När andra världskriget kom till Vassijaure

2018-06-09 07:00  

TEKNIKHISTORIA. Under andra världskriget försvarades Malmbanan av två pansartåg. De anspråkslöst utrustade vagnarna glömdes av historien, trots en incident där en svensk soldat dödades av tyskt flyg.

Som bekant kom Sverige undan andra världskriget med blotta förskräckelsen: vår neutralitet kunde bevaras och bara en enda soldat stupade för fientlig eld på svensk mark. Han hette Sven Sjöberg, och dödades när det ena av Sveriges två pansartåg stred mot Luftwaffe vid norska gränsen.

Jämfört med stridsvagnar kan ett tåg bära mångdubbelt större eldkraft och skyddas av betydligt tyngre bepansring, och ändå förflytta sig mycket fortare. Den uppenbara nackdelen är att hur oövervinneligt själva tåget än är, kan motståndaren helt enkelt förstöra järnvägsspåren.

Men om tågets huvuduppgift är att hindra fientligt övertagande av själva järnvägen, blir ekvationen en annan. Malmbanan mellan Narvik och Luleå var under andra världskriget en liv- lina för den nazistiska krigs-maskinens stålförsörjning, och vid eventuell tysk invasion antogs Hitler vilja erövra banan oskadd. Därför beordrade generalmajor Archibald Douglas, chef för dåvarande Övre Norrlands trupper, att bepansrade tåg skulle sättas in till Malmbanans försvar.

Pansartåget ”Kiruna” byggdes på en av LKAB:s verkstäder. Två öppna godsvagnar fick överbyggnader av pansarplåt, 15 millimeter tjock i väggarna och fem millimeter i taket. Innanför skjutluckorna satt fyra vattenkylda m/36-kulsprutor i kaliber 6,5 × 55 millimeter, två 37-millimeters pansarvärnskanoner, och en dubbel 8-millimeters luftvärnskulspruta.

Blygsam beväpning för pansartåget

Pansartåget ”Boden” baserades på tre malmvagnar och bestyckades med en 60-millimeters pansarvärnskanon, två m/36-kulsprutor och två tjeckisktillverkade kulsprutegevär i kaliber 8 × 57 millimeter. Beväpningen var blygsam jämfört med vad de största utländska pansartågen hade vid samma tid.

Även maskinellt var Kiruna och Boden anspråkslöst utrustade: tågen drogs av ångdrivna så kallade J-lok, byggda på 1910-talet för persontåg och lokaltrafik. Försvarsmakten ansåg dem egentligen vara alltför klena, men SJ ville inte släppa sina starkare lokomotiv då dessa behövdes för att dra malmtågen.

Loken fick pansarplåt fastbultad över vattentankar, ångcylindrar, tryck- luftsbehållare, luftpump och säkerhetsventiler. Förarhytternas fönster byggdes igen till smala siktskåror.

Läs mer: Svenska lager från SKF erövrade världen

Trots att Sverige stod utanför kriget kom Kiruna i strid redan under sin jungfrutur, som avgick i maj 1940 under befäl av löjtnant Bo Furugård från Norrbottens regemente (I 19). Den 20 maj stod tåget vid Vassijaure, Sveriges nordligaste järnvägsstation, några kilometer från norska gränsen. Tyskland hade angripit Norge bara sex veckor tidigare, och slaget om Narvik pågick för fullt.

Plötsligt kom ett tyskt sjöflygplan av typen Dornier Do 26 in över svenskt luftrum, med kurs rakt mot den fasta luftvärnsställning som satts upp för att skydda stationen.

Drygt 30 år senare skildrade löjtnant Furugård händelserna i jubileumsskriften Kungliga Norrbottens regementes historia:

”Planet flög lågt och långsamt med kursen rätt över höjden med luftvärnskanonerna. Jag väntade varje ögonblick på deras eldöppnande. När planet var inom skotthåll för luftvärnskulsprutan och då kanonerna fort- farande var tysta, beordrade jag eld. Redan efter några sekunder gav spårljuset besked om att elden låg rätt.”

Det inkräktande planet sköt strax tillbaka

”Elden kom överraskande, men jag förstod att vi var beskjutna från flygplanet och beordrade personalen omkring mig till skydd i lä av pansartåget”, skriver löjtnant Furugård.

Alla hann dock inte undan. Den värnpliktige soldaten Sven Sjöberg från Piteå, som inte ens tillhörde Kirunas besättning utan befann sig i Vassijaure för att hämta post, blev liggande på järnvägsspåret.

”För att hjälpa honom in i skydd sprang jag åter ut. Nu såg jag att han var medvetslös. Då han syntes ha svårt att andas, knäppte jag upp vapenrocken och fann därvid ett skottsår i högra delen av bröstet. Under tiden hade skottlossningen upphört och flygplanet försvunnit i riktning mot riksgränsen.”

Den 21-årige Sven Sjöberg blev den ende svenske soldat som dödades på svensk mark under hela kriget. En minnessten över honom restes vid Vassijaure 2002.

Vid krigsslutet demonterades lokens pansar. Fyra år senare utmönstrades pansartågen, medan vagnarna ska ha blivit stående i Boden tills de skrotades vid mitten av 60-talet.

---

Det här är ett reportage från tidingen Teknikhistoria nummer 9, 2017. Prenumerera på den här.

Gilla Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook.

Pansartåg 2, ”Boden”

Bas: Tre malmvagnar.

Besättning: En officer, en un derofficer, 16 underbefäl, 24 meniga och fyra järnvägstjänstemän.

Pansartåg 1, ”Kiruna”

Bas: Två godsvagnar.

Bepansring: 15 millimeter i väggarna, 5 millimeter i taket.

Besättning: En officer, en underofficer, 14 underbefäl, 37 meniga och fyra järnvägstjänstemän.

Tommy Harnesk

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Debatt