20 år av simulerat slutförvar gav få svar

2020-10-14 17:09  

Kopparrör och bentonitlera deponerades på 450 meters djup i 20 år. Nu har de plockats upp. Men konflikten om kopparkapselns säkerhet i slutförvaret rullar vidare.

Mellan 1996 och 1999 installerade Svensk kärnbränslehantering, SKB, sju försökspaket 450 meter ner i berget vid Äspölaboratoriet i Oskarshamn. Paketen är ett slags miniversioner av den lösning som SKB tänker sig för slutförvaret för använt kärnbränsle.

Varje paket bestod av ett smalt kopparrör, cirka fyra meter långt, omgivet av kompakterad bentonitlera. Inne i röret fanns en elvärmare för att simulera värme från använt kärnbränsle.

Läs mer: Lövin om slutförvaret: ”Behöver veta att beslutet är det rätta”

Försöket kallas för LOT, Long Term Test of Buffer Material, och syftet är främst att undersöka hur bentonitleran påverkas av slutförvarsförhållanden.

Under Forsmark vid Upplandskusten vill SKB bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle. Kapslar med radioaktivt bränsle ska förvaras i tunnlar 500 meter under jord i 100 000 år. Foto: Lasse Modin / SKB

Bentonitleran är en av tre skyddande barriärer i SKB:s förslag för slutförvar.

Tanken är att lägga kärnavfallet i kopparkapslar som omges av leran och placeras i berget på 500 meters djup i Forsmark. Kapseln och berget utgör de två andra barriärerna.

Bentonitleran svällde på grund av vattentillförseln och omslöt kopparröret. Foto: SKB

Fyra av LOT-paketen har tidigare tagits upp ur berget i Oskarshamn. I höstas plockade SKB upp två till. Då hade paketen varit deponerade i berget under 20 år.

Arbetet för att få upp paketen tog flera veckor. Först borrades hål i berget runt paketen och därefter vajersågades bottnen. En kranbil lyfte upp paketen och körde dem till testhallen ovan jord. Där spräcktes det kvarvarande berget loss och instrumenten togs bort. Sedan kunde prover tas på leran.

Miljörörelsen dömer ut kopparmaterialet

Små tunna bitar av koppar hade placerats i bentonitleran före deponering i berggrunden. Syftet var att kunna göra noggranna mätningar av kopparkorrosion när paketen hade plockats upp.

En av utmaningarna när paketen hade tagits upp var att hitta alla åtta kopparbitar och få loss dem ur leran utan att skada dem. Varje repa kan förstöra analysen när förlusten av massa ska mätas.

– Vi fick vara lite uppfinningsrika och kombinerade metalldetektorer med träverktyg, för trä repar inte metall. Bentonitlera är ganska svår att arbeta sig igenom och det var ett timslångt arbete med träverktyg, men det var det värt, för vi fick upp alla åtta bitarna utan att repa dem, berättar Johannes Johansson, SKB:s ämnesexpert på kapselmaterial.

Små tunna bitar av koppar placerades i bentonitleran. Foto: Daniel Svensson

Analyserna av bentonitleran har ännu inte publicerats. SKB räknar med att presentera en rapport inom ett par år.

Men slutsatserna från kopparundersökningarna har publicerats. En del korrosion förekommer, men SKB ser resultatet som förväntat.

Miljörörelsen däremot, anser att LOT-paketen visar att koppar korroderar så pass mycket i en slutförsvarsmiljö att det inte kan användas som kapselmaterial.

– SKB anser att syre har läckt in i försöket som ger en omfattande korrosion med gropfrätning. Vi menar att detta är väldigt osannolikt, säger Johan Swahn, kanslichef på MKG, Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning.

”Korrosionsgropar har ett djup om max 25 mikrometer”

MKG sågar SKB:s delrapport och kallar den för ”vetenskapligt undermålig”, framför allt för att den saknar bilder och metallografiska tvärsnitt från de ytor av kopparröret som har värmts upp mest.

SKB å sin sida menar att LOT-försöken inte främst var avsedda för att mäta korrosion på kopparrören och att den noggranna kontroll av materialet som krävs innan det stoppas ned i berget därför inte har gjorts. Därmed går det inte att utesluta att en del av groparna kan ha funnits i ytorna innan materialet placerades i berget, hävdar bolaget.

– De korrosionsgropar vi ser i materialet har ett djup om max 25 mikrometer. Det är förenligt med våra modeller av korrosionsförloppet och långt ifrån de fem centimeter som är kapselmaterialets tjocklek, säger Johannes Johansson.

Enligt SKB finns inget i LOT-försöken som motsäger slutsatsen i bolagets säkerhetsanalys, att slutförvaret är säkert i minst 100 000 år.

”Korroderar mycket mycket snabbare än stål”

Nu ska Strålsäkerhetsmyndigheten granska SKB:s LOT-rapporter och har tagit hjälp av externa konsulter från den brittiska firman Galson Sciences.

– Att det sker korrosion under syrefria förhållanden finns beaktat i säkerhetsanalysen, det är inte något nytt. Att korrosionen inte är helt jämnt fördelat är inte heller något nytt. Men sedan är frågan i vilken omfattning det sker, säger Bo Strömberg, utredare på Strålsäkerhetsmyndigheten, till Ny Teknik.

Frågan om slutförvaret ska få byggas eller inte ligger sedan tidigare hos regeringen.

Läs mer: Regeringens experter: Slutförvar för kärnavfall kräver mer forskning

I och med Östhammars kommuns beslut att tillstyrka en sådan anläggning i Forsmark i tisdags kväll anser SKB att allt är klart för att regeringen ska ge klartecken. Miljörörelsen däremot anser att regeringen bör invänta Strålsäkerhetsmyndighetens granskning.

– Det är så pass viktigt att koppar är rätt material för kapseln. Det går inte att den korroderar mycket mycket snabbare än stål, vilket det ser ut som i det här läget, säger Johan Swahn.

”SKB inte intresserade av att berätta om problem”

Han menar att det är ett systemfel i slutförvarsprocessen att SKB bär huvudansvaret för att ta fram en lösning på kärnavfallet.

– Om man ska ha ett system där industrin genomför allt måste man ha insyn i arbetet. Det har man inte eftersom det är ett aktiebolag som genomför det. SKB är inte intresserade av att berätta om det finns problem, det är olyckligt, säger Johan Swahn.

Kvar i berget i Oskarshamn ligger ett LOT-paket. Hur länge det ska få stanna där är ännu oklart.

Slutförvaret

Formellt sett heter det Kärnbränsleförvaret. Det planeras på 500 meters djup i berget i Forsmark och ska kunna ta emot 12 000 ton använt kärnbränsle. Det beräknas kosta ungefär 19 miljarder kronor. SKB hoppas på byggstart i början av 2020-talet och räknar med tio års byggtid.

Linda Nohrstedt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt