Så blev Viggen svenska flygvapnets ryggrad

2021-12-11 08:00  

TEKNIKHISTORIA. I två decennier utgjorde Saab 37 Viggen ryggraden i svenska flygvapnet. En flygplanstyp utvecklad under kalla kriget som var särskilt framtagen för svenska förhållanden.

Med sitt karakteristiska och närmast futuristiska utseende var Saab 37 Viggen omisskännlig. Det mest kapabla stridsflygplan som utvecklades i Sverige under kalla kriget: Viggen kunde flyga i dubbla ljudhastigheten, och bära olika typer av vapen. Viggen skräddarsyddes för specifikt svenska förhållanden, och togs fram för att ersätta de tidigare Saab 32 Lansen och Saab 35 Draken. I dess olika varianter kom Viggen att under mer än två decennier utgöra ryggraden i flygvapnet.

Totalt kom 338 Viggen att tillverkas, inklusive nio prototyper, och i fem olika varianter (se faktaruta). De sista av Flygvapnets Viggen gick i pension 2005. I dag flyger två Viggen vid Swedish Air Force Historic Flight, en organisation vars huvudsakliga syfte är att bevara olika flygplanstyper som varit en del av flygvapnet.

FAKTA: Viggens fem varianter 

  • AJ 37 attackflygplan med sekundär jaktkapacitet 
  • SF 37 för fotospaning 
  • SH 37 för havsövervakning 
  • SK 37, ett tvåsitsigt skolflygplan 
  • JA 37, jaktflygplanet med sekundär attackkapacitet 

I slutet av 1950-talet gick utvecklingen av militära jetflygplan oerhört snabbt. De beräknades ha en livslängd i första linjen om endast sju år och vid denna tid fanns planer på att ta fram ett attackflygplan, av Saab döpt till 1350, avsett för att bära kärnvapen.

Projekteringen framskred så pass långt att detta flygplan tilldelades en flygvapenbeteckning och ett namn: A 36 Vargen. Men när beslut fattades om att avbryta utvecklingen av svenska kärnvapen, betydde det i förlängningen också att A 36 Vargen aldrig blev verklighet. Utvecklingsarbetet på Saab fortsatte med projekt 1500, som sedermera skulle utmynna i Viggen.

Enligt en kravspecifikation från september 1961 skulle en gemensam variant primärt användas som attackflygplan och sekundärt som jaktflygplan. Det skulle även fungera för spaningsuppgifter.  Det nya flygplanet avsågs bli en vital komponent i ett övergripande nationellt försvarssystem, där även stridsledning och flygbaser, med delar av det svenska vägnätet, ingick.

Den första Viggen-prototypen visades för pressen i april 1965. Foto: TT

Ett av kraven var STOL-prestanda (Short Take-Off and Landing), vilket innebar en start- och landningssträcka om max 500 meter från vägbaser och opreparerade fält. Det nya flygplanet skulle vara ensitsigt, fältmässigt och ha flermotorsäkerhet. Det skulle ha en räckvidd om 400 kilometer, vilket skulle göra det möjligt att attackera sovjetiska mål i Baltikum.

Främre vinge gav bra resultat

Det kanske främsta kännetecknet för det nya flygplanet blev en främre, mindre vinge, vanligen kallad för kanard- eller ankvinge, vilket resulterade i mycket goda egenskaper i låg och hög fart, och även gjorde det möjligt att uppfylla kravet på STOL-prestanda. 

Enligt de ursprungliga planerna skulle inte mindre än 831 exemplar tillverkas. Av ekonomiska orsaker kom detta antal att minska till 329 flygplan. Relativt snart visade det sig att jaktversionen behövde en starkare motor, samt en annan radar och beväpning.  

Den motor som valdes av Kungliga Flygförvaltningen (KFF), Pratt & Whitney JT8D, var ursprungligen en civil motor vilken användes i civila trafikflygplan. Volvo Flygmotor kom att licenstillverka denna motor, och utvecklade även en efterbrännkammare. Motorn döptes till RM 8 (Reaktionsmotor 8). Unikt för samtida stridsflygplan var att Viggen kunde reversera, det vill säga backa på banan. Genom att plåtar i höjd med RM 8-motorns utblås vreds, kunde även jetstrålen vridas. Förutom ett uppseendeväckande trick på flygdagar, innebar möjligheten att reversera att Viggen bokstavligen kunde backa in på klargöringsplatser på vägbaser.

Dock var framtiden för det nya flygplanet inte helt säkrad. Olika utländska alternativ undersöktes, inklusive det amerikanska F-4 Phantom II och brittiska TSR-2, men dessa föll bort av framför allt ekonomiska skäl och det faktum att de olika utländska flygplanen behövde anpassas för svenska förhållanden. 

Tre JA 37 från F 21 i flankformation år 1986. Foto: STEFAN SONESTEDT

För att minska kostnaderna bestämdes i ett tidigt stadium att det nya flygplanet skulle vara ensitsigt. Navigatörens roll övertogs av en för sin tid mycket avancerad styrdator. Denna dator, Centralkalkylator 37 (CK 37), gjorde det möjligt för föraren att sköta navigering med flera uppgifter.

