Studio Wezäta – en färgrik reklamhistoria

2016-08-27 07:01  

TEKNIKHISTORIA. När färgfotot slog igenom blev det en revolution för reklambranschen. Under Sixten Sandells ledning blev Göteborgsföretaget Wezäta en av färgfotograferingens pionjärer inom svensk reklam. Industrihistorikern Ida Dicksson, som också skrivit en bok om fotostudion, berättar här hur det gick till.

På 1940-talet illustrerades svenska kokböcker med svartvita bilder av till exempel bakelser eller smörgåsbord. I turistbroschyrer för norska fjordar eller holländska tulpanfält var bilderna svartvita.

Färgfotografiet blev en sensation när det kom. I Sverige fick färgbilden sitt stora genombrott under 1950-talet.

På det grafiska företaget Wezäta i Göteborg insåg man tidigt att färgfotografiet gav helt nya möjligheter för reklambranschen. Färgstark mat såg helt enkelt godare ut än svartvit. Och ett landskap var som mest lockande med blå himmel och grönt gräs.

När företagen tävlade om att synas mest under rekordåren på femtiotalet var Wezäta en av de viktigaste aktörerna i reklam-Sverige. Man producerade reklam för Saab, Marabou, Luxor Radio, Mazetti, SKF och många andra storföretag. Men bakom framgången låg decennier av ihärdigt experimenterande med många och komplicerade färgfotografiska tekniker.

När fotografen Sixten Sandell tillträdde sin chefstjänst på Wezätas fotostudio år 1939 såg han till att Wezäta var det första företaget i Europa som använde sig av Kodachromes treskiktsfilm i storformat, som lanserats av Kodak några år tidigare. Han blev sedan en av de största ivrarna för Kodachrome och färgfotografering i Sverige.

Sixten Sandell hade börjat sin fotografiska yrkesbana 1931 på det göteborgska reklamföretaget Annons-Krantz. Där hade han fria händer med diverse fotografiska apparater, flaskor, kemikalier och färgfotografiska bad. Experimenten utfördes i hans eget kök där det tidvis var så belamrat med skålar och flaskor att matlagning varit uteslutet. För att kompensera honom stod Annons-Krantz för hans restaurangbesök.

1937 framställde Sixten Sandell, för Annons-Krantz, en färgfotografisk annons för Leo Läkemedel AB. Motivet var en ask Albyl, ett glas vatten och ett par tabletter i en väl avvägd bildkomposition. Färgannonsen återgavs i flera tidskrifter och kan ses som något av ett startskott för den färgfotografiska reklamen i Sverige.

Några som minns tiden i Wezätas fotostudio under rekordåren är fotograferna Bernt Lindström, Håkan Berg och Hans Krögerström samt inspicienten Viviann Broberg. Hennes jobb innebar att hon hade till uppgift att arrangera reklambilderna. Hon bokade modeller, valde kläder och såg till att rekvisita fanns på plats. Hon såg till att inreda omklädningsrum för fotomodellerna och bygga upp ett förråd med tyger, färger och rekvisita. Kläder lyckades hon oftast få låna från de stora varuhusen i Göteborg.

Fotograferna började alla sina yrkeskarriärer som unga i Sixten Sandells fotostudio. På Wezäta fick de lära sig grunderna inom reklam och färgfotografering. Framkallningsarbetet var ett hantverk som krävde noggrannhet och något som alla fotografer måste behärska men helst slapp undan. Unga fotografer vid Wezäta fotostudio fick därför börja i framkallningsrummet. Det kunde ta månader innan de fick arbeta med en kamera.

När Sixten Sandell på 1940-talet räknade alla framkallningsbad och mellansköljningar var han uppe i 13 stycken, alla mycket noga tidsbestämda. Det rörde sig då om en och en halv timmes ständig passning i laboratoriet. För att få ett jämnt och bra resultat behövde framkallningslösningarna ha en konstant temperatur och exakt rätt pH-värde.

Även arbetet i fotostudion var ett komplicerat hantverk. Färgfilmen var konstruerad för att exponeras vid ett särskilt ljus och inomhus kunde en och samma lampa ge olikfärgat ljus vid olika elektriska spänningar. Färgfotografen var tvungen att justera spänningen på lamporna för att få fram just den färgtemperatur som filmen krävde.

