. Flettnerrotordrivna fartyg testades redan på 1920-talet, och senast 2008 på fartyget E-Ship 1.

Flettnerrotorer är avsevärt mer effektiva än segel, men kräver att vinden kommer vinkelrätt mot fartyget. Därför läggs rutterna så att man seglar under optimala förhållanden i områden där det nästan alltid blåser. En sådan rutt är från Nordsjökusten upp mot Island, vidare mot New Fondland och tillbaka över Atlanten. I Nordatlanten är vindhastigheten oftast 12 m/s på tio meters höjd. Målet med resan är att utnyttja vinden så effektivt som möjligt.

Tanken är att fartygen ska producera förnybar energi som kan sparas och sedan användas i energiförsörjningen på land. I vilken form har forskarna ännu inte bestämt. Vätgas är mer svårhanterligt än om energin metaniseras, lagringen skulle kunna ske som metanol i flytande form.

Michael Sterner ser framför sig hur tusentals rotorfartyg försedda med 5 MW elektrolysanläggningar seglar hem energi i flytande form.

- Vi använder i dag 2,4 miljoner ha åkermark (i Tyskland) och 90000 traktorer för att framställa bioenergi, som räcker till en tjugondel av energibehovet för motortrafiken. 2200 fartyg i den storleksklass vi studerar skulle kunna producera lika mycket. Kemiskt bunden vindenergi som komplement till sådan som produceras på land, hävdar Sterner.