Schackdatorns gömda hemlighet

2014-11-29 07:00  

TEKNIKHISTORIA. 1809 förlorade Napoleon Bonaparte ett parti schack mot sin mest udda motståndare. Den kallades ”Den mekaniska turken” och utgav sig för att vara en avancerad robot. Men allt var bluff. I själva verket satt det en vanlig schackmästare gömd i maskinen.

1809 var Napoleon på väg att klå den österrikiska armén i slaget vid Wagram. En kväll ville han ha lite underhållning. På plats i Wien fanns en av tidens mest berömda kuriosaobjekt, en automatisk maskin som kunde spela schack. Napoleon antog utmaningen. Och förlorade.

Maskinens skapare, Wolfgang von Kempelen, byggde den omkring 1770 för att imponera på kejsarinnan Maria Theresa av Österrike. Så kallade automata, mekaniska konstverk, var populära högstatuspresenter för kungar och andra höjdare. Det kunde vara ankor som kunde både äta och bajsa eller talande statyer. Kempelens schackmaskin var dock en bluff.

Den bestod av ett slags skrivbord på 110 x 60 x 75 centimeter. På framsidan fanns tre dörrar, en lucka och en skrivbordslåda. Bakom den satt en turbanprydd figur. Operatören började föreställningen med att öppna alla luckor och lådor i tur och ordning för att visa att kabinettet endast innehöll intrikat mekanik och mystiska kugghjul. I själva verket dolde de en livs levande schackspelare. Under visningen kunde han glida runt i kabinettet på en rörlig stol.

Schackpjäserna på brädet framför dockan använde magneter för att flytta brickor på ett inverterat spelbord i taket på lådans insida. En serie länkar, liknande en pantograf, fick dockan att visa dragen som schackexperten på insidan gjorde. För att leda publiken ännu mer vilse fanns en mystisk låda som operatören på utsidan kunde titta i, som om den innehöll något slags maskineri. Motspelaren satt vid ett separat bord.

När maskinen mötte Napoleon var den verklige motståndaren schackmästaren Johann Baptist Allgaier. Det kan ha varit kronisk brist på pengar som fick honom att ställa upp.

Napoleon gjorde första draget. Kort in i partiet gjorde han ett medvetet feldrag, men maskinen flyttade lugnt tillbaka pjäsen. När Napoleon försökte igen svepte dockan ner pjäserna på golvet. Sedan följde ett regelmässigt parti – som kejsaren förlorade.

Det är okänt hur publiken var med på noterna. Spekulationen kring hur bluffen gick till var kanske väl så underhållande som att se en maskin slå Napoleon i schack.

Det gavs ut flera böcker med teorier om hur illusionen gick till, kompletta med ritningar och gravyrer. Några spekulationer var att ett barn, en polsk officer med amputerade ben eller en dvärg satt gömd inne i maskinen.

Efter premiären 1770 turnerade det märkvärdiga kabinettet under olika ägare i Europa och USA. 1854 förstördes den i en brand på ett museum i Philadelphia. Det enda som bevarades var själva schackbrädet, som i dag sitter i en replika av maskinen.

”Den mekaniska turken” var så framgångsrik att den gav upphov till minst två efterföljare. ”Ajeeb” ­turnerade från 1880-talet till 1936 och spelade bland annat mot Harry Houdini och Theodore Roosevelt. ”Mephisto” använde ett elektromekaniskt system, men turnerade bara i tio år och skrotades 1889.


Det här är en artikel från tidningen Teknikhistoria. Prenumerera på den här.

Följ Teknikhistoria och Ny Teknik på Facebook!

Niklas Dahlin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt