Svenska lager från SKF erövrade världen

2018-05-19 06:00  

TEKNIKHISTORIA. För 110 år sedan fick Sven Wingquists kullager ordning på driftstoppen vid en bomullsfabrik i Göteborg. Hans innovationer blev grunden till SKF, en av den svenska industrins kronjuveler. Men juvelen svärtades av det nära samarbetet med Tyskland under andra världskriget.

Den kallas Göteborgslera eller Hisingslera, en finkornig jordart som består av två tredjedelar vatten. Långt in i modern tid har den orsakat jordskred med dödlig utgång, och på vissa ställen sänker den marknivån med sju millimeter per år bara av sin egen tyngd.

På detta underlag, vid Säveåns södra strand i Göteborg, byggde man 1729 ett sockerbruk i åtta våningar. Det Sahlgrenska sockerbruket var en av Göteborgs första stora industrier, men under 1800-talet fick byggnaden nya ägare och gjordes om till bomullsspinneri under namnet Gamlestadens Fabriker AB.

Men samtidigt blev Göteborgsleran ett problem på allvar. Sättningarna i marken, som kanske varit betydelselös för sockerproduktionen, orsakade ständiga maskinhaverier för spinneriet, som arbetade med långa drivaxlar.

Kullager saknade flexibilitet

De stela, enkelradiga kullager som runt sekelskiftet importerades från Tyskland hade ingen flexibilitet förutom det interna glappet. Redan små snedställningar av maskinaxlarna orsakade kraftiga påfrestningar på lagren. De skar titt som tätt, och då de tyska leverantörerna hade leveranstider på flera månader kunde maskinstoppen bli långvariga och kostsamma. Den unge driftsingenjören Sven Wingquist bestämde sig för att utveckla ett lager som klarade sneda belastningar.

Efterhand hade han skissat fram så pass avancerade konstruktioner, att han tyckte de kunde lägga grunden för ett eget, fristående kullagerföretag.

Övertalade ledningen

Ledningen för Gamlestadens Fabriker var först mycket tveksamma till detta, men Wingquist lyckades övertala dem att satsa, om än blygsamt. Vid bolagsstämman den 16 februari 1907 bildades Aktiebolaget Svenska Kullagerfabriken (SKF) som dotterbolag till Gamlestadens Fabriker. Aktiekapitalet uppgick till 100 000 kronor, motsvarande knappt fem miljoner i dagens penningvärde, vilket knappast kan ha varit en stor investering för Gamlestadens Fabriker som var Skandinaviens största bomullsproducent. Förutom att utses till verkställande direktör och chefskonstruktör, fick Sven Wingquist även tjänstgöra som resande säljare.

Och bara några veckor efter bolagsstämman hittade han lösningen: det flerradiga självreglerande radialkullagret, som med tiden skulle bli känt som ”SKF-lagret”, såg dagens ljus på själva påskdagen den 31 mars 1907.

Banbrytande kullager

Det banbrytande med uppfinningen var att lagret hade flera kulrader, placerade i en sinnrik geometri, i kombination med en sfärisk form på den yttre lagerringens löpbana. Det var detta som gjorde lagret ”självreglerande”, så att det kunde hantera snedställning av axlarna. Samtidigt medförde de två- eller tredubbla kulraderna att lagret klarade högre laster utan att lagerbanor eller kulor utsattes för alltför höga påfrestningar. Snart kom den första ordern, från ASEA i Västerås.

Därefter gick allt i rasande fart. Förutom en egen SKF-fabrik, som byggdes på Säve Strandgata i Göteborg, såg den förutseende Sven Wingquist till att ta patent på uppfinningen i alla utvecklade industrinationer för att stoppa eventuella plagiatörer. Han besökte över 100 industriföretag i Sverige och utomlands för att marknadsföra uppfinningen, och byggde snabbt upp ett brett återförsäljarnät.

Redan 1909 hade Svenska Kullagerfabriken filialer i Frankrike, Tyskland, Italien och Danmark, och lager så långt bort som i Japan och Australien. Samma år översteg försäljningsvärdet 500 000 kronor, mer än fem gånger aktiekapitalet vid starten två år tidigare. Den siffran fördubblades från år till år: en miljon kronor 1910, två miljoner 1911, och över fyra miljoner 1912.

Som driftsingenjör på Gamlestadens Fabriker hade Sven Wingquist haft en ganska blygsam lön, men vid Svenska Kullagerfabrikens bildande hade han förhandlat till sig ett tantiem på kommande företagsvinst. I 1913 års taxeringskalender stod han för den högsta deklarerade privata inkomsten i Göteborg.

Fabriker i 27 länder

Verksamheten spred sig till land efter land, och världsdel efter världsdel. Åtta år efter starten hade SKF fabriker i 27 länder och fanns representerat på samtliga kontinenter.

Samtidigt hårdnade konkurrensen i den nya ”kullagerboomen”, som inte bara drog till sig seriösa företag. Särskilt under första världskriget, då det i Sverige gick spekulation i tekniska komponenter som de stridande arméerna efterfrågade, lockades många ljusskygga individer av chansen till snabba pengar. Plötsligt kryllade det av svenska ”kullagertillverkare”, som ofta börsnoterades innan de ens börjat bygga sina fabriker, och 1918 blev den så kallade Kullageraffären en stort uppmärksammad skandal.

Chefen för SKF:s konstruktionsavdelning hade värvats av konkurrenten Baltiska Kullageraktiebolaget (BKA). Det avslöjades att han under sina sista månader på SKF kopierat närmare 2 000 olika ritningar, och sedan överlämnat dessa till BKA.

