En kniv och en gaffel såldes på auktion i New York för 8000 dollar. I Tjeckien såldes svärd till samlare för 25 000 kronor styck. Inget guld, inga ädelstenar var inblandade. Såväl bestick som svärd var gjorda i rostfritt stål från den lilla bergslagsorten Söderfors.
"Odens öga", "Rosor" och "Jakobs stege" är namnen på några av de mönster som pryder knivar och svärd tillverkade av damascenerstål. Tekniken att smida, eller välla, ihop två stål av olika kvalitet är ny och gammal på samma gång.
Romarna smidde ihop kolstål med olika fosforhalt. Genom att prägla och vrida stålet skapades olika mönster, samtidigt som orenheter pressades ut och lämnade stålet starkt.
Under Vendeltiden, 600 e kr, dök tekniken upp i Sverige. Svärd med de karaktäristiska vågmönstrade bladen hamnade i flera vikingagravar.
Vid 1990-talets tillverkning används het isostatisk pressning och maskinell bearbetning för att tillverka det höghållfasta och vackra stålet.
- Vi ville återknyta till gammal tradition och använda de bästa material som vi har idag, säger Per Billgren. Det är viktigt för Sverige att satsa på exklusivitet. Förmodligen vårt enda sätt att överleva nu när alltmer bulktillverkning flyttar till Asien.
Efter att ha jobbat många år som produktionschef hos snabbstålstillverkaren Söderfors Powder/Erasteel fick Per Billgren lust att pröva något nytt. Han startade Damasteel AB i de gamla stallarna vid Söderfors herrgård.
Så här på våren är kontrasterna påtagliga i den gamla bruksorten vid Dalälven. Småfåglarna kvittrar och de första vårblommorna har just tittat fram på grässlänten nedanför stallet. Inuti smedjan bankar smideshammaren från 1930-talet. Sonen Mattias tar en rödglödgad stång ur ugnen och för den sakta mellan hammarens verktygsytor.
- Ett par gånger i veckan smider vi själva här, säger Mattias Billgren.
- Det blir när någon kund beställt en udda dimension som våra maskiner hos underleverantörerna inte klarar av.
Det mesta av Damasteels tillverkning läggs ut på entreprenad. Runda pulverämnen kommer från Erasteel och de platta ämnena från ett franskt företag. Det är viktigt att underleverantörerna hanterar materialet på rätt sätt så att inte mönstret hamnar fel.
- Vi lägger ner mycket arbete på att lära leverantörerna hur de ska göra. Till exempel är det viktigt att ämnena slipas exakt lika mycket på varje sida.
Intresset för stålet har varit stort. Dels från svenska hantverkare, men även från stora företag i Tyskland, Italien och USA. Trognaste kunden är en pistoltillverkare i USA.
- Många kunder är samlare, säger Per Billgren. Kockknivar säljer bra och en spännande framtidsmarknad är bestick. Problemet är bara att alla bestickfabriker ligger i Asien. Det är litet långt bort?
Kanske finns här också en kulturell barriär. Japanerna har inte köpt Per Billgrens stål, fast det skulle passa utmärkt för tillverkning av samurajsvärd. Ska de använda tekniken vill de göra jobbet själva.
Per Billgren väljer att jobba med västerlandet och odla traditionerna i svenska "järnbärarland".