Kungstornen gav glans åt den nya paradgatan

2018-03-30 07:00  

KAIANDERS. Kungstornen i Stockholm var när de byggdes norra Europas högsta skyskrapor. Sedan dess har man huvudsakligen byggt lågt, men nu planeras en rad nya mycket höga hus i Sverige.

Det berättas ibland att statyn av Sankt Göran och draken i Storkyrkan i Stockholm symboliserar hur den tappre Sten Sture den äldre besegrade danskarna i slaget vid Brunkeberg år 1471.

Det berättas också att alltsedan dess har den döda drakens jättelika kropp, i form av Brunkebergsåsen, blivit liggande där den föll och delat Norrmalm i en västlig och en östlig del.

I slutet av 1800-talet, när industrialismen fått fart och Stockholm växte ut över malmarna, blev drakens kropp ett allt större problem. Den låg ju i vägen för trafiken.

Läs mer: Här är arkitekten bakom sopnedkastet

För att frakta varor från öster till väster (eller tvärtom) var man tvungen att släpa sig upp över branta backar och sedan ner igen på andra sidan. Något som tog tid, slet på hästarna och orsakade besvär. Något måste göras, men vad? Man flyttar inte hur som helst på en tjugo meter hög drakkropp som sträcker sig från Observatoriekullen till Gustav Adolfs torg.

Brunkebergsåsen frystes ned för tunneln

För att förenkla kommunikationerna på Norrmalm beslutades i slutet av 1800-talet att en tunnel skulle grävas genom åsen från nuvarande Olof Palmes gata i väster till David Bagares gata i öster. 1884 startade bygget. Projektet blev emellertid mer komplicerat än man förutsett. Precis som vid bygget av järnvägstunneln genom Hallandsåsen fick man problem med ideliga ras och vatteninträngning. Att gräva sig genom åsar är inte lätt.

Men fiffiga ingenjörer fann snart på råd. Med hjälp av en från England inhyrd frysmaskin kylde man ner materialet i åsen till –20 Celsius medan man grävde och schaktade ur tunneln. Därefter fodrades väggarna in med betong. Den 9 juni 1886 invigdes så Brunkebergstunneln av kung Oscar II med pompa och ståt. Den är 231 meter lång, 4 meter bred och 3,9 meter hög.

Nästa steg: Ett dike som blev Kungsgatan

Att passera genom tunneln kostade emellertid två öre, vilket stockholmarna tyckte var ohemult dyrt. De flesta valde därför att fortsätta att klättra i trapporna och släpa sig upp- och nedför backarna. Tunneln löste inte problemet. Draken låg fortfarande i vägen för en effektiv exploatering av Norrmalm.

Därför beslutade stadens styresmän 1887 att man skulle göra något radikalt. Att man skulle gräva ett brett dike genom hela åsen, från Hötorget till Stureplan. Det blev Kungsgatan. Det tog sin tid, men 1911 var den nya leden genom åsen äntligen utgrävd, och för första gången kunde spårvagnar färdas mellan östra och västra Norrmalm. Men hur skulle man nu bebygga den nya gatan?

Läs mer: "Turning Torso ska klara en krasch"

En ung arkitekt vid namn Sven Wallander la 1915 fram ett förslag. Han föreslog att gatorna på åsens topp, Malmskillnadsgatan och Regeringsgatan, skulle ledas över Kungsgatan på kraftiga stenbroar. För att på ett elegant sätt utnyttja nivåskillnaden vid Malmskillnadsbron skulle sedan två 17 våningar höga byggnader byggas efter amerikansk skyskrapemodell.

De två Kungstornen skulle bli norra Europas högsta byggnader och skänka glans och prestige åt Stockholms nya paradgata.

Hissarna gjorde höghusen möjliga

Planen godtogs efter modifieringar av detaljer. Det norra tornet ritades sedan av Wallander själv och det södra av Ivar Callmander. Nu var byggnaderna inte alls utförda efter amerikansk modell med stålstomme, utan mer konventionellt byggda runt en inre stomme av armerad betong.

Men självklart hade de moderna elektriska hissar på amerikanskt vis. Man kan inte ha en 17 våningar hög byggnad utan hiss. Tänk om man ideligen glömmer saker och måste springa upp och ner för alla trapporna? Det tar ju hela dan.

