Metoderna som ersätter kremering

I dag kremeras nästan åtta av tio av alla avlidna i Sverige. Det andra alternativet är jordbegravning. Men i framtiden kan det finnas fler metoder att ta ställning till: Vill du att din kropp ska brännas, frystorkas, upplösas av kaliumhydroxid eller grävas ned?

Överantikvarie Knut Weibull, Riksantikvarieämbetet, ska på regeringens uppdrag utreda hur nya metoder ska godkännas. Utredningen skulle egentligen vara klar i juli, men har blivit försenad till hösten.

Nya metoder ska innebära en värdig behandling av den döda, och uppfylla etiska, miljömässiga och ekonomiska krav, enligt direktiven till utredningen. Vad det konkret kan betyda är långt ifrån självklart.

– Det kan vara kontroversiella och etiskt komplicerade frågor. Det finns potential för det, säger Knut Weibull.

Innan kremering infördes i Sverige på 1800-talet var det länge ett stort motstånd mot metoden. Ett teknikskifte kan innebära konflikter.

– Det här är ett område där saker händer långsamt, säger Knut Weibull.

Redan för tiotalet år sedan presenterade biologen Susanne Wiigh-Mäsak utanför Stenungsund sin patentskyddade frystorkningsmetod kallad promession. Utgångspunkten är att den döda kroppen hanteras så att resterna ska kunna brytas ned av naturen, och att näringsämnen ska komma jorden till del.

– Det är påtagligt hur vi kan vara en del av kretsloppet. Det blir ingen förorening, ingen deponi, säger Susanne Wiigh-Mäsak.

Hon är kritisk mot dagens metoder av flera skäl. Kremering kräver stora mängder fossila bränslen, ger upphov till utsläpp av bland annat kvicksilver, och resterna måste malas ner innan de kan bli något som liknar aska. Jordbegravning sker på ett sådant djup att kroppen förruttnar, inte förmultnar.

Kritiker har efterlyst dokumenterade tester som visar att promessionsmetoden fungerar, framför allt momentet där kroppen skakas sönder efter nedfrysningen, men Susanne Wiigh-Mäsak har inte velat presentera några tester på grund av att hon vill skydda sin metod.

Andra har ställt sig bakom metoden i så hög grad att de önskat promession efter sin död, och i dag finns tio avlidna personer runt om i landet som legat nedfrysta i flera år i väntan på att metoden ska bli tillåten.

Vad skulle vara ett kriterium för att avgöra om en metod är etisk?

– Man ska kunna följa processen hela vägen utan att bli illa berörd. Vi skulle kunna göra en promator med glasvägg, och ingen skulle må illa av att se vad som händer med kroppen, säger Susanne Wiigh-Mäsak.

I Nordamerika används sedan ett par år en metod kallad resomation, där kroppen läggs i kaliumhydroxid. Den är godkänd i sju delstater, samt i en provins i Kanada.

I Skumparp utanför Malmö driver Robert Klein en begravningsbyrå för husdjur. Han har lämnat in en ansökan till miljöförvaltningen i Malmö om att få starta en anläggning för resomation av husdjur. Men på sikt tänker sig Robert Klein även en verksamhet i Sverige för att ta hand om avlidna människor.

– Med kremering går för mycket energi till spillo. Resomation har ingen miljöpåverkan och är mer energieffektivt än kremation, säger Robert Klein.

Branschorganisationen Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund (SKFF) har i yttranden ställt sig bakom att nya så kallade begängelsemetoder som alternativ till kremering kan godkännas.

Men en etisk bedömning är central, menar kanslichef Jan Olov Andersson, och låter det komma fram att han är skeptisk till om delar av promessionsprocessen verkligen fungerar.

– Det är viktigt hur kroppen hanteras, hur den sönderdelas, hur mycket kraft som behövs för att kroppen ska sönderfalla och vad som sker med det som ska gravsättas, säger Jan Olov Andersson.

Finns det behov av nya metoder, tycker du?

– Vi är positiva till nya metoder, men de måste leva upp till alla de etiska, miljömässiga och ekonomiska krav som dagens metoder gör.