På Wezäta fanns ett provkök med personal som stod till livsmedelsföretagens förfogande. De arrangerade uppläggningar, komponerade recept, skrev livsmedelstexter och arrangerade provsmakningar inför produktlanseringar. Tack vare provköket fick Wezäta snart storkunder som Abba Seafood, Mazetti och matjätten Hakon/Ica.

År 1940 gav Wezäta ut Stora kokboken för första gången. Den gavs ut på eget förlag och innehöll förutom de vanliga svartvita fotografierna även 35 färgfotografier som hade arrangerats av Wezätas provkök. Boken blev en storsäljare och samtidigt en utmärkt reklam för Wezäta som färgfotografisk studio.

Volvo blev en av Wezätas storkunder. Före lansering var nya bilmodeller hemliga, ibland i flera år, och vid fotograferingarna fick bilarna smusslas in i fotostudion. Om en hemlig bilmodell skulle fotograferas utomhus kördes den till platsen med lastbil. Under fotograferingen placerades vakter ut som såg till att hålla människor borta.

– Det hände en gång att någon ändå lyckades fotografera en hemlig bil, gömd bakom en gardin, och gick med bilderna till en tidning, berättar fotografen Bernt Lindström. Men det blev ingen stor grej. Det var ju gratis publikation egentligen.

Wezätas reklamchef Gustaf Bondesson utvecklade idén om att ersätta tråkiga årsberättelser med rikt illustrerade och lättförstådda publikationer. I slutet av 1940-talet gav Wezäta ut landets första utåtriktade årsberättelser och snart producerade man årsberättelser för mer än femtio företag runt om i Sverige. Publikationerna var ofta fulla av fotografier från respektive industrianläggning och detta gav Wezätas fotografer en jämn ström av fotografiska reseuppdrag. Vid sådana uppdrag var det alltid mycket utrustning som skulle packas med. Det var stora objektiv och tunga kameror, många olika slags lampor, färgtemperaturmätare och allsköns elektrisk utrustning.

Att sätta belysning var det mest komplicerade och tidsödande vid industrifotograferingarna. Fotografen Håkan Berg berättar om en händelse då han och John-Erik Andersson åkte till Vargöns smältverk och pappersbruk utanför Vänersborg för att fotografera produktionen. Till ljussättningen hade man engångslampor som seriekopplades och sedan brann av när fotografierna togs.

– Det gick inte att se i förväg hur ljuset skulle bli, det såg vi först när vi framkallade bilderna. Men John-Erik var så erfaren att han planerade allt ljus i huvudet, säger Håkan Berg.

Inför fotograferingen av pappersmaskinen gick hela förmiddagen åt till att planera belysningen och ställa upp och seriekoppla alla engångslampor. Sedan gick de på lunch.

– När vi kom tillbaka hade papperet på pappersmaskinen gått av i farten. Hela maskinhallen hann bli full av papper innan personalen fick stopp på maskinen. Alla våra lampor var trasiga eller välta, så det var bara att börja om på nytt. Det tog hela eftermiddagen bara att få bort papperet så den gången låg det säkert tre dagars jobb bakom ett enda användbart fotografi, säger Håkan Berg.

 

Det här är en artikel från tidningen Teknikhistoria. Prenumerera på den här.

Gilla Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook.

Wezäta i bokform

De tidstypiska färg- och reklamfotografierna, från 1930-talet och fram till 1960-talet, låg länge bortglömda i företagets efterlämnade arkiv på Göteborgs Stadsmuseum. Många kuvert med fotografier har nu sprättats för första gången på över 50 år och hela berättelsen om fotostudions glansdagar återberättas i den nyss utkomna fotoboken Studio Wezäta – Färgfotografiets genombrott i svensk reklam, skriven av Ida Dicksson. Den här artikeln är en specialskriven version för Teknikhistoria.

Fram till maj 2017 visas dessutom en utställning på Göteborgs Stadsmuseum med bilder ur boken.

Ida Dicksson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt