TEKNIKHISTORIA. Med Rapidloken fick Sverige ett lok som med låg vikt kunde dra expresståg utan att slita för mycket på rälerna, och som framför allt såg snabbt ut.
Med krav på högre hastigheter på de svenska spåren inleddes en diskussion om vilken loktyp som var mest lämplig. Det vanligaste elloket, D-loket, konstruerades på 1920-talet och var av koppelstångstyp. Det var en slitstark loktyp, men nackdelen med koppelstänger är att gången blir ryckig vid högre hastigheter.
I slutet av 1930-talet beslutade SJ sig för att beställa ett antal ramverkslok med fyra drivaxlar samt löpaxlar i vardera änden. Sådana lok fanns redan på andra håll i Europa där man lämnat koppelstångsdriften bakom sig.
