Självsäker, välavvägd – och riktigt snygg. Volvos första ”amerikanare” är en finstämd varelse och angenäm upplevelse.
Men trots många rätt är frågan hur många S60 av den nya modellen vi kommer få se på svenska vägar.
Man måste nog säga att det är en ganska speciell känsla att behöva åka till USA för att testa Volvos senaste. Men det här visar tydligt den ambition man har i företaget. Märket är globalt och nya S60 byggs i USA, med fokus mot amerikanska och kinesiska kunder.
Det här avspeglas tydligt. Modellen är den första sedan 480 att inte erbjudas med dieselalternativ under huven, och den traditionella manuella lådan är skrotad.
Lägg därtill att bilen inte kommer att erbjudas i några enklare ”Svensson-utföranden”. Nej, det hela startar meden version på 250 hästar – och sedan går det uppåt både i effekt och prisläge.
När det kommer till designen så är det inget tal om att det är en Volvo av modernare snitt. Jämfört med generationen den ersätter är designen mer upprätt och rak, med DNA-element som ”Tors hammare-strålkastare” samt de c-formade baklyktorna. Och det hela ser bra ut. Undertecknad tycker att 60-modellerna rent generellt känns mer rätt i sin design jämfört med de större 90-bilarna. Och fallet med S60 ser den även tuff och satt ut.
Inuti känns allt igen från tidigare lanseringar. Inget fel i sig, men det är samma lika som bilar som redan har flera år på nacken.
Något som däremot känns bedagat är instrumentklustret. Förvisso är det digitalt, men jämfört med vad till och med Skoda nu erbjuder i sina bilar – är det inte modernt.
Det gäller även multimediasystemet som kanske inte ska anklagas för att vara dåligt, men kartan laggar och navigationen saknar en hel del funktionalitet som konkurrenterna har.
En sak som Volvo varit tydliga med vid lanseringen av S60 är att det ska vara en sportsedan. Den sportigaste man gjort, men utan att kasta ut trygghet och andra kärnvärden. Eller i klartext – man tänker inte utmana andra tillverkare om kronan när det gäller körglädje.
Så hur är den på vägarna? Färden inleds i en T6 AWD. Den alfanumeriska modellbeteckningen innebär att bilen har en tvåliters fyrcylindrig motor om 310 hästkrafter samt fyrhjulsdrift.
Och den känns väldigt välsorterad. Volvon ligger neutralt och platt på vägen, och trots att man börjar provocera ekipaget så håller det sig utan att börja niga och vingla. Styrkänslan är, precis som på den V60 vi testade tidigare i år , en bra avvägning av att vara direkt utan att göra bilen nervös.
När det ska bli dags för livlig körning knappas Power-läget in och då håller växellådan lägre växlar och högre varv. Det gör att bilen absolut svarar bra på slingriga vägar – men i längden är det tröttsamt att behöva lyssna på vinandet och väsandet från kompressorn och turbon.
Det hela fungerar dock väldigt bra sett ur ett underhållningsperspektiv. För den som vill ha en bil som man kan skoja runt lite i är det här ett bra alternativ, som trots att det är fast – inte kompromissat bort komforten.
Men att leka runt med bilen kostar soppa. Officiellt ska förbrukningen ligga på 0,76 (0,89 enligt den tuffare WLTP-körcykeln), men under turen i områdena kring Los Angeles snittade vi 1,09 liter/mil. Kanske inte representativt för hur mycket bilen kommer dra i vardagspendlingen – men en fingervisning på hur törstig motorn blir när den ska leverera mer körglädje.
Efter att ha kört standardmodellen – kliver vi in i den nya superhypade laddhybriden T8 Polestar Engineered.
Här har man utöver samma motor som i T6:an även en elmotor på bakaxeln och en systemeffekt uppskruvad till 415 hästkrafter (dock bara 405 hk i Europa). Därtill är det manuellt justerbara stötdämpare samt uppgraderade guldfärgade bromsok. Mer prestanda alltså, men samtidigt så ska det släpas på ytterligare 200 kilo i batterier. Totalt innebär det en vikt på över två ton och viktökningen märks.
Visst, i linjerak acceleration, och när man fått upp tempot på motorvägen, så ger elmotorn upplevelsen av kraftresurser och sport. Men den sportigheten följer inte alls med i kurvorna och bilen förefaller inte alls lika neutral och tight som i T6:an.
Och här kommer ett frågetecken. Vad ska optimeringen ge för effekt? Inte ens Volvoingenjörerna på plats kan med övertygelse svara på den frågan. Det närmsta vi kommer är att T8 Polestar Engineered blir lite av ett nollsummespel. Prestandaökningen och de finare komponenterna balanserar upp extravikten.
En fördel av att ha med batterier ombord är dock möjligheten att köra på el. Upp till 45 kilometer enligt specifikationen, en bra bit kortare i verkligheten. Och även om det är en fint avstämd drivlina som växlar smidigt mellan de båda motorerna – märks det att tanken med elektrifiering är en helt annan på Hisingen än vad exempelvis Toyota har.
I S60 är det prestandahöjningen man vill åt i första hand och det märks på förbrukningen för den som kör livat och låter el- och bensinmotor pardra.
Fakta Volvo S60
Priset på bilarna är inte satt i Sverige och till modellår 2019 kommer det enbart att erbjudas T5 under abonnemangsformen Care By Volvo. Därav finns det inga förmånsvärden för de olika alternativen.
T5
Motor: Fyrcylindrig tvåliters bensin
Effekt: 250 häsktrafter
Vridmoment: 350 Nm
Acceleration 0-100 km/h: 6,5 sekunder
Officiell förbrukning: 0,66-0,69 l/mil (0,72-0,81 l/mil enligt WLTP)
Koldioxidutsläpp: 152-158 g/km
T6 AWD
Motor: Fyrcylindrig tvåliters bensin
Effekt: 310 hästkrafter
Vridmoment: 400 Nm
Acceleration 0-100 km/h: 5,6 sekunder
Officiell förbrukning: 0,74-0,76 l/mil (0,80-0,89 l/mil enligt WLTP)
Koldioxidutsläpp: 169-174 g/km
T8
Motor: Fyrcylindrig tvåliters bensin + elmotor
Systemffekt: 390 hästkrafter
Vridmoment: 640 Nm
Räckvidd på el: upp till 45 km
Acceleration 0-100 km/h: 4,9 sekunder
Officiell förbrukning: 0,19-0,21 l/mil (0,21-0,25 l/mil enligt WLTP)
Koldioxidutsläpp: 44-47 g/km
T8 Polestar Engineered
Motor: Fyrcylindrig tvåliters bensin + elmotor
Systemeffekt: 405 hästkrafter
Vridmoment: 670 Nm
Räckvidd på el: upp till 45 km
Acceleration 0-100 km/h: 4,7 sekunder
Officiell förbrukning: 0,21 l/mil (0,21-0,25 l/mil enligt WLTP)
Koldioxidutsläpp: 47 g/km
