Energi
Det första gröna mikronätet
Mikronät kan vara ett sätt att bli självförsörjande på el. På Österlen börjar nätbolaget Eon snart testa metoden när 150 elkunder ska klara sig med sol- och vindkraft.
På fältet utanför Simrishamn skiner solen på elva rader solpaneler. Vindkraftverkets rotorblad brummar lätt mot vinden.
I närheten av byn Simris finns sedan flera år en vind- och solkrafts-anläggning. Nu har Eon kompletterat den med ett batterilager, en reservgenerator och ett kontrollsystem. Syftet är att testa hur ett lokalt energisystem, ett så kallat mikronät, fungerar i verkligheten.
Mikronät är en gammal teknik som har använts i avlägsna områden där det inte finns någon anslutning till ett stort elnät. Det vanligaste är då att mikronäten drivs av en dieselgenerator.
Här ska i stället de 150 kunderna som ingår i pilotprojektet klara sig helt med förnybara energikällor. På så sätt är mikronätet utanför Simris det första i sitt slag, enligt Eon.
Läs mer:
Hjärtat i mikronätet är kopplingsstationen, en anonym liten bod intill solcellerna. En display på ställverket visar att vindkraftverket och solcellerna just nu tillsammans ger 300 kW.
– All effekt i mikronätet passerar här. Det är ganska häftigt eftersom det är ett rätt litet utrymme, säger Demijan Panic, elkraftsingenjör på Eon och ansvarig för mikronätets batteri- och kontrollsystem.
Mikronätet är anslutet till det stora elnätet, men kan också kopplas ifrån och drivas som så kallat ö-nät. Det Eon framför allt vill undersöka är om det i ö-driftsläge går att leverera samma elkvalitet vad gäller spänning och frekvens till kunderna som i det vanliga nätet. Dessutom vill företaget försäkra sig om att det går att slå av och på ö-driftsläget utan att kunderna märker något.
En utmaning med mikronätet är att det saknas tunga roterande delar som bidrar med så kallad svängmassa. Den rörelseenergi som finns i de roterande delarna skapar en tröghet i systemet som hjälper till att dämpa frekvensfallet även om ett kraftverk skulle falla ifrån.
I mikronätet finns inga sådana tunga roterande delar. I stället kan batterisystemet bistå med så kallad syntetisk svängmassa i ö-drift. Det innebär att batterierna pytsar ut energi när frekvensen i mikronätet behöver höjas. Vid jordfel eller kortslutning kan batterierna också bidra med den effekt som behövs för att skyddssystemen ska fungera.
– I vårt mikronät är batterierna mer än bara energilager. De hjälper till att hålla spänning och frekvens i ö-driftsläge, säger Eons projektledare Staffan Sjölander.
Mikronätet är just färdigbyggt och ska invigas i slutet av oktober. Men först ska det testas i ö-nätsdrift i början av oktober.
Om pilotprojektet i Simris faller väl ut ser Eon affärsmöjligheter i att bygga och driva mikronät i framtiden. Det kan bli ett alternativ till att bygga och underhålla ledningar över långa sträckor.
I vinter kommer pilotprojektet i Simris att utökas. Då ska styrutrustning installeras på några av hushållens varmvattenberedare och värmepumpar, för att Eon ska undersöka om kundernas vattentem-peratur kan minskas när sol- och vindkraftsanläggningen levererar lite el. Om det är möjligt kan framtida mikronät byggas med mindre batterilager, vilket gör investeringen billigare.
Ann-Katrine Karlsson bor i Simris och är en av kunderna i Eons experiment.
– Om man inte sätter i gång att testa olika saker händer inget. Det här är känslan av en framtid för barnbarnen, säger hon.