Vetenskap, brexit och Manchester

2016-09-03 07:00 Kaianders Sempler  

Det fanns två saker man inte talade om vid den paneuropeiska vetenskapskonferensen Esof 2016 i Manchester i slutet av juli. Det ena var Storbritanniens beslut att lämna EU. Det andra var London.

Sedan 2004 anordnas varannan sommar vetenskapskonferensen Euroscience Open Forum i någon europeisk storstad. I år var det Manchesters tur att vara värd. Tyvärr lade beslutet om Storbritanniens utträde ur EU sordin på stämningen. Det är svårt att tala om hur förträffliga europeiska transnationella forskningsprogram är i ett läge där värdfolket hotas av uteslutning.

Så därför nämndes inte brexit. Inte heller nämndes London. Esof 2016 var en konferens som framhöll Manchesters storhet som forskningsstad. Det var här på universitetet som Ernest Rutherford först klöv atomen och upptäckte att alfastrålning består av heliumkärnor. Här verkade kemisten Chaim Weizmann, mannen som med sin fermenteringsteknik räddade den brittiska produktionen av spränggranater under första världskriget och som senare blev Israels förste president.

Och det var här i Manchester som undermaterialet grafen upptäcktes i början av 2000-talet, och här finns sedan 2013 UK National Graphene Institute. Man forskar inte bara på grafen, materialet som består av ett enda skikt av kolatomer, utan också på en rad andra nyupptäckta tvådimensionella material: MoS2, bornitrid, fluorgrafen, grafan med flera.

Grafen var tidigare ett av världens dyraste material, men priset har sjunkit snabbt, vilket gör att tiden nu är mogen för kommersiella tillämpningar. Bland annat kan man göra en sorts bläck av grafenflingor och med en tryckpress trycka elektroniska komponenter, exempelvis antenner till rfid-kretsar. Vidare kameror, solceller, mobilskärmar, implantat, membran, tyger, med mera.

En applikation som påstås ska lanseras kommersiellt redan i höst är en ny typ av led-lampa med längre brinntid. Det har visat sig att när en ljusdiod blir varm – vilken den alltid blir, mer eller mindre – sjunker både ljusutbytet och livslängden hos lampan. Eftersom grafen har exceptionellt god värmeledningsförmåga har ett Manchesterföretag med namnet Graphene Lighting därför utvecklat nya typer av lampor, både för hushållsbruk och gatubelysning, där ett skikt av grafen leder bort värmen. Enligt företaget självt kommer de långlivade lamporna att börja säljas före årsskiftet och ska inte kosta mer än vanliga led-lampor. Vi får väl se, för i slutet av juli kom också meddelandet att Graphene Lighting köpts upp av en kinesisk led-lampetillverkare vid namn JTX.

Dopning var ett hett diskussionsämne på Esof inför de kommande olympiska spelen i Rio. Under en session berättade Arne Ljungkvist, före detta höjdhoppare och mångårig medlem i Internationella Olympiska Kommittén och World Anti-Doping Agency, om sin långa kamp mot fusket inom elitidrotten. Visst har det blivit bättre, förr satte DDR dopningen i system, men bra är det inte. Men i Rio tror han att majoriteten av de tävlande kommer att vara rena.

Tidigare var det framför allt steroider och bloddopning det handlade om, men numera finns en rad nya dopningspreparat till försäljning på internet. Det gäller för antidopningskontrollanterna att ligga i forskningsframkanten. Något som bekymrar Arne Ljungkvist är att modern genteknik nu ger möjligheten till så kallad gendopning. Det är den nya tekniken Crispr/Cas 9, för övrigt upptäckt av forskaren Emanuelle Charpentier på Umeå universitet, som bekymrar. Med virus som vektorer kan nya gener stoppas in i cellerna.

Men skulle inte gendopning vara oerhört dyrt? Krävs det tillgång till ett team experter och en klinik? Och är det inte väldigt farligt?

– Tekniken har gått framåt oerhört fort och kostnaden sjunker snabbt, svarar Arne Ljungkvist. Men visst är det livsfarligt.

Finns verkligen gendopning i dag?

– Vi vet inte. Men i princip borde den i så fall kunna upptäckas, för test finns.