Wingquist misstänkte att stölden varit själva affärsidén för konkurrentbolaget, som bildats bara ett halvår tidigare. Polisutredningen bekräftade i stort hans misstankar, och BKA upphörde som företag.

Användes i järnvägsvagnar

Samtidigt fortsatte den tekniska utvecklingen. En viktig uppfinning var det sfäriska rullagret, utvecklat av den unge forskningsingenjören Arvid Palmgren 1918. Det var en vidareutveckling av Sven Winquists kullager, med dubbla rader rullar för att medge snedställning, och klarade betydligt högre axeltryck. Därmed kunde det användas i järnvägsvagnar och andra tunga applikationer som dittills varit hänvisade till glidlager.

Sven Winquist tog dessutom patent på en rad olika maskinelement som universalknutar, hydrauliskt styrda kopplingar, och automatiska växellådor för personbilar.

Privat började han dock bli sliten av det höga arbetstempot, och direktörsposten överlämnades 1919 till försäljningschefen Björn Prytz. Wingquist fortsatte som konsulterande ingenjör och styrelseledamot.

Ger namn till Volvo

1920-talet såg en kraftig tillväxt i fordonsindustrin, där många av SKF:s viktigaste kunder fanns. Försäljningschefen Assar Gabrielsson tyckte att SKF-koncernen skulle starta egen biltillverkning, huvudsakligen som bas för utveckling av lager till andra tillverkare. Sven Wingquist föreslog att det nya svenska bilmärket skulle få namn efter en av SKF:s kullagermodeller: det latinska ordet för ”jag rullar”, alltså Volvo.

Dotterbolaget AB Volvo startades 1926 med Assar Gabrielsson som första vd, och året därpå lanserades den första bilen: Volvo ÖV4, vilket betydde ”öppen vagn 4 cylindrar”.

Biltillverkningen var dock en ekonomisk belastning under de första åren, och 1929 var man en hårsmån ifrån att sälja Volvo till amerikanska Nash Motor Company. Ägaren Charles Nash kom personligen över från USA för att diskutera affären, men Björn Prytz lyckades övertala styrelsen att hålla fast vid Volvo ett tag till. SKF behöll sitt majoritetsägande fram till 1935, då AB Volvo introducerades på Stockholmsbörsen.

Andra världskriget var en kassako

På 30-talet stod Svenska Kullagerfabriken för 70 procent av världsmarknaden för kul- och rullager, och under andra världskriget ökade försäljningen ännu mer, då kullager är en viktig komponent i all modern krigföring. Bolagets likviditet fördubblades från 70 miljoner kronor 1939 till över 140 miljoner 1944.

Men man spelade högt för att hålla sig väl med båda sidor i kriget – om detta gjordes av nödtvång eller opportunism ska lämnas osagt. När tyskarna spärrade av Skagerack ströps exporten västerut, och närmare 80 procent av SKF:s export gick till axelmakterna. Det tyska dotterbolaget VKF levererade hälften av alla kullager i Hitlers krigsmaskin.

Samtidigt var det amerikanska dotterbolaget SKF Industries en viktig leverantör till USA:s militärindustri, och försökte distansera sig från sitt svenska moderbolag då Sverige betraktades som medlöpare till nazistregimen.

Genom nästan hela kriget lyckades Svenska Kullagerfabriken leverera små mängder speciallager och kullagerstål till Storbritannien. De topphemliga transporterna gick med små snabba fartyg, så kallade blockadbrytare, och med RAF-plan som fått bombutrymmet ombyggt till lastrum. Man anlade också fabriker i England och på Nordirland i partnerskap med brittiska staten.

Slutade exportera till nazister

Från 1943 accepterade SKF de allierades krav på att fasa ut exporten till Tyskland, sedan amerikanska förhandlare antytt att deras flygvapen annars ”av misstag” kunde råka bomba fabrikerna i Göteborg. Men för att inte nazistregimen skulle nationalisera VKF, vilket den flera gånger hotat med, fortsatte man leverera kullagerstål och maskiner för kullagertillverkning. Avtalet med de allierade nämnde i klartext bara den färdiga produkten.

Efter 1945 var Svenska Kullagerfabriken i vanrykte i många länder, särskilt i USA där SKF Industries ställts inför rätta misstänkta för delaktighet i en kartellhärva under kriget.

Med tiden har man återuppbyggt sitt renommé, och är idag en av världens ledande leverantörer av produkter och tjänster inom lager och tätningar, tekniskt stöd, underhållsservice och tillståndsövervakning. Dagens SKF är en koncern med närmare 50 000 anställda vid 140 anläggningar i 32 länder.

---

Det här är ett reportage från tidingen Teknikhistoria nummer 3, 2018 . Prenumerera på den här.

Gilla Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook

SKF-lagret

31 mars 1907 gjorde det flerradiga självreglerande radialkullagret, ”SKF-lagret”, svensk industrihistoria.

Lagret hade en yttre lagerring med sfäriskt formad löpbana. Den inre lagerringen kan rotera runt sin egen axel – och dessutom ställa sig snett i lagret. Det ger lagret flexibilitet när det gäller avvikelser i axelriktningen och minskar risken för haveri. Det blev "självreglerande". Två- och treradiga kulrader gjorde att SKF:s lager kunde ta högre laster än tidigare varianter.

Tommy Harnesk

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Debatt