Uppfinnaren Enrico Forlanini byggde en patenterad prototyp redan 1898. Alexander Graham Bell inspirerades och slog 1919 hastighetsrekordet på vatten, 114 kilometer i timmen, med sin förbättrade bärplansbåt HD-4.
Den kanadensiska flottan testar en prototyp till bärplansfartyg som skulle gå i tjänst på 1960-talet.
Sovjetunionen satsade under 1960-talet stort på bärplansfartyg som passagerarfärjor. Även företag i Japan, USA och Schweiz hängde med trenden. Militära fartyg utvecklades, främst som patrull- och torpedbåtar. Även i dag finns många passagerarfärjor i trafik.
Trots detta blev bärplansbåtarna aldrig riktigt stora. Topphastigheten begränsas av kavitationsfenomen som skapar ett drag bakom vingarna. Hydroplanen kan skada djur och är känsliga för kollisioner.
De är också avsevärt dyrare än vanliga båtar. Utvecklingen har dock inte avstannat. Moderna bärplansbåtar har avancerade hydroplan som justeras med sensorer för att bli så effektiva som möjligt.
Det finns till och med en bärplanskajak som kan nå 27 kilometer i timmen.
.jpg)
Kommentarer
Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.
Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.