Läs mer: Rekordtornet hårdtestar framtidens hissar

I själva verket var det den elektriska hissen som överhuvudtaget gjorde skyskraporna möjliga i Chicago och New York i slutet av 1800-talet. Pionjär när det gällde hissar och hissäkerhetsanordningar var ingenjören Elisha Otis.

På världsutställningen i New York 1854 demonstrerade han dödsföraktande sin säkerhetsbroms för hissar genom att stå uppe på taket till en hisskorg och hugga av hisslinan med en yxa. När linan brast sjönk hisskorgen bara två decimeter innan bromsen högg i och den stannade.

Kungsgatan blev Stockholms paradgata

1925 stod det norra Kungstornet klart, året efter det södra. Några år senare var hela Kungsgatan bebyggd av imposanta byggnader med luxuösa butiker, mondäna restauranger och glittrande premiärbiografer. Kungsgatan blev Stockholms absoluta centrum och Kungstornen Stockholms förnämsta adresser.

När äntligen andra världskriget var slut i maj 1945 firades naturligtvis fredsdagen på Kungsgatan, och från Kungstornens fönster singlade konfetti över festande och fredsyra människor nere på gatan.

Ena tornet blev huvudkontor för LM Ericsson

Den som tittar upp mot det södra Kungstornet upptäcker snart fyra gudastatyer på toppen, en i vart hörn. I det sydöstra hörnet står gudinnan Victoria med en sorts trumpet i ena handen och en gyllene telefon i den andra.

Högst upp i det södra tornet installerade nämligen telefontillverkaren LM Ericsson sitt eleganta huvudkontor.

Entrén till det norra tornet nere på Kungsgatan pryds av två atlanter som låtsas bära upp alla de 17 våningarna. Om dem kan man läsa i detektivromanen Sjöjungfrun av Stieg Trenter. På femtonde våningen har nämligen hans deckarhjälte Harry Friberg sin fotoateljé.

Inte så konstigt, för mannen som stått modell för romanernas Harry Friberg, fotografen KW Gullers, hade verkligen under många år sin ateljé där. I dag huserar en reklambyrå i lokalerna.

50-talet: Hötorgscity tar över

Från 1950-talet miste Kungsgatan alltmer sin betydelse. De fina butikerna flyttade ner till Hamngatan, Biblioteksgatan och Stureplan. Och kontoren i Kungstornen miste alltmer sin glans. De var helt enkelt för små för moderna verksamheter.

Nu var det nya tider. I samband med utbyggnaden av tunnelbanan i slutet av 1950-talet beslutades om en fullständig förnyelse av nedre Norrmalm. I Stockholms centrum planerades det nya Hötorgscity, med fem skivformade höghus, 19 våningar höga. ”Fem trumpetstötar mot himlen”, utropade borgarrådet Yngve Larsson entusiastiskt 1952.

Som mest planerades faktiskt en tid för hela nio hus, vilket sedan bantades ner till fyra. Men till sist enades man om fem. ”Man ger en dam fem rosor, inte fyra”, hävdade arkitekten David Hallén. Och så fick det bli.

Stora protester mot rivningen av Klara

Brunkebergsåsen låg fortfarande i vägen för trafiken. Nu skulle södra delen av drakens kropp schaktas bort, och med den försvann stadsdelen Klara som förvandlades till en jättelik grusgrop. I filmen Äppelkriget av Svenska Ord kan man se hur det hela såg ut under byggnadstiden. Nu växte opinionen mot rivningsraseriet alltmer hos stockholmarna.

Efter almstriden i Kungsträdgården 1971 tvingades stadsfullmäktige till sist att ge efter för de folkliga protesterna. Fortsatta planerade rivningar stoppades och stadsförnyelsen kom av sig. Ett grundmurat folkligt motstånd mot rivningar och höga byggnader i innerstaden har sedan hållit i sig till våra dagar.

Nu byggs nya skyskrapor i Sverige

Men nu är det nya tider. Extremt höga hus har åter kommit på modet. Succén med Turning Torso i Malmö har väckt avundsjuka hos de styrande i både Stockholm och Göteborg. På Lindholmen, på Hisingssidan av älven i Göteborg, planeras Karlatornet, en 245 meter hög byggnad med 73 våningar bostäder som ska stå klar 2021. Där finns gott om lägenheter till salu.

