Uret där tiden flyter

1999-10-26 12:36  

Fransmannen Bernard Gitton har byggt lättelika apparater av glasrör där fluorescerande vatten flyter genom sughävertar och mäter ut tiden.

1979, när han var 43 år gammal, sadlade den franske fysikern Bernard Gitton om. Han slutade sitt jobb som ingenjör och beslöt sig för att använda sina insikter i naturvetenskap och teknik för att bli konstnär.

Gitton började konstruera sinnrika glasmaskiner med strömmande vätskor. Han byggde vattenur och vattendrivna digitala kalkylatorer. Idag står hans verk som offentliga utsmyckningar i många av världens storstäder, från Lissabon till Singapore.

I Europa-Center vid Kurfürstendamm i Västberlin uppfördes 1986 ”Uhr der fliessende Zeit”. Eller ”Die Fruchtsaftmaschine” – fruksaftmaskinen – som de slagfärdiga berlinarna brukar kalla apparaten. Uret är 13 meter högt och består av en mängd glasrör och kolonner. Fluorescerande grönt vatten strömmar genom vattenlås och sughävertar.

 Varannan minut forsar vatten ner i minutkolonnen och fyller en ny markör. Och varje timme fylls en ny glassfär i timkolonnen. Antalet fyllda glasbubblor i tim- och minutkolonnerna visar vad klockan är. Två gånger per dygn, klockan ett på dagen och natten, töms hela systemet under ett väldigt gurglande för att sedan åter börja fyllas på. Då vimlar det av åskådare i hallen framför uret.

 

 

Gittons vattenur bygger på vattenlås- och sughävertprincipen och lagen om kommunicerande kärl. En pump lyfter vatten till ett övre magasin. Därifrån rinner det ner på en skovel och driver en pendel. Pendelns gång reglerar i sin tur vattenflödet till en rad ”sifoner” eller vattenlås, S1-S4.

Efter två pendelutslag har vattennivån i S1 stigit upp till utloppets krök och vattenlåset förvandlas till en sughävert som leder vattnet till nästa lås, S2. När så mycket vatten flutit ner i systemet att det sista låset, S4, töms uppstår ett tryckfall i minutvacuumledningen. Undertrycket startar en sughävert som tömmer minutbehållaren så ytterligare en markör i minutkolonnen fylls.

Så startar sekvensen på nytt och fortsätter till dess alla minutmakeringarna är fyllda. Då svämmar minutkolonnen över i utloppsröret. Minutkolonnen töms enligt sughävertprincipen samtidigt som det bildade undertrycket genom timvacuumledningen får vattnet i timbehållaren att strömma ner i timkolonnen och fylla en ny timmarkör. När timkolonnen är full töms även den och allt startar om från början.

 

Bernard Gittons webbsajt

 

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer