Redan i mitten av december läckte en arbetspromemoria från justitiedepartementet ut på sajten Wikileaks, vars innehåll avslöjade att regeringen hade planer på att låta utreda ett eget signalspaningsorgan åt polisen.

Uppdraget beskrevs då som att utredaren skulle ta fram förslag kring två alternativ:  det ena var ett fristående organ, en egen polisiär signalspaningsmyndighet, och det andra  ett polisiärt organ som skulle ingå som en del inom signalspaningsmyndigheten Försvarets radioanstalt (FRA). Dessutom skulle kostnaderna utredas.

Enligt uppgift till Ny Teknik är en sådan utredning nu på väg att tillsättas efter en tids vakum i den politiska beredningen — men formellt har regeringen ännu inte tagit något sådant beslut.

—Det finns inget beslut om en sådan utredning, säger Karin Erlingsson, handläggare på justitiedepartementet.

—Jag kan ingenting säga innan det har tagits ett beslut, säger också Martin Valfridsson, pressekreterare hos justitieminister Beatrice Ask.

Sedan nya regler trädde i kraft den 1 december har polisen, och då främst säkerhetspolisen, inte kunnat beställa någon signalspaningsinformation från FRA.

—Vi har inte kunnat inrikta signalspaningen, vilket vi vill ha möjlighet att göra, säger Mattias Lindholm, pressekreterare på Säpo.

Hur detta har påverkat Säpos arbete inom områden som exempelvis kontraspionage och terrorismbekämpning vill han inte avslöja:

—Det är en svår fråga som hänger ihop med vår operativa verksamhet och som vi inte kan kommentera. Det jag kan säga är att det är viktigt för oss att kunna beställa signalspaning.

För Säkerhetspolisen ”spelar det ingen roll” om man får en egen polisiär signalspaningsmyndighet eller om det blir en organisation inom FRA, uppger Mattias Lindholm

Sedan den 1 december kan varken polisen, Tullen eller exempelvis Inspektionen för strategiska produkter själva ge FRA uppdrag att hämta hem underrättelseinformation.

Det hänger samman med att den föreslagna signalspaningslagen blev hårt kritiserad för att äventyra enskildas rätt till insynsskyddad kommunikation, som finns i Regeringsformen och Europakonventionen. De fyra Allianspartierna kom dock under  hösten 2008 överens om femton ändringsförslag .

Ett av förslagen innebar att bara tre myndigheter: regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten, får befogenhet att ge signalspaningsuppdrag till FRA. Detta  trädde i kraft den 1 december .

FRA fick samma datum lagliga muskler att avlyssna samtal och meddelanden inte bara i etern utan också via internet och i annan datatrafik.

Myndigheten har i dagsläget cirka 650 anställda och en budget som uppgår till nära 691 miljoner kronor för 2010 men den växer starkt. Fram till år 2012 väntas budgeten öka med ytterligare cirka 50miljoner  och dessutom planeras helt nya byggnader ute på Lovön.

Det här den samlade kompetensen och den avancerade datorutrustning som krävs för signalspaningsverksamheten finns idag.

Det FRA gör är dels att bedriva teknisk signalspaning (spaning mot exempelvis radarsignaler) dels att bedriva ”kommunikationsspaning”, som innebär att man läser och lyssnar på innehållet i meddelanden som sänds via satellit och i kablar.

Förre Säpo-chefen Anders Eriksson, då ordförande i Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden,  lämnade i somras en utredning om polisens lagstiftningsmässiga möjligheter att signalspana till justitieministern. 

Han föreslog då att polisen skulle få egna befogenheter att signalspana, men att själva verksamheten i praktiken skulle utföras av FRA.

Utredningen ansågs dock ha brister och sedan en hearing bland berörda myndigheter under hösten verkar beredningen av ärendet nästan stått stilla fram till nu.