Biokemins enfant terrible

2002-03-13 13:00  
Kemist utan skyddsdräkt av Kary Mullis, Svenska förlaget 1999, Inbunden, 200 sidor. Pris cirka 100 kronor.
Som student gick han stenhårt in för principen lev hårt - dö ung. Men trots att han gjorde sitt bästa och petade i sig både marijuana, LSD och hemgjorda hallucinogener gick det snett någonstans. Istället för att hamna i rännstenen uppfann han PCR-processen för kopiering av DNA, blev världsberömd biokemist och fick nobelpriset i kemi 1993.

På årets bokrea säljs hans kontroversiella självbiografi med titeln Kemist utan skyddsdräkt (originalets titel Dancing Naked in the Mindfield). där han provokativt pladdrar om allt möjligt.

Den underbara DNA-kopiatorn

Det var 1983, under en bilresa från Berkeley till sitt lantställe i norra Kalifornien, som Kary Mullis först fick idén till vad som skulle bli PCR-processen - Polymerase Chain Reaction. Mullis hade experimenterat med primers, strängar av syntetiskt DNA, och funnit att han kunde få dem att fästa på den naturliga DNA-molekylen på ställen där koden stämde överens. Den dubbla DNA-spiralen öppnade sig ungefär som ett blixtlås mellan två förutbestämda sekvenser, och enzymer såg sedan till att strängen däremellan kopierades.

Vad Mullis plötsligt insåg där han körde mot sin stuga norr om San Francisco var att för varje gång han upprepade processen fördubblades antalet strängar. Efter två cykler hade han fyra strängar, efter tre cykler åtta. Fanns bara tillräckligt med enzymer och byggmaterial skulle han kunna få antalet strängar att öka exponentiellt.

Mullis berättar att han stannade bilen vid vägkanten. Stödd mot motorhuven kalkylerade han hur mycket 230 var (ungefär en miljard) och försökte komma på något fel i resonemanget. Här fanns en metod för att lätt tillverka hur mycket DNA som helst. Han insåg omedelbart värdet av sin upptäckt och förstod att han skulle bli världsberömd - vilket han också snart blev. Han hoppades dessutom att upptäckten skulle göra honom stormrik, vilket den emellertid inte gjorde eftersom den skulle komma att anses tillhöra Cetus Inc, firman som han jobbade för.

I dag är PCR standardmetoden för att kopiera och producera skräddarsydd DNA inom biokemin. Processen används också över hela världen inom kriminaltekniken för att få fram DNA-profiler, vilka sedan kan användas som bevisning för att binda eller fria misstänkta brottslingar. Prov tas från spår av biologiskt material på brottsplatsen - blodfläckar, sperma, saliv etcetera. Det räcker med cirka hundra celler för att man med PCR-processen ska kunna kopiera upp strängar ur provets arvsmassa i så stora mängder att de kan anlyseras med elektrofores. Soppan av DNA får vandra genom en gel i ett elektriskt fält varefter man kan avläsa en "profil", unik för varje individ. Profilen kan användas som teknisk bevisning i brottmål på samma sätt som fingeravtryck.

Att Mullis är en genial forskare inom sitt fält är obestridligt. Han är också en riktigt god skribent (om det nu är han själv som skrivit boken) och hans idéer lär inte lämna någon läsare oberörd.

Mullis har förmågan att lägga näsan i blöt inom en rad discipliner där han inte hör hemma, och sedan komma med kategoriska uttalanden som retar makthavare och etablerade forskare till ursinne. Och visst är det uppfriskande med någon som vågar sticka ut hakan och vägrar krypa för överheten.

Med näsan i blöt och foten i klaveret

Mullis spelar hårt på sitt kändisskap. Som nobelpristagare tar han sig rätten att ifrågasätta en rad vetenskapliga "sanningar". Exempelvis betraktar han miljöforskarnas tal om en klimatförändring som rent struntprat och ozonhålet över Antarktis som en utstuderad komplott, iscensatt av intressen som tjänar grova pengar på miljölarm.

"Ozon", säger Mullis, "skapas av syremolekyler när de träffas av ultraviolett strålning. Skulle ozonet i atmosfärens övre skikt av någon anledning ta slut skulle det omedelbart bildas nytt av strålningen och syret på lägre höjd. Så länge det finns syremolekyler i atmosfären och ultraviolett strålning kommer det att finnas ett ozonskikt!"

Värre är att Mullis lägger sig i aids-debatten, och hoppar huvudstupa i vad en enig läkarkår anser vara fullständigt galen tunna.

"Hiv-viruset har inget med aids att göra", dundrar Mullis tvärsäkert, och hävdar att bromsmediciner både är fullständigt verkningslösa och ett slöseri med pengar. De sjukdomar som diagnostiseras som aids och som tar många hiv-smittade afrikaners liv är bara vanlig lunginflamation och influensa, säger Mullis. Att det finns tydliga indicier för att hiv-viruset på sikt påverkar T-lymfocyterna så att immunförsvaret sätts ur spel rör honom inte i ryggen. I södra Afrika finns andra märkliga krafter som vägrar se hiv och aids för vad de är.

"Kanske är Mullis en sorts idiot savant", säger en läkare jag känner och skakar bekymrat på huvudet. "En knäppgök med en smal nisch av genuin genialitet. Ungefär som en utvecklingsstörd som kan telefonkatalogen utantill eller som kan komponera underbar musik men som är fullständigt hopplös när det gäller allt annat."

Men vad Mullis än är, så inte saknar han självförtroende. Boken ger många exempel på detta faktum, exempelvis hur Mullis när han tar emot nobelpriset passar på att ge drottning Silvia några tips om hur hon ska uppfostra Victoria.

Bortförd av utomjordingar

Kary Mullis är förmodligen den ende nu levande nobelpristagaren som blivit bortförd av utomjordingar. Han berättar att han en natt stötte på en självlysande tvättbjörn som talade till honom. Därefter förlorade han medvetandet och minns inget förrän han nästa dag befann sig gående på stigen mot sin stuga.

Om denna upplevelse hade något att göra med hans förflutna som haschrökare och LSD-knaprare är okänt.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Debatt