Den första utgåvan av CK 37 kunde utföra 48 grundläggande beräkningar. Minneskapaciteten på datorn var till en början endast 8 kilobyte. Även om detta förefaller löjligt lågt, innebar introduktionen av CK 37 en revolution för flygvapnet. Till förarens hjälp fanns i cockpit även olika typer av indikatorer, däribland siktlinjes- och målindikatorer. Siktlinjesindikatorn innebar att föraren slapp titta ned på instrumentbrädan för att hålla koll på fart, höjd och kurs.

PS-37-radarn och räddningssystemet i form av en raketstol utprovades i Lansen.   

Den 6 april 1965 presenterades det nya stridsflygplanet för pressen. Chefen för Flygvapnet, Lage Thunberg, passade på att döpa flygplanet till Viggen. Namnet kommer från nordisk mytologi; när asaguden Tor slår med sin hammare Mjölner, kallas ljudet för Viggen.

Den första flygningen ägde rum den 8 februari 1967, med Saabs provflygare Erik Dahlström bakom spakarna. Utprovningen kom att pågå i närmare fem år.

De första fyra varianterna, AJ 37 (108 tillverkade), SF 37 (28 tillverkade), SH 37 (28 tillverkade) och SK 37 (18 tillverkade), kan kallas för den första generationen av Viggen, och var utrustade med RM 8A-motorer.

Tidigare Lansen-piloter

Först ut i Flygvapnet var AJ 37, med F 7 Såtenäs som första flottilj. För att lära förarna hantera det nya flygplanet, etablerades ett typinflygningsskede (TIS-37) med ett antal tvåsitsiga SK 37. Några av förarna som tidigare flugit Lansen, sa att det var som att gå från en Folka till en Ferrari. Utöver F 7 kom även F 6 Karlsborg och F 15 Söderhamn att flyga med AJ 37. I mitten av 1970-talet flyttades inflygningsskedet av flygplanstypen till F 15 där man blev kvar till flottiljens nedläggning 1998.

En av de allra första förarna att lära sig hantera det nya flygplanet var Stellan Hilmerby, som mellan 1973 och 1987 (från och med 1979 i reserven) flög uppemot 800 timmar i Viggen. Förutom att Viggen var betydligt kraftfullare än den tidigare Lansen, var styrdatorn CK 37 en uppenbarelse: ”Det blev betydligt lättare att hitta fram till målet. Lite skämtsamt sade vi att CK 37 var bättre än den sämsta navigatören och sämre än den bästa navigatören. Vid den taktiska utprovningen gjordes prov på Rådafältet utanför Lidköping, där en 800 meter kort bana märkts ut på fältet. Denna sträcka motsvarade de olika vägbaser inom Bas 90-systemet som då byggdes upp runt om i Sverige.”

En SH 37 från F 17 Kallinge över den sydsvenska skärgården. Foto: SVENSK FLYGHISTORISK FÖRENING

De båda spaningsvarianterna SF 37 och SH 37 flögs av F 13, F 17 och F 21. SF 37 saknade radar, men hade en avancerad uppsättning kameror i nosen. SH 37 användes för havsövervakning. SF 37 och SH 37 flög oftast i rote (det vill säga två flygplan).

Erfarenheten hade visat på nödvändigheten av en tvåsitsig variant för att underlätta inskolningen av förare. Denna variant kallades för SK 37. Då instruktören i den bakre sittbrunnen saknade sikt framåt, installerades två periskop, ett på vardera sida om flygkroppen.

Inför utvecklingen av SK 37 tillverkades en framkropp för markprov. Enligt provflygaren Per Pellebergs var det mer riskabelt att befinna sig i denna mockup vid körning på marken än de olika provflygningarna, detta genom att det kändes som att stå längst upp på en ranglig stege.

I slutet av 1990-talet modifierades tio SK 37 för elektronisk krigföring, och kallades då för SK 37E. Dessa användes av F 4 Frösön och F 21 Luleå-Kallax. 

Den sista varianten av Viggen var JA 37 Jaktviggen. För ett otränat öga föreföll JA 37 identisk med de tidigare varianterna. Med sin starkare RM 8B-motor, kraftigare beväpning och en för sin tid mycket avancerade elektroniska system, var JA 37 att betrakta som ett helt nytt flygplan.

De första JA 37 levererades 1980, men kom på grund av problem med RM 8B-motorn i aktiv tjänst först två år senare. När JA 37 togs i tjänst var det ett av de mest moderna jaktflygplanen i Europa. Förutom F 13 användes JA 37 av F 4 Frösön, F 17 Kallinge och F 21 Luleå–Kallax. Den sist tillverkade Viggen levererades 1990.

