Fyrverkerier – Gott nytt år med urgammalt skådespel på himlen

2021-12-31 06:00  
Foto: Terje Bendiksby

TEKNIKHISTORIA. Nyårsraketer har sitt ursprung i medeltidens Kina, där eldfängda konstruktioner av krut, papper och bambu användes både till festligheter och för att skrämma bort onda andar.

– Det ligger väldigt mycket tanke bakom en bra fyrverkeriuppvisning. Man vill variera höjden, färgerna, tempot … och bör lägga in andningspauser, för folk har en tendens att hålla andan när de ser på fyrverkerier.

Det säger Ulrika Lindstrand, som är ordförande för Sveriges Ingenjörer men också med egna ord en ”pyrofantast”.

Bland annat satt hon som ordförande för Pyrotekniska Föreningen på Chalmers under sin studietid, och var med och vann student-SM i fyrverkeri fem år i rad (1995–1999).

Ulrika Lindstrand. Foto: Sveriges Ingenjörer

Hon har även suttit i juryn som bedömde fyrverkerierna på Stockholms Vattenfestival, och har själv deltagit med pyroteknik under festivalen.

– Att skjuta fyrverkerier är en av människans äldsta, ännu praktiserade traditioner, säger Ulrika Lindstrand.

Redan på 200-talet efter vår tideräknings början ska man i Kina ha satt eld på salpeterfyllda bambustycken för att avvärja olyckor, sjukdomar och spöken.

Det äldsta källmaterialet är oklart, men senast under Songdynastin (960–1279) var det vanligt med smällare och raketer i form av krutladdade pappersbehållare vid både privata fester och officiella högtider.

Tillverkning av fyrverkerier vid Hammargrens pyrotekniska fabrik på 1930-talet. Foto: KAMERAREPORTAGE/TT

Pyrotekniken blev alltmer avancerad, och konsten att framställa spektakulära fyrverkerier utvecklades till ett regelrätt yrke med hög status. Fyrverkerierna spreds västerut längs de gamla handelsvägarna, och senast under tidigt 1400-tal nådde de Europa.

På 1700-talet började man tillsätta metallsalter i fyrverkerierna för att åstadkomma nya färger – koppar för blått, barium för grönt, strontium för rött, och så vidare – och pyrotekniken utvecklades till de färgsprakande skådespel vi kan njuta av i dag.

Förberedelse för raketuppskjutning på Liseberg i september 1942. Foto: KAMERAREPORTAGE/TT

Fortfarande tillverkas fyrverkeripjäser oftast för hand, och det är ett hantverk som kräver fingerfärdighet.

– I mitten sitter en separationsladdning, som spränger isär bomben. Runt den sitter det man kallar stjärnor, symmetriskt placerade små kulor som kan börja med ett riskorn som man rullar i metallsalter i olika färger. Det är stjärnorna som skickas i väg och ger de visuella effekterna, förklarar Ulrika Lindstrand.

Vill man ha ett särskilt mönster, placeras stjärnorna väldigt specifikt med fyllnadsmaterial i mellanrummen.

– Man kan sätta små drivladdningar på stjärnorna, ge dem olika former som påverkar deras bana, konstruera dem så att de låter när de flyger i väg. Det finns mycket kul man kan göra, säger Ulrika Lindstrand.

September 1942, förberedelser för raketuppskjutning på Liseberg. Foto: Kamerareportage/TT

Undertill sitter en ”kastladdning”, som skickar i väg bomben och antänder stubintråden till separationsladdningen. Både bomb och kastladdning placeras i ett rör, noggrant utformat efter hur långt man vill att bomben ska flyga.

Foto: JESSICA GOW/TT

Vad tittar du själv efter i ett bra fyrverkeri?

– Jag ser mycket till kreativiteten. Att det finns ett utmejslat tema och att man har en bra symmetri, samtidigt som man vågar bryta av med något oväntat. Jag är jättetråkig att ha med när man ska titta på fyrverkerier, för jag tänker som en designer (skratt). Men de gånger jag ser ett riktigt bra fyrverkeri, då uppskattar jag det desto mer.

Tommy Harnesk

Mer om: Fyrverkeri

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt