Provkörning: Hyundai Ioniq 5N – ”Finns förnuft bakom den tuffa fasaden”

Vi människor upplever omvärlden med våra sinnen. Men i elbilseran så är det ett som inte riktigt fått följa med. Bilarna är ”stumma” och det påverkar upplevelsen av dem. I många fall är det en välsignelse, för vem saknar att behöva lyssna på en ansträngd fossilpjäs som hostar på under långresan.

Men det finns ju de gånger då avsaknaden av ljud inte är önskvärd.

För försök titta på en skräckfilm utan ljud – och det blir rätt tråkigt. 

Det här fick ingenjörerna på Hyundai att tänka. Om vi ska göra en spännande sportbilslik elbil – varför ska vi göra den utan stämma?

Sagt och gjort – resultatet är Ioniq 5N, en upphottad version av tillverkarens crossover – med fejkade växlingar och tillgjort ljud. Är dessa tillägg något som bidrar eller sänker stämningen? Ny Teknik har testat. 

0–100 km/h på 3,4 sekunder är kanske inte det snabbaste jag upplevt – men inputen jag får från bilen slår allt annat i elbilssegmentet.

Design

Grunden i Ioniq 5 N är vanliga Ioniq 5 och det innebär ett säreget och retroinspirerat utseende. Nytt för N-bilen är en väl tilltagen bakre diffusor, en främre splitter som sticker ut hakan där fram och som gör bilen 80 mm längre än vanliga 5:an. Vidare är den sänkt 20 mm och breddad 50 mm. Det senar för att det ska finnas plats för bredare däck.

Och lägg till en hel del luftintag och håligheter för att se till att luften ska komma åt att kyla bromsar och batteri. 

Om exteriören var ny, är det än mer så inuti bilen. Den mest iögonfallande skillnaden i interiören får du som förare när du tittar på ratten. Utöver att den har helt annan design har den begåvats med två N-knappar samt en ”Boost-knapp” och en körlägesknapp. Knapparna är även gjorda så att de ska tilltala dem som tycker att alla annat än V8:or och sportbilar är töntigt.

Sportstolarna man sitter i är något sänkta jämfört med originalbilen – och personligen tycker jag att det här är bland de bättre jag suttit i. Här är man även mer omsluten och den skjutbara mittkonsolen som standardbilen har är ersatt av en ny fastmonterad. 

Steget bakåt är N-bilen densamma som vanliga Ioniq 5. Det innebär enormt benutrymme och överlag en angenäm rymd.

Ett kompromiss den som köper Ioniq 5 N får göra ligger i utrymmet. Antalet liter bagage skrivs till 480, jämfört med de 527 liter den vanliga bilen har. Och diffusorn innebär att bak finns det ingen dragkrok

Teknik

Det finns flertalet exempel i elbilsgenren där tillverkare har skruvat upp effekten, satt på några emblem – och salufört den som en sportversion med rejält kryddad prislapp. Hyundai har valt ett annat spår.

Även om grunden är basversionen av Ioniq 5 har mycket ändrats – och då handlar det om det relaterat till chassi och drivlina. Ta det här att man har 42 extra svetsningar och 2,1 meter mer limstränagar. Vidare har styrinfästningen och batteri- samt motorfästen förstärkts.

Hjulaxlarna är utbytta mot nya och bak har en ny diffspärr installerats. 

Bilen har dubbla motorer med 166 kW på framaxeln och ytterligare 282 kW bak. Summa summarum: 478 kW eller då motsvarande 650 i maximal systemeffekt.

Dessa ”kusar” samt 740 Nm och lite smart programmering och Ioniq 5N ska avklara resan 0– 100 km/h på 3,4 sekunder.

Effekt och sportbilsprestanda, men även något annat. Du kan välja gasrespons, dämparstyvhet och styrkänsla – precis som hos många andra bilar. Men sen kommer knorren. Med det fejkade motorljudet kan du även välja att få påhittade växelpunkter. Därtill kan du ställa enpedalskänslan (i N-läget) i flertalet lägen så att den tuffaste mer eller mindre aktiverar ABS-bromsen när du släpper gaspedalen. 

Och skulle du vilja ha hjälp med sladda – då finns det ett ”optimeringsläge” även för det. 

Allt detta kan låta galet, men det finns förnuft bakom den tuffa fasaden. Grunden är ju en familjecrossover, med fördelar som stort batteri och lång räckvidd också. Därtill finns alla säkerhets- och assistansfinesser du kan tänka dig. 

På vägen

Redan från start märks edet att det är en annan bil än vanliga Ioniq 5 – bilen brummar. Ja, normalläget är ett lågt ”motorljud”. Oh la la, på ett sätt piggar det upp direkt och till skillnad från när man hoppar in i någon annan av dessa elbilar med löjligt mycket prestanda, så bjuder det här in till dans.

