ANNONS FRÅN AMA
Kablarna som ser till att nödfunktionerna fungerar
Vid en brand är det viktigt att vissa tekniska funktioner som exempelvis nödbelysning inte slås ut. Därför behöver armaturen ha en lokal strömbackup eller elmatning som klarar av att stå emot en brand.
Brandresistenta kablar är gjorda för att klara påfrestningar från en brand. Men för att säkerställa funktionen kabeln betjänar gäller det att välja rätt typ av installationsmaterial för att hålla kabeln på plats om det skulle börja brinna.
Skillnaden mellan brandresistent och vanlig kabel
Skillnaden mellan en brandresistent kabel och en vanlig installationskabel är skiktet kring ledarna som bildar en keram vid upphettning. Detta upprätthåller isoleringen vilket gör att funktionen finns kvar.
Dessutom har ytterhöljet en avvikande färg för att visa typen av kabel, många gånger orange kulör. Kabeln, som är halogenfri, provas för 30, 60 eller 90 minuters drift enligt standard. Kabel måste väljas utifrån de krav som ställs.
Rätt material och rätt installation avgörande
En förutsättning för en säker funktion vid brand är att installationen är korrekt utförd. Erfarenheten visar att en installation sällan är brandsäker i sin helhet, vilket gör att funktionen inte kan garanteras.
Många gånger finns det behov av att förgrena eller skarva kablar längs den sträcka de förläggs. Därför finns speciella kopplingsdosor som är framtagna för att klara påfrestningar vid en brand.
Dosan i sig tål inte värmen från en brand men genom att kopplingsplinten, som tål höga temperaturer, är fastsatt direkt i underlaget (och inte i dosan) påverkas inte funktionen.
Omgivande material påverkar motståndskraften
För att den installerade kabeln ska kunna uppfylla sin funktion om det brinner finns det ytterligare aspekter på hur installationen behöver vara utförd. Om kabeln är monterad på vägg måste materielen som den är fastsatt med klara de höga temperaturer som kan uppstå om det börjar brinna.
Produkter av plast som exempelvis buntband och clips ska undvikas. Om kabeln ramlar ner finns det en överhängande risk att den tänkta funktionen inte bibehålls.
Om kabeln förläggs på stegar eller rännor gäller samma sak. Det gäller att infästningen är av rätt typ och att avståndet mellan upplagspunkterna följer tillverkarnas anvisningar.
Vid kabelförläggning på vertikala stegar finns det särskilda fästklammer för ändamålet, en hårt tvinnad najtråd kan i värsta fall deformera kabeln så att kerammaterialet skadas och inte fungerar som det är tänkt.
I AMA EL 16, under delen om nödbelysning, är det krav att kablar för centralmatade nödbelysningssystem ska förläggas avskilda i klass EI 60 eller ha motsvarande brandtålighet. Hela ledningssystemet inklusive skarv- och fästanordningar ska ha motsvarande motståndskraft mot brand.
