Tre svåraste fysikprisen – genom tiderna

2016-10-14 06:00  

Var årets fysikpris knepigt att förstå? Då skulle du ha varit med 1998 och 1999. Fysikerna Anders Bárány och Ulf Danielsson har fått välja de svåraste Nobelprisen i fysik.

I förra veckan presenterades årets mottagare av Nobelpriset i fysik. En brittisk trio som enligt Nobelkommittén i fysik har ”öppnat portar till en okänd värld av materia som försätts i märkliga tillstånd”.

Redan här förstår den intresserade att årets pris håller en mycket hög teoretisk nivå. Årets pris är ett av de svåraste av alla fysikpris sedan 1901 att förstå, tycker Anders Bárány, professor emeritus i fysik och ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.

– Det har funnits andra pris i samma ”familj”, som priset till Kenneth Wilson 1982. Han fick det för sin teori om kritiska fenomen i samband med fasövergångar. Jag kommer ihåg att det var väldigt svårt att sätta sig in i och förklara, säger Anders Bárány.

Läs mer: Prisad forskning har öppnat för kvantdatorer

Mellan 1989 och 2003 var han sekreterare för Nobelkommittén i fysik, och alltså en av dem som hade som uppgift både att sätta sig in i och sedan förklara vad pristagare belönades för. Det med ”svåra” här menas inte att det är en teoretisk upptäckt, utan att upptäckten i sig var mycket komplicerad och utmanande.

Ibland gick det inte att helt förklara, säger han.

– Då brukade jag gå tillbaka till något tidigare pris, som var i samma familj, men enklare, och jämföra med det.

När han får frågan om att lista det allra knepigaste hamnar Gerardus ´t Hooft i topp, som fick priset 1999.

– Det var ett snäpp värre än årets pris.

På andra plats placerar han priset året innan, 1998, till Robert Laughlin.

Läs mer: Här är den mest populära Nobelpristagaren i fysik någonsin

Nobelpriset har delats ut sedan 1901. Fram till andra världskriget finns inget fysikpris som är riktigt svårt att förstå, tycker Anders Bárány. Under den perioden hittar man också flera fysikpristagare som har blivit kända och populära långt utanför forskarvärlden, som Albert Einstein och Marie Curie.

– Einstein brukade säga att det bara var han själv som förstod relativitetsteorin. Men det var inte för den som han fick Nobelpriset, utan för något mycket enklare, när han förklarade den fotoelektriska effekten.

In på 60-talet kom mer komplicerade pris, enligt Anders Bárány. För att sedan 2000, ges till rena tekniska uppfinningar som snabba transistorer, laserdioder och datachip. Sedan dröjde det bara några år, så gick priset till upptäckter bakom hårddisken, och sedan efter några år till optisk fiber.

– Min förklaring är att det beror väldigt mycket på vilka som sitter i Nobelkommittén för tillfället, för det är nästan alltid kommitténs förslag som går igenom, säger Anders Bárány.

Läs mer: Kunskapsras hotar framtida svenska Nobelpris

Ulf Danielsson är professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet, och även han ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien. När han oberoende av sin ledamotskollega ombeds välja de svåraste prisen placerar också han 1999 och 1998 högst upp. Tidsperspektivet kan spela in, tror han.

– I en framtid kanske de upptäckterna är helt självklara. Om jag tittar tillbaka på 20- och 30-talet var det ett par pris inom kvantmekanik. Då var det nog flera av de priserna som var obegripliga inte bara hos allmänheten utan också hos många fysiker. Men i dag är de så självklara, säger Ulf Danielsson.

I Alfred Nobels testamente står att fysikpriset ska gå till ”den vigtigaste upptäckt eller uppfinning”. Det har akademien hela tiden att förhålla sig till.

– Vetenskapsakademien måste kunna göra en formulering som stämmer överens med testamentet. Det ska vara en väl definierad upptäckt eller uppfinning. En upptäckt kan vara teoretisk eller experimentell, men ges det till en teori måste den ha fått en experimentell tillämpning. Det kan finnas teorier som är alldeles fantastiska, och en vacker dag kanske de blir bekräftade – men de blir inte aktuella för ett Nobelpris innan dess, säger Ulf Danielsson.

Det omvända kan dock hända, som med priset 2011 för upptäckten att universums utvidgning accelererar.

– De hittade en ny egenskap hos universum, men vi har ingen aning om vad det egentligen handlar om.

Topp tre svåraste Nobelprisen i fysik

1 Gerardus ’t Hooft och Martinus Veltman, 1999.

Två fysiker från Nederländerna, där Martinus Veltman var handledare för Gerardus ’t Hooft. De fick priset för insatser om ”kvantstrukturen hos teorin för elektrosvag växelverkan i fysiken”. Deras forskning gjorde att standardmodellen inom partikelfysiken kunde sättas ”på -fastare matematisk grund”.

2 Robert Laughlin, 1998

Han delade priset med Horst Störmer och Daniel Tsui, som i experiment ”upptäckte att elektroner i samverkan med starka magnetfält bildar en ny form av ”partiklar”. Upptäckten förklarades senare teoretiskt av Laughlin, som visade att ”elektroner i ett starkt magnetfält kan kondensera och bilda en sorts kvantvätska”.

3 Kenneth Wilson, 1982, samt 2016 års pristagare -David Thouless, Duncan Haldane och Michael Kosterlitz.

Kenneth Wilson fick Nobelpriset i fysik för en teoretisk upptäckt om ”kritiska fenomen i samband med fasövergångar”. Kritiska fenomen är sådant som uppstår då ett material övergår från en fas till en annan, som gas till vätska. Wilsons bidrag var en beräkningsmetod, som teoretiskt förklarade vad som sker vid fasövergångar.

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Senaste inom

Debatt