Mellan 16 000 och 22 000 stockholmare kan vara elöverkänsliga enligt en undersökning som utförts av Stockholms läns landsting. 1,5 procent i en slumpvis utvald grupp från länet rapporterar att de lider av besvär som de kopplar till elektricitet.
På ett IT-företag rapporterade så många som 40 av 241 eller 17 procent att de hade besvär. Symptomen är först och främst hudproblem men trötthet, yrsel och koncentrationsproblem är också vanliga.
- Personerna har själva fått avgöra om de är elöverkänsliga, för det finns inget annat sätt att registrera besvären, säger Lena Hillert som nyligen disputerat vid Karolinska institutet med en avhandling om elöverkänslighet där undersökningen ingår.
Vetenskapen har fortfarande inte hittat någon gemensam mätbar faktor bakom symptomen, och det handlar snarare om ett reaktionsmönster än vanlig sjukdom. Man vet dock att de som drabbats av vad det nu kan vara ofta mår dåligt. Dubbelt så många har förtids- eller sjukpension och betydligt fler är arbetslösa än befolkningen i genomsnitt, 12 procent mot 4,4 procent.
- Vad som kommer först, elöverkänslighet eller arbetslöshet, kan vi inte svara på, säger Lena Hillert.
För övrigt avviker de drabbade inte nämnvärt från befolkningen i övrigt, de har lika lång utbildning och inte fler psykiska eller sociala problem och de röker inte mer än andra.
Forskningen har ändå lyckats ringa in vissa riskfaktorer, som högt arbetstempo, brist på stöd från kolleger, hög inomhustemperatur och torr luft.
Elöverkänsliga visar sig också vara generellt känsliga och lider oftare av astma och allergi. Kvinnor har besvär något oftare än män och äldre oftare än yngre.
Även om vetenskapen står frågande till vad elöverkänslighet egentligen är så finns det olika metoder som kan ge bot och lindring. Alternativa behandlingar som shiatsu och akupunktur och ändrade arbetsförhållanden hjälper många. Lena Hillert lyfter också fram kognitiv terapi som ofta ger god effekt.
Men eftersom kunskapen om såväl problem som bot fortfarande är dålig så behövs mer forskning.
- Nu går vi vidare och gör djupintervjuer så att vi kan se tydligare mönster, säger Lena Hillert.
Men hon menar att det kan vara svårt att få anslag för den här typen av forskning som måste bedrivas tvärvetenskapligt.
Frågan är också uppe till debatt i riksdagen med jämna mellanrum. Barbro Feltzing, miljöpartiet, föreslår till exempel ett nationellt forskningsprogram. Men regeringen har bollat frågan vidare till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.
- Vi har fått i uppdrag att bevaka området och diskuterar hur vi ska leva upp till det, men vi har blivit försenade, säger administrativa chefen, Erland Bergman.
