Opinion

”Vänta med signalsystemet tills det är stabilt”

Björn Westerberg, vd, Branschföreningen Tågoperatörerna.
Foto: Pixabay
Gustaf Engstrand, policyrådgivare, Branschföreningen Tågoperatörerna.

REPLIK. Järnvägens säkerhet ökar inte med signalsystemet ERTMS. Inte heller kapaciteten – snarare kommer färre tåg per timme att kunna trafikera de redan överbelastade spåren, skriver Tågoperatörerna.

Vi är helt överens om att tillgängligheten på järnvägen behöver förbättras. Vi har dock en annan uppfattning än Bombardier om hur man bäst gör det och hur det kan ske till lägsta kostnad.

Efter 25 års utvecklingsarbete, numera styrt av EU:s järnvägsbyrå ERA, har signalsystemet, ERTMS ,fortfarande inte nått målet om ett gemensamt system. Det fanns 2015 ett 50-tal icke samkörbara ERTMS-versioner i EU enligt ERAs chef Joseph Doppelbauer. Eftersom det saknats ekonomiska mål har kostnadskontroll och lönsamhet uteblivit. I Sverige kostar de nya ERTMS-systemen på loken 3,5 - 9 miljoner kr. Det gamla ATC-systemet kostar ca 0,5 miljoner kronor per lok.

Om man byter ut dagens slitna utrustning mot nya datorer och ställverk ökar givetvis tillgängligheten även i ATC-systemet. Och om man väljer att nyinstallera ATC behöver inte fordon byggas om och inga bortkastade resurser behöver satsas på en utrullning av ett ännu osäkert utvecklingsprojekt. Tills dess leverantörerna har bevisat att man kan leverera ett samkörbart och lönsamt signalsystem kan slitna ställverk uppgraderas liksom andra delar av trafikstyrningssystemet och vi kan i övrigt fortsätta med ATC.

Säkerheten i systemet ökar inte med ERTMS. Inte heller kapaciteten ökar jämfört med ATC – snarare kommer färre tåg per timme att kunna trafikera de redan överbelastade spåren. Vi vill med emfas framhålla att det inte finns någon säkrad forskning eller utredning som visar att kapaciteten skulle bli högre i praktiken med ERTMS.

Det måste framhållas att olika signalsystem bara är ett av många hinder för internationell trafik. Regelverk, lokförarkollektivavtal, språkkrav, elsystem, matningsspänningar, lastprofiler mm är hinder som i varierande omfattning fortfarande finns kvar även efter det att ERTMS installerats. Här behövs helhetssyn och signalsystemet är endast ett steg på vägen.

Det är välkänt att utrullningen inte går ”som på räls” i exempelvis Tyskland. Stora delar av Tyskland kommer aldrig att få ERTMS och för närvarande är införande endast beslutat för två korridorer och sju gränsövergångar.

För Trafikverket kan ERTMS förefalla fördelaktigt eftersom man byter sedan länge utsliten utrustning, men med ERTMS så ökar risken för fortsatta störningar och högre kostnader för de konkurrensutsatta järnvägsoperatörerna. De tillgänglighetssiffror som anförts av Bombardier inkluderar exempelvis inte de tåg som ställts in för att underhålla ERTMS. Vidare skulle en direkt jämförelse med ATC-sträckor som har nya spårledningar och nya ställverk vara betydligt mer träffsäker.

När det gäller de tre Norrlandsbanor som har ERTMS, dvs Ådalsbanan, Botniabanan samt Haparandabanan, är den sannolika utvecklingen att det inte kommer göras fordonsinvesteringar av godsoperatörerna när uppgradering till nästa ERTMS-version ska ske under 2019. Konkurrensen mellan tågoperatörerna minskar eller försvinner helt och risken för överflyttning till andra transportslag är överhängande. Risken är uppenbar att dagens begränsade godstrafik på dessa banor försvinner helt.

ERTMS är attraktivt först när den har en rimlig kostnad och ger möjlighet till en förbättring för hela järnvägssektorn. Vi rekommenderar en ödmjuk hållning inför de risker som hotar järnvägsbranschen vid fortsatt utrullning av ERTMS och förutsätter att branschens reservationer nu hörsammas.

Gustaf Engstrand

policyrådgivare, Branschföreningen Tågoperatörerna

Björn Westerberg

vd, Branschföreningen Tågoperatörerna