Läs mer: Så ska Karlatornet byggas för att klara vinden

I Stockholm har arkitekten Gert Wingårdh sedan över tio år drivit projektet Tellus Towers, numera två byggnader om 78 och 58 våningar (det högsta 237 meter högt), vid Telefonplan. Projektet har varit kantat av bråk om huruvida tornen kommer att stå i vägen för flygtrafiken till Bromma, och försvaret har protesterat och hävdat att deras tekniska system störs.

Men nu ser det ut som om det verkligen kan bli något av det hela. I dag tror man på byggstart 2019 och inflyttning 2021. Vi får väl se.

Skyskrapeingenjören: Fördelar med höghus

För en del år sedan intervjuade jag en iransk-amerikansk byggnadsingenjör vid namn Kamran Moazami, expert på extremt höga byggnader med erfarenhet från bland annat det 310 meter höga ”The Shard” vid Tower bridge i London.

Jag frågade om det inte blir väldigt krångligt och dyrt att bygga på höjden i stället för tvären?

– Visst blir det dyrare än att bygga konventionella byggnader, men det finns faktorer som väger upp de ökade byggkostnaderna. Dels går det åt mindre tomtmark, dels reduceras kostnader per kvadratmeter byggnadsyta i höga byggnader av skalfördelar – många likadana våningsplan sänker kostnaden. Utspridda städer kräver dyrbar infrastruktur, vilket är slöseri med både energi och tid. Det gäller att utnyttja marken, förtäta bebyggelsen så att fler människor får plats på mindre yta. Bygger vi på höjden kan vi ersätta en stor del dyra och energislukande pendlartransporter med effektiva hissar.

– Sedan tillkommer andra immateriella värden. En elegant utformad extremt hög byggnad som reser sig i det urbana landskapet blir ett landmärke. Den blir en referenspunkt och en symbol som sätter staden på kartan. Tänk bara på Eiffeltornet eller Empire State Building. Eller Turning Torso.

Men är inte extremt höga byggnader extremt sårbara för brand, jordbävningar, elavbrott och terrorattentat? Alla vet vad som hände den 11 september 2001.

– Vad som hände då kunde knappast ha förutsetts, men vi projekterar för maximal säkerhet . Byggnaden ska konstrueras motståndskraftig mot brand. Den ska ha en strategi för snabb utrymning med hissar och trappor, och utrymningsvägarna ska också fungera vid elavbrott. Byggnaden måste därför ha en egen oberoende energiförsörjning som kopplas in vid nödsituationer.

– En extremt hög byggnad, om den är bra formgiven och planerad, ska inte utgöra en större risk än en låg. I den extrema byggnaden använder vi oss av det senaste i säkerhetstänkande. I "Torre Mayor" i Mexico City finns exempelvis stötdämpare i stomkonstruktionen som skyddar vid jordbävningar.

Kan man bygga sådana här höga byggnader var som helst?

– Nej. Ska det vara någon vits måste mängder av människor lätt kunna komma till och från byggnaden. En byggnad där det arbetar lika mycket folk som i en medelstor svensk stad bör man naturligtvis lägga i anslutning till en nod i ett redan existerande kollektivtransportnät (bra platser i Stockholm skulle kunna vara vid Centralen eller Slussen).

Läs mer: Se upp, här kommer molnskraporna!

– Extremt höga byggnader ställer extremt höga krav på arkitektur och konstruktion. Men också på material och byggteknik. Extrema byggnader är för arkitekturen vad formel 1-bilar är för bilindustrin – de driver den tekniska utvecklingen framåt. De visar nya lösningar, nya material, nya konstruktioner, ny design. Och optimala konstruktioner sparar både material, miljö och pengar.

När ni söker tillstånd för att bygga ett extremt högt hus, behöver ni då också ha en plan för hur man ska riva huset? För det kan ju inte vara lätt.

– Riva? Våra extrema byggnader rivs inte. De kan stå för evigt, det är bara att byta fasadklädseln och sköta underhållet. Har du någonsin hört talas om någon som velat riva Empire State Building?

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Debatt