I början av 1990-talet inleddes ett arbete med att uppgradera de nu tämligen ålderstigna Viggen. Till en början avsågs samtliga kvarvarande AJ 37, SF 37 och SH 37 att uppgraderas till en gemensam variant. Som en följd av slutet på kalla kriget, kom endast 48 av AJ 37 att uppgraderas.

Piloten Lars Bandlings haveri med det första produktionsexemplaret, 14 september 1971, innebar att introduktionen av Viggen försenades. Foto: Svensk Flyghistorisk förening

Flygvapnets flygincidentberedskap, vanligen kallad för ”Fisken”, hade till uppgift att avvisa utländska flygplan och fartyg som kränkte svenskt territorium. JA 37 kom från 1982 att gradvis ersätta J 35 Draken vid den typen av uppdrag. En beredskapsrote om två JA 37 (eller i förekommande fall AJ 37) stod alltid beredda för omedelbar start från någon bas, vanligen i sydvästra delen av Sverige.

Vid högsta beredskap satt de båda förarna i sina flygplan och väntade på order att lyfta. Jaktviggens prestanda gjorde att man 90 sekunder efter start befann sig på 10 000 meters höjd. Åtskilliga militära flygplan från Nato, Warszawapakten och Finland identifierades och, om nödvändigt, avvisades.

Bland dessa flygplan utmärkte sig det amerikanska Lockheed SR-71, som regelbundet utförde spaningsflygningar över Östersjön. Planet kunde flyga i den tredubbla ljudhastigheten på över 20 kilometers höjd, och följdes med stort intresse av den svenska radarövervakningen. Vid ett tillfälle drabbades en SR-71 av motorproblem norr om Gotland. Flygvapnets Viggen eskorterade det skadade flygplanet tills man nådde den danska ön Bornholm. De ryska flygplanen utgjorde en rik flora av jakt-, bomb- och spaningsflygplan. 

Stellan Hilmerby flög fiskenuppdrag med AJ 37. Ett uppdrag i slutet av 1970-talet gällde att identifiera ett okänt flygplan vid Skånes kust. Flygplanet visade sig vara en liten Piper PA-28, vilken användes för narkotikasmuggling. Efter att PA-28:an landat i Sjöbo, tog polisen över.  

I samband med Sovjetunionens upplösning 1991 upphörde även kalla kriget. Det förändrade säkerhetsläget i Nordeuropa fick en stor inverkan på det svenska försvaret. År 1996 gick Sverige med i Partnership for Peace (Partnerskap För Fred, PFP), vilket innefattade medlemsländer i Nato samt tidigare medlemmar i Warszawapakten. Både JA 37 och SK 37E kom att delta i övningar inom ramen för PFP-samarbetet.

Saab utmanar

Även JA 37 kom kontinuerligt att uppgraderas med ny elektronik och beväpning. Dessa varianter kallades för JA 37D och JA 37Di. Den sistnämnda varianten var försedd med instrument enligt Nato-standard, det vill säga fot och knop. För att underlätta för de svenska förarna, vana som de var vid det metriska systemet, fick omräkningstabeller placeras i benfickorna. 

Saab försökte även utan framgång sälja Viggen till utländska flygvapen. I slutet av 1970-talet var en affär med Indien på tapeten, men genom ett amerikanskt veto blev det inget av detta. 

Den sista flygningen med Viggen i flygvapnet gjordes den 28 november 2005. Två SK 37E fortsatte flyga i Försvarets materielverks (FVM) regi för diverse prov till och med 2007.

Saknaden efter Viggen var stor. År 2012 kom så en AJS 37 i luften. Ytterligare en Viggen, en SK 37, flög igen 2018. Båda dessa flygplan är civilregistrerade, och är baserade på F 7 Såtenäs vid Swedish Air Force Historic Flight. De visas upp på flygdagar i Sverige och Europa. Avsikten är att dessa båda Viggen ska hållas i flygbart skick till och med 2026. Detta år fyller Flygvapnet 100 år. 

Mellan 1969 och 1998 kom 54 Viggen att avskrivas som en följd av haverier. Totalt skedde 41 lyckade nödutskjutningar. Tjugo förare omkom. Under de sista sju åren inträffade inga haverier.

Ett relativt stort antal Viggen har bevarats för eftervärlden vid flygmuseer runtom i Sverige och Europa. Vid Jämtlands Flyg- och Lottamuseum i jämtländska Optand, som är det officiella Viggenmuseet, finns ett halvt dussin Viggen bevarade. Bland de bevarade flygplanen finns två prototyper, 14 AJ/AJS 37, nio SF/AJSF 37, fem SH/AJSH 37, sju SK 37 och 16 JA 37.

Utöver dessa finns åtskilliga simulatorer bevarade. Vid till exempel Aeroseum norr om Göteborg och F 15:s flygmuseum i Söderhamn är det möjligt att boka in sig för en stunds simulatorflygning. Detta brukar vara mycket populärt, både bland gamla Viggenpiloter och fåtöljflygare.

Jan Forsgren

Mer om: Flygplan Viggen

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt