Populärteknik

Korruptionsbekämparna

Eva Joly, norsk-fransk korruptionsbekämpare och undersökningsdomare. Foto: Kaianders Sempler
K G Hammar, korruptionsbekämpare och före detta svensk ärkebiskop. Foto: Kaianders Sempler

Den som tror att korruption är något som bara hör tredje världen till, tror fel. Korruption och bedrägerier är vardagsmat även i Europa och USA. Skrapar man på ytan hittar man systematiska oegentligheter och ekonomisk brottslighet överallt där det finns mycket pengar i omlopp. Det hävdar Eva Joly, före detta undersökningsdomare i Paris.

Publicerad

Hon är i 65-årsåldern, liten, blond och med små glasögon med röda plastbågar längst ut på nästippen. Norsk-franska Eva Joly gjorde sensation på 1990-talet när hon som undersökningsdomare vid åklagarmyndigheten i Paris avslöjade den omfattande korruptionen i det franska oljebolaget Elf-Aquitaine.

Bolaget misstänktes ha använt 25 miljarder franc till att muta politiska ledare i Frankrike och andra länder. Närmare 100 personer åtalades, och Frankrikes förre utrikesminister Roland Dumas fälldes för medhjälp till förskingring.

I veckan besökte Eva Joly Sverige för att berätta om sitt jobb som konsult i upprensningen efter finanskrisen på Island och för att lansera sin nya bok ”Vardagshjältar”. Boken handlar om modiga korruptionsbekämpare runt om i Europa.

– Vi behöver fler ”whistleblowers”, säger Eva Joly. Folk som inte är rädda för att avslöja missförhållanden och kriminalitet på sina arbetsplatser. Men det är inte så lätt. Att visa den typen av civilkurage är förenat med faror.

Det har hon egen erfarenhet av. När hon arbetade med Elf-affären utsattes hon för hot och press. Det gick så långt att hon under flera år tvingades leva med livvakter i sin närhet 24 timmar om dygnet.

Men trots allt finns det modiga människor som vågar utmana makten.

– I Italien har maffian sedan många år skott sig på att ”ta hand om” miljöfarligt avfall. Industrierna i norr har betalat maffiakontrollerade företag för att destruera avfall, men resultatet har blivit att avfallet grävts ner eller bränts på landsbygden norr om Neapel eller skeppats ut i Medelhavet och sänkts. Åklagaren Rafaele del Giudice har under ett decennium försökt komma tillrätta med brottsligheten, med livet som insats.

Vi har kunnat läsa om saken i boken ”Gomorra” av den italienske journalisten Roberto Saviano. Boken blev en succé när den kom 2007, och har även blivit film. Men maffians lönande verksamhet fortsätter.

– Det bisarra är att maffian utan att blinka väljer att förgifta sina familjer med avfallet på sina egna marker. Men det kanske beror på att maffialedare inte räknar med att leva särskilt länge, och därför vill tillskansa sig så många miljarder euro som möjligt medan livet varar.

I vilka branscher förekommer mest korruption?

– I byggbranschen, bankvärlden, läkemedelsindustrin. Och i styrelserummen. Ja, praktiskt taget överallt där det görs stora transaktioner med liten, om någon, insyn, svarar Eva Joly. Men kanske allra mest i vapenindustrin.

En av de största korruptionshärvorna i Europa under senare tid gällde krigsmaterialtillverkaren British Aerospace. Den brittiska antikorruptionsenheten SFO – Serious Fraud Office – ansåg sig efter undersökning av räkenskaperna ha bevis för att bolaget betalat 10 miljarder kronor i mutor i samband med en stor vapenaffär med Saudiarabien. Men ju djupare man trängde, desto hårdare blev kraven på att undersökningen skulle läggas ner.

2006 kom ett dekret från den dåvarande premiärministern Tony Blair. Undersökningen skulle omedelbart stoppas av nationella säkerhetsskäl, ett beslut som baserades på de brittiska terroristlagarna.

– Makten hade åter lagt på locket för att dölja sina skumraskaffärer, säger Eva Joly, och tillägger att även den finska vapentillverkaren Patria misstänks för omfattande mutor i samband med vapenförsäljningar till länder i Östeuropa.

Det är inte bara i Italien, England och Finland som det förekommer korruption. I Sverige krävde  förre ärkebiskopen K G Hammar i våras att den svenska försäljningen av Jas 39 Gripen till Sydafrika skulle rivas upp. Också här hade stora penningsummor gått till att muta politiker och beslutsfattare i Sydafrika. Inte helt förvånande var British Aerospace med på ett hörn när affären genomfördes.

– Sverige är världens största vapenexportör per capita, säger K G Hammar när han talar på ett frukostmöte i Simrishamn. Detta trots att Sverige på papperet har världens mest restriktiva lagstiftning mot vapenexport. Ingen export får ske till krigförande länder. Inte heller till länder med inre konflikter, eller där man inte respekterar mänskliga rättigheter. Men trots detta säljs svenskbyggda vapen till länder som Pakistan och Saudiarabien. Detta ofta med motiveringen att det gäller ”kompletteringar” av tidigare köp.

Nu senast gällde det Saab, som säljer pansar­roboten Bam till Saudiarabien.

Exporten kontrolleras av Inspektionen för strategiska produkter. Men eftersom de parlamentariska representanterna oftare ser till arbetstillfällen än till etik tycks de flesta affärer slinka igenom.

– Med tiden blir de svenska vapnen omoderna, och säljs på andrahandsmarknaden, säger K G Hammar. Till sist hamnar i princip alla vapen som går att bära hos terrorister och gangstergäng i tredje världens kåkstäder.

Vapentillverkningen i Sverige påminner om kokaintillverkningen i Colombia. Båda verksamheterna ger på kort sikt arbetstillfällen och goda exportinkomster, men medför i slutändan korruption och ond bråd död.

Arbeta bara för det goda!

 

Ny Tekniks intervju med med Doktor Joseph Rotblatt 1996.

 

I början av januari 1996, några veckor efter att han mottagit Nobels fredspris i Oslo, besökte Pugwashrörelsens dåvarande generalsekreterare Sir Joseph Rotblatt Stockholm. Ny Teknik fick följande lilla intervju, ursprungligen publicerad i NyT 1996:03:

Doktor Rotblatt, har ni något budskap ni vill överbringa till Ny Tekniks läsare, de svenska ingenjörerna?

- Naturvetenskap och teknik är underbara verktyg, som kan användas till mänsklighetens fromma. Men det kan också användas för många onda ändamål. Svenska ingenjörer, se till att ni arbetar för det goda.

Men vad ska man göra om man märker att den firma man jobbar för sysslar med andra saker, exempelvis vapentillverkning?

- Då ska man naturligtvis omedelbart säga upp sig från sin anställning!

Jag vet att ni själv gjorde det en gång i tiden. Ni sade ju upp er från det amerikanska atombombsprogrammet. Men kan man verkligen kräva av alla att följa ert exempel och ta konsekvenserna av det?

- Jovisst. Jag vet att det kan vara svårt, med arbetslöshet och allt. Men man måste våga ta ställning. Annars får vi aldrig en bättre värld.

Men...

- Inga men. Och förresten, unge man, så kan jag berätta för er att när man väl har tagit ställning för freden så mår man mycket bättre. Dessutom lever man längre och har roligare!

 

Här försvinner den 87-årige fredspristagaren glatt viftande ut genom en dörr till en väntande taxi. Jag inser att jag inte hann fråga honom om han tror att krigshetsare och vapentekniker har humor. Men jag tror att jag kan ana mig till svaret på den frågan.