Jag rullar iväg och körningen åtföljs av ett dovt fejkat motorljud. Precis som vanliga Ioniq 5 får en del kommentarer om att det är en cool bil – så får N-varianten många blickar riktade mot sig. Dels den fräna mattblåa färgen men även den stora diffusorn och svarta detaljerna gör sitt.

Och effekten uteblir inte: Jag rullar i sakta mak förbi ett ungdomsgäng på sex killar med mopeder hörs ett snudd på samstämmigt ”fan vilken cool bil”.

På avlyst väg får vi möjlighet att testa lite om den coola bilen även kan leva upp till sina sportiga löften. Vi vrider ringarna till max med N-läge och alla inställningar spända för maximal körglädje.

I med launch control och ställa sig på både broms och gaspedal samtidigt. Först ett eskalerande motorljud och sen blixtsnabbt iväg ackompanjerad av buller och bång. 0–100 km/h på 3,4 sekunder är kanske inte det snabbaste jag upplevt – men inputen jag får från bilen slår allt annat i elbilssegmentet.

I det här läget är rattpadlarna växelpaddlar (till skillnad från att de styr bromskraftsregenerering annars) och varje växling känns av. Det är härligt, levande att köra bil så här. När man kör bilen fullt ut får man även ljus i insturmentklustret som berättar när det är optimalt att växla. 

Om man missar och är tidig – då tappar man sweetspoten i vrid/effekt och skulle man komma av sig och missa helt – slår man i den påhittade varvtalsspärren. Knasigt, men kul.

När det slingrar sig då, eller om man ska köra på bana, hur hanterar bilen det? Jo, axelavståndet på tre meter är stort och flera andra bilar med motsvarande mått har jag upplevt att hur sportiga den än försöker vara – så blir bilen bara stor och släpar bakdel. 

Den upplevelsen får jag inte här. Utöver att luras med ljud lyckas bilen tack vare bra styrning, chassi och balans och får mig att tro att den är mindre än vad den är.

Men jämfört med klassiska sportbilar är det här en tung bil och det känns när man ska bromsa in ekipaget. Det blir även lite nigningar i kurvorna. Men en bra styrning innebär att man känner kontroll över sin bil. Och övervikten, den kan man lära sig att leva med – det gäller bara att få med det i beräkningen.

När det blir dags att lämna tillbaka den blå bilen slår det mig att det här kommer vara något jag saknar. Jag tillhör dem som gärna vill att vardagskörningen ska vara rolig. 

Ekonomi och förbrukning

Ett stycke Ioniq 5 N går loss på 834 900 kronor. Detta för en fullutrustad bil där det enda tillvalet du kan göra är att välja en annan lack. Ser man till vad man får i segmentet +600 hästars elbilar med fullgott familjeutrymme är det ypperligt pris. BMW:s I5 M50 har jämförbar prestanda men kostar 400 000 kronor mer. Audi SQ6 är inte i närheten av prestandan, men kostar 300 000 kr mer.

Förbrukning är kanske inte den viktigaste parametern för den som tittar på prestandaversioner av familjebilar. Officiellt ska Ioniq 5 N klara sig på 2,13 kWh mil. Under 

Summerat

Jag får ibland kommentarer om att bilar, elbilar i synnerhet, ska vara till för transport mellan A och B. De har en uppgift att lösa och all extra effekt är bara onödig. Och skulle man bara titta på vad som står i specifikationerna när det kommer till Ioniq 5 N, kanske man skulle kunna ge dem rätt. Onödigt mycket effekt – vad ska de vara bra för?

Och jag har kört massvis med elbilar som är blixtsnabba och med enorm effekt. Men de har ofta varit utan känsla. Ta Tesla med sin tvärdigitala upplevelse, snabba bilar javisst – men lika engagerade som när du tvingar mormor att spela Nintendo. 

Det här är något helt annat. Låt dem som bara tänker bilar som transportmedel testa det här och de får en annan inställning. Det här är enormt kul och varje tur för att köpa ett stycke baguett kan bli ett äventyr. Ett ”utsläppsfritt” sådant. Att den brummar är kul, men bortum bullret lurar nog en av de mest körglada elbilarna du kan lägga vantarna på i dag.

Jag tycker att de tillverkare som gör sportiga bilar – gör sportläget så här. Ge oss ett soundtrack när det ska köras riktigt inspirerat. Ge oss fejkväxlar och varvtalsstopp!

Hyundai gör detta. Och det i en bil som dessutom har en otroligt bandbredd av kompetens.