Varje vetenskapskonferens av rang inbjuder en eller flera berömda Nobelpristagare som dragplåster. Huvudplåster denna gång var Venki Ramakrishnan, indisk-brittisk molekylärbiolog som fick Nobelpriset i kemi 2009 för upptäckten av ribosomernas kemiska struktur. Ribosomerna är de organeller i cellerna som sköter transkriberingen av dna-strängen och bygger upp proteiner. De består av två huvuddelar, uppbyggda av dels rna, dels proteiner.

Att bestämma den kemiska strukturen hos proteiner och andra makromolekyler görs huvudsakligen med hjälp av röntgendiffraktion. En djupfryst kristall av det ämne som ska analyseras genomlyses av kraftigt röntgenljus från en synkrotron eller annan strålkälla. Ljuset sprids i kristallen och bildar ett diffraktionsmönster som sedan analyseras för att få fram molekylernas struktur.

Från ett Mellanöstern som slits sönder av blodiga konflikter kunde faktiskt en god nyhet presenteras på Esof 2016. Det handlar om just en röntgenkälla – synkrotronen Sesame som just nu är under uppförande i Allan, nordväst om Amman i Jordanien. Sesame är något så enastående som ett samarbetsprojekt mellan Israel, Iran, Bahrain, Jordanien, Palestinska myndigheten, Pakistan, Cypern, Egypten och Turkiet. Synkrotronen kommer att bli vad man kallar en ljuskälla av tredje generationen för röntgen och ir, av samma typ som Maxlab IV i Lund, och användas för forskning inom agrikultur, molekylärbiologi, farmakologi med mera. Den ska göra att Mellanösterns forskare får ett eget redskap och slipper stå i kö för att hyra dyr tid hos synkrotroner i Tyskland och Italien.

– Den ska stå färdig i höst och köras i gång i januari, säger professor Eliezer Rabinovici från Hebreiska universitetet i Jerusalem. Tanken är att forskarna kommer några dagar för att göra sina experiment och bor på området. Givetvis bakom höga murar och garanterat betryggande säkerhet.

– Det här är förmodligen det enda forum i världen där israeler och iranier sitter vid samma bord, fortsätter professor Rabinovici. Initiativet till Sesame togs redan för 21 år sedan, men förhandlingarna om finansiering gick trögt. Länge trodde jag inte det skulle bli något. Men för några år sedan lossnade det. Först kom 5 miljoner dollar från Israel, sedan 11 miljoner från EU. Totalt går projektet på 80 miljoner dollar varav 50 miljoner kommer från deltagarländerna.

EU:s forskningsbudget verkar vid första anblicken helt enorm. Det handlar om 80 miljarder euro, fördelat på sju år. Det är mycket pengar, skulle räcka till 100 tur- och returresor till månen. Men vid närmare eftertanke kanske det inte är fullt så mycket. Faktum är att många enskilda länder inom EU har en högre egen forskningsbudget än vad de får via EU:s forskningsprogram Framework Program 7 och Horizon 2020.

Hur som helst har Storbritannien betalat på tok för mycket av detta, sa brexitförespråkarna under valkampanjen i våras. Men faktum är att Storbritannien länge varit nettomottagare av forskningspengar.

Vad kommer då att hända när Storbritannien lämnar unionen? Kommer Fp7 och H2020 att fortsätta som om inget har hänt, eller kommer alla anslag till brittiska forskare att avbrytas och pengar krävas tillbaka?

– Stora förändringar väntar, svarar Richard Hudson, chefredaktör för webbtidningen Science/Business i Bryssel, när vi talas vid efter en session.

– EU-kommissionen hävdar att, åtminstone i teorin, de projekt som Storbritannien redan deltar i inte ska påverkas. Men i realiteten kan britterna komma att helt låsas ute från alla internationella forskningsprojekt i den stund som Storbritannien officiellt lämnar in sin utträdesansökan. Detta har skapat problem redan i dag.

– University College London, Sheffield Hallam University och University of Warwick har alla sagt offentligt att deras forskare har uteslutits från diskussioner om framtida program, säger Richard Hudson.

– Det här påverkar också planeringen för de återstående tre åren av Horizon 2020 och för Framework Program 9 som startar 2021. Hur kommer britterna att behandlas? Vi har redan haft en försöksförhandling av den här frågan. 2015 röstade schweizarna mot fri rörlighet över gränserna. EU:s svar var att utesluta dem ur huvuddelen av Horizon 2020. Det förefaller alltså som om EU går mot att Europas två största forskningsnationer (i alla fall om man räknar mängden citat i den vetenskapliga pressen) exkluderas från EU:s forskningsprogram. Detta skulle, vilket alla förstår, innebära ett jättesteg bakåt. Förhandlingar bör därför leda till någon typ av kompromiss, men hur den kommer att se ut vet ingen i dag.

