Energi

"Omdömeslöst" säger statistiker

- Maken till vetenskaplig omdömeslöshet får man leta efter, anser Olle Häggström, professor i matematisk statistik på Chalmers och en av företrädarna för bloggen "Uppsalainitiativet"- som bildats för att vara en vetenskaplig motvikt till "klimatskeptikerna" i Stockholm.

Publicerad

Ny Teknik har låtit Olle Häggström ta del av huvuddragen av i Per-Olof Ericssons argumentation och bett om en kommentar.

När Olle Häggström talar om Per-Olof Erikssons ”omdömeslöshet” menar han bland annat påståendet att koldioxidens värmande effekt är mindre än vad IPCC hävdar.

Så här skriver Olle Häggström:

”Jag vet vad Eriksson grundar sig på i den frågan. Det är en uträkning som Gösta Walin, hans kollega i Stockholmsinitiativet, gjort. Det är en uträkning som får plats på en bordsservett. Genom att ignorera såväl klimatsystemets tröghet som inverkan av andra faktorer än koldioxid kommer Walin fram till en grovt vilseledande siffra. Och med den tror sig Eriksson kullkasta vad hela den samlande klimatvetenskapen kommit fram till. Vetenskapligt omdömeslöst.”

Däremot har Eriksson rätt i att jorden haft istider och andra omfattande klimatförändringar i förhistorisk tid, av helt naturliga orsaker. Men att härav dra slutsatsen att den uppvärmning vi nu upplever inte kan ha mänskliga orsaker är förhastad. Med hans sätt att argumentera skulle man kunna påstå att eftersom stormar och andra naturliga fenomen utplånade skogar i förhistorisk tid så kan inte heller dagens kalhyggen ha något med mänsklig aktivitet att göra.”

Som stöd för sitt förnekande anför Eriksson också Henrik Svensmarks teorier om hur varierande solaktivitet kan påverka klimatet. Dessa teorier är intressanta – men efter många år fortfarande mycket spekulativa. Och även om variationer i solaktivitet skulle visa sig vara mer betydelsefulla än vad det samlade forskningsläget visar så får detta inte de konsekvenser som Per-Olof Ericsson tycks tro. Det skulle inte alls betyda att koldioxiden är oviktig.

Enligt Eriksson `finns det inga datamodeller i världen som kan beskriva koldioxidens klimateffekt och förutsäga framtiden.´ Samtidigt deklarerar han att koldioxid `inte kan ge en sådan uppvärmning som de IPCC-välsignade forskarna varnar för´. Han motsäger sig själv. Kan vi, eller kan vi inte, säga något om koldioxidens effekt?

Talet om en kommande istid är en ren distraktion. Forskningen om istidscykler och deras orsaker pekar på att det dröjer många tusen år innan det är dags för nästa istid. Det rör sig om en helt annan tidsskala än det klimatförändringshot vi nu står inför.

´Lite ökad koldioxid är bara bra´, hävdar Eriksson. Ett sådant påstående kan man bara göra om man inte låtsas om det samlade vetenskapliga kunskapsläget om koldioxidens värmande effekt. Men han söker inte efter sanningen i vetenskapen utan tar bara till sig argument – helst slagkraftiga one-liners – som stödjer den egna hypotesen. Skamlöst använder han sig av den auktoritet han har inom näringslivet till att sprida ren och skär pseudovetenskap.”