En ny sorts vetenskap?

2002-08-20 23:00  
Wolframs nya bok är tjock som tre telefonkataloger och väger två och ett halvt kilo. Knappast lämplig som sänglektyr. 750 kronor kostar den.
Foto Kaianders Sempler


Böcker :

Stephen Wolfram anser att han funnit ett helt nytt sätt att beskriva världen. I sin nya bok "A New Kind of Science", som han i betydelse jämför med Newtons "Principia", genererar han strukturer som han hävdar bättre överensstämmer med verkligheten än Newtons och Einsteins ekvationer.

Stephen Wolfram, född 1959. Geni eller insnöad dårfink?
Foto Wolfram Media
Han var underbarn i skolan hemma i England, och inte har det blivit sämre med åren. Han skrev sin första vetenskapliga uppsats när han var 15 år. Vid 20 hade han tagit sin doktorsexamen i teoretisk fysik vid Caltech i USA. 1979 började han arbetet med att på egen hand skapa ett avancerat matematikprogram. Sedan 1991 säljs nya versioner av Mathematica av hans eget bolag, Wolfram Research, vilket gjort honom till mångmiljonär.

De senaste tio åren har Stephen Wolfram skrivit på sitt stora verk som han menar ska förändra hela synen på naturvetenskapen: "A New Kind of Science"- en ny sorts vetenskap. I våras blev boken äntligen klar, och den blev omedelbart en stor försäljningssuccé. Hittills har mer än 150 000 exemplar av den 1 200-sidiga klunsen sålts, hävdar Wolframs förlag.

Egentligen börjar nog historien redan 1970, i datorernas barndom, med ett litet program kallat "Game of Life". Det var konstruerat av John Conway, och visade en så kallad "cellulär automat" som efter givna regler genererade och plockade bort svarta fält på ett rutad spelplan.

Reglerna var enkla. Om en svart ruta var omgiven av två eller tre svarta rutor "överlevde" den. I alla andra fall "dog" den svarta rutan. Om en vit ruta var omgiven av tre svarta rutor "föddes" en ny svart.

Om John Conway och "Game of Life" kan ni läsa på http://www.math.com/students/wonders/life/life.html

Det visade sig att programmet var minst av allt trivialt. Vissa utgångskonfigurationer dog snabbt ut eller fastnade, medan andra skapade intrikata mönster som kunde överleva och föröka sig i evighet.

Programmet fanns för alla de tidiga hemdatorerna - Pet 80, Commodore, Atari med flera - och blev mycket populärt. Entusiasterna kunde sitta timtals framför datorn och klura ut nya stabila konfigurationer.

Men Stephen Wolfram nöjde sig inte med några timmar, utan beslutade sig för att gå till botten med det hela. Han generaliserade principen för de cellulära automaterna och började undersöka hur olika uppsättningar enkla regler genererade mönster. I många fall blev resultatet trivialt, men till hans stora förvåning genererade vissa regler oerhört komplexa figurer med en till synes helt osymmetrisk uppbyggnad (se artikeln nedan).

I tio års tid har Wolfram genererat mönster och studerat sina diagram. Utifrån detta har han dragit en rad långtgående slutsatser. Den cellulära automaten, säger Wolfram, är en bättre modell för naturens processer än de ekvationer som vanligtvis används inom fysiken. För det finns ingen kontinuitet i universum. Allt är kvantiserat, och därför passar en digitaliserad bild bättre än en matematisk funktion som modell.

Jag har funnit, säger han, att universum styrs av ett knippe enkla regler - ett datorprogram om man så vill - som ger upphov till alla fundamentalkrafter, elementarpartiklar, elektronbanor, kvantsprång naturkonstanter och allt vad ni vill. Ja, till och med zebrans ränder och den fria viljan!

Jaha, och detta universella datorprogram, Gud själv, hur långt är det?

- Mycket kort, gissar Wolfram. Tre fyra rader i Mathematica på sin höjd.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Debatt