Brittiska forskare har varit ovanligt flinka med att skriva anslagsansökningar. Mellan 20 och 30 procent av EU:s forskningsanslag har gått till brittiska forskare och universitet. Men om nu anslagen sinar, hur kommer det att påverka brittisk forskning?

– Mycket negativt. Storbritannien har varit EU:s näst största mottagare av EU:s anslag för forskning och utveckling efter Tyskland med ett nettoinflöde av mer än en miljard pund per år. Landets sex största universitet drog in mer än 500 miljoner under de första två åren av Horizon 2020. University College London är den största enskilda mottagaren av pengar från H2020. Effekten av anslagen från EU har blivit – förutom att understödja brittiska universitet när deras egen regering vägrat göra det – att uppmuntra till samarbete mellan brittiska och kontinentala forskare. Mängden brittiska forskningsrapporter har ökat lavinartat under det sista decenniet. Med brexit kommer den trenden att vändas.

Med brexit kommer EU att få en ny yttre gräns i Nordirland. Kommer det att växa upp en ny järnridå runt Belfast? Kommer det att blåsa nytt liv i de gamla konflikterna? Och hur ska det gå för Gibraltar?

– Vet inte, vet inte och vet inte.

Den skotska försteministern Nicola Sturgeon har sagt att i värsta fall kommer skottarna, som ju vill stanna i EU, att vidta mått och steg för att på legala eller konstitutionella grunder ogiltigförklara brexitbeslutet. Är det möjligt?

– Legalt, kanske. Men knappast politiskt. Premiärminister Theresa May har låst sin position genom att uttryckligen säga att folkomröstningen ska vara utslagsgivande.

Så långt Richard Hudson. Men vad säger vanliga människor i Manchester? Jag går till närmsta pub för att ta reda på saken. Personalen bakom disken på puben meddelar stolt att de röstade för brexit för att stoppa inflödet av polska rörmokare. Bland kunderna är inställningen en annan. De öldrickande ungdomarna Tim Whiston och Lawrence Bell röstade för att stanna kvar i EU liksom majoriteten av ”the Mancunians” – Manchesterborna.

En skylt på fasaden förkunnar stolt att puben grundades redan 1806. En serie väggmålningar visar ett vimmel festklädda människor från början av 1800-talet som uppenbarligen manifesterar mot något. I bakgrunden syns soldater till häst. Vad handlar detta om? Jag frågar bartendern, men han vet inte.

– Det handlar om den så kallade Peterloo-massakern 1819, säger Peter Green, chef för vetenskapssajten Alfagalileo.

Efter Napoleonkrigens slut 1815 gick England, och i synnerhet Manchester, in i recession. Textilindustrierna i Manchester hade levt gott på att under krigen leverera uniformstyger till inte bara den engelska utan även den franska armén. Men med freden efter Waterloo 1815 var det slut på de goda konjunkturerna. Arbetslösheten sköt i vädret samtidigt som regeringen införde den första av en serie Corn Laws, höga tullar för att hålla de inhemska spannmålspriserna uppe. Det blev allt dyrare att leva.

Den 16 augusti 1819 samlades 80 000 Manchesterbor på Saint Peter’s Fields här utanför för att protestera mot regeringens ekonomiska politik. Myndigheterna svarade med att med att kalla in den lokala militären. Husarer red in i folkmassan för att skingra demonstranterna och högg vilt med sina sablar. De demonstranter som fick plats tog sin tillflykt till den här puben, men 15 personer dödades och 600 sårades.

Nyheten om den blodiga massakern spreds snabbt över hela England, och regeringen stod inför ett hotande folkligt uppror. Myndigheternas första åtgärd var att fängsla misshagliga journalister, men de tvingades snart till reträtt. Ett direkt resultat av Peterloo-massakern blev i stället att tryckfriheten stärktes och att tidningen Manchester Guardian (i dag bara Guardian) grundades. Och att just den här puben från 1806, belägen alldeles vid händelsernas centrum, fick namnet The Briton’s Protection, brittens skydd.

Frågan är om Storbritannien och Manchester ska gå in i en ny ekonomisk recession efter brexit. Och kommer då Manchesterborna åter att demonstrera utanför puben?

Gilla Ny Teknik på Facebook

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Debatt