Energi
Fyra sätt att få avfallet i jorden
Här är illustrationer till de fyra metoder som varit på tapeten. Kärnkraftsbolagen själva favoriserar KBS-3-metoden. Klicka för större bild. Grafik: Jonas Askergren/Ny Teknik
Ut i rymden, ned i havet, in under inlandsisen eller ned i berget? Av fyra alternativ för att ta hand om utbränt kärnbränsle återstår bara det sista – att begrava kärnavfallet under jord.
I alla kärnkraftsländer pågår intensiv forskning om hur kärnavfallet ska tas om hand.
Gemensamt är att man vill begrava det använda kärnbränslet djupt ned i berggrunden eller andra geologiska formationer som salt eller lera.
I Sverige har fyra tekniker varit på tapeten:
1. KBS-3 med korta tunnlar och horisontella deponeringshål på 500 meters djup.
2. WP-Cave – ett äggformat, kompakt förvaringssystem 200 meter under jord.
3. Fem kilometer långa tunnlar på 500 meters djup.
4. Tre kilometer djupa borrhål rakt ned i berget.
Både metoden med långa tunnlar och konstruktionen WP-Cave har avförts från dagordningen och lär inte komma tillbaka.
KBS-3-metoden är huvudalternativet för de svenska kärnkraftsföretagens gemensamma bolag Svensk Kärnbränslehantering, SKB.
Men Naturskyddsföreningen och dess allierade har djupa borrhål som sitt huvudalternativ och strider hårt för detta i skarp polemik mot SKB.
Se SKB:s film om hur slutförvaringen ska ske.
Fyra sätt att begrava avfallet
KBS-3kallas också den svenska metoden. Det är den som de svenska kärnkraftsbolagen förordar och som också anammats av de finska kärnkraftsföretagen. Den går ut på att kapsla in kärnbränslet i 5 meter höga och 1 meter breda rör av gjutjärn och koppar. Kapslarna sänks en ned i vertikala hål i stora tunnlar på 500 meters djup och bäddas in i bentonitlera.
Långa tunnlarär en metod som liknar KBS-3-metoden men tunnlarna är längre och hålen bredare. Tunnlarna som skulle ligga 500 meter under jord skulle vara 4,5 kilometer långa och 2,4 meter i diameter. Kapslarna skulle också vara stora, hela 1,6 meter i diameter. Men SKB övergav idén.
Djupa borrhål:Metallkapslar med det använda kärnbränslet staplas på varandra i 80 centimeter breda borrhål på flera kilometers djup. Man räknar med cirka 300 kapslar per hål. På 1,5 kilometers djup förseglas hålen med bentonitlera, asfalt och betong. Det är det stora djupet som utgör barriären för att radioaktiviteten inte ska läcka ut.
WP-Cave är en metod som utvecklades av konsultföretaget Widmark & Platser i slutet av 1970-talet. I ett torrlagt, skakningsfritt bergrum placeras en 300 meter hög, betongklädd, cylindrisk anordning med lutande deponeringstunnlar i metall i lager på lager. Allteftersom tunnlarna fylls med utbränt kärnbränsle fylls anläggningen upp med ett flera meter tjockt lager bentonitlera. Det skulle kräva 10 WP-Cave för 40 års kärnavfall.
