Piloten tog med flygmaskinen från Kongo

2015-08-22 05:00  

TEKNIKHISTORIA. På ett flygfält i Vallentuna norr om Stockholm står ett stycke flygande historia. Vi har mött en grupp entusiaster håller en DC-3:a i silver, gult och blått i flygbart skick, 70 år efter att det lämnade fabriken.

Åke Jansson kan sitt plan Congo Queen utan och innan. Han har flugit det i 30 år, på flera kontinenter och i många olika länder. Nu står DC-3:an vid ett gräsflygfält i Vallentuna. Det är fortfarande flygvärdigt, tack vare mycket ideellt arbete.

-Vi försöker hålla det flygvärdigt, i nyskick, det är hela vitsen, säger Åke Jansson.

Kring planet finns Vallentuna Aviatörförening med omkring 400 medlemmar. Föreningen har bland annat anordnat flygningar med DC-3:an och samverkar med DC 3-sammanslutningar, både i Sverige och i andra länder.

När DC-3 togs i trafik 1936 var det sin tids modernaste passagerarplan. Det var byggt helt i metall, rymde många passagerare och hade lång räckvidd. Mellanlandningarna blev färre än med de tidigare förkrigsplanen. Det gjorde inrikesflyget populärt i USA som ett mer bekvämt alternativ än tåget.

DC 3-planen i sina olika varianter var tuffa arbetshästar. Mer än 10 000 tillverkades för militärt bruk under beteckningen C-47. Efter kriget användes tusentals av dessa som frakt- och passagerarflygplan runt om i världen. Över 50 år efter att de sista tillverkats fanns det fortfarande plan i tjänst.

Congo Queen byggdes 1945 som ett C-47B Skytrain, den militära varianten av DC-3. Efter kriget konverterades planet till civilt bruk. Det militära arvet syns bland annat på en svart täckskiva under stjärtfenan. Där har vajrar för att bogsera segelflygplan gått ut. Avgasröret för motorn som skötte vinschen finns fortfarande kvar på flygkroppens högra sida. I cockpit finns också en klar kupol i taket för navigation efter sol och stjärnor med sextant. I övrigt är cockpit i stort sett i originalskick, förutom att det har modern kommunikationsutrustning. Kabinen är idag utrustad med stolar för 18 passagerare.

DC-3:an i Vallentuna flyttades i juni 1945 från det amerikanska flygvapnet till det brittiska och sedan till det kanadensiska. Där blev det, liksom många andra plan av samma typ, stående i malpåse fram till mitten av 1970-talet. Alla detaljer om den tidiga historien är inte kända.

-Det kanadensiska flygvapnet lämnar inte ut så mycket papper, säger Åke Jansson.

1976 såldes planet till en privat ägare. 1977 mötte det Åke Jansson. Det var tack vare att han hade gott om kontakter i Afrika, bland annat efter att ha tillbringat 11 år i det kongolesiska flygvapnet.

-Jag fick i uppgift av min dåvarande arbetsgivare att köpa en flygmaskin.

Han köpte planet i USA och flög det från St. Louis via Labrador, Grönland och Norge till Vallentuna. Därefter flögs det till Libreville i Gabon.

-Efter två år gick firman i konkurs och jag fick flygplanet som obetald lön och flög det i många år i Kongo, säger Åke Jansson.

Han grundade ett flygbolag, Transport Aérien Zaïrois.

-Vi flög allt vi kunde få in genom dörren.

1991 utbröt oroligheter i Kongo, en mycket hotfull situation för utländska företagare. Åke Jansson tog Congo Queen och ytterligare ett plan till Sverige. Här har det vårdats och bland annat gjort nöjesflygningar med intresserade resenärer.

Men när Teknikhistoria kommer på besök är skönheten fast på marken.

-Vi har blivit strandsatta här på vår uppställningsplats, säger Åke Jansson.

Det beror inte på något fel på planet, det är både svenska och internationella flygregler som kommit i vägen. Congo Queen är än idag registrerat i Kongo. Eftersom många afrikanska flygbolag och plan inte får flyga inom EU måste hon få en ny hemvist. Planet kommer därför att registreras i USA, men det i sin tur krävde ett större ingrepp. Motorerna måste bytas. Åke Jansson hade turen att hitta ett par överblivna motorer i bra skick hos ett amerikanskt företag som konverterat en annan DC-3:a till modernare turbopropmotorer.

Det finns fler flygande DC-3:or, även i Sverige. Föreningen Flygande Veteraners "Daisy" är ofta är i luften, fortfarande i de SAS-färger som planet hade under sitt yrkesliv.

Det går fortfarande att få tag på reservdelar till planen, men det kostar. Det blir över lag allt svårare att hålla veteranflygplan flygande. Priset på flygbensin rusar i höjden och är nu uppe i 22 kronor.

-Det börjar bli hemskt, och den här drar 400 liter i timmen, konstaterar Åke Jansson.

Planen har också svårt att klara bullerkraven på vissa flygplatser. Både Congo Queen och Daisy har nu landningsförbud på flera flygplatser där de en gång var den viktigaste flygplanstypen.

Och dessutom är det skralt med återväxten. Det finns allt färre som kan flyga och skruva med planen. Det är brist på inspektörer med kunskapen som behövs för att godkänna DC-3:orna för flygning.

-Och så är det väl ingen nu som vill bli skitig om händerna. Men mekar man med ett sånt här plan blir man oljig, säger Åke Jansson.

Men Congo Queen har tagit sig genom många svårigheter genom åren. Utan tvivel lyfter planet snart igen. Entusiasterna som vårdar den vackra veteranen lär inte ge upp.

 


Det här är en artikel från tidningen Teknikhistoria. Prenumerera på den här.

 


Följ Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook!

DC-3

DC-3 har funnits i dussintals varianter och ofta har planen byggts om under sin långa tjänstetid.

Första flygning: 1935

Besättning: 2

Passagerare: upp till 32

Längd: 19,7 meter

Vingspann: 29 meter

Marschfart: 333 km/h

Räckvidd: 2400 kilometer

Tillverkade: 16 000

10 000 militära C-47 Skytrain

4 900 byggda på licens i Sovjetunionen

Den civila DC-3 tillverkades fram till 1942, de militära versionerna fram till 1945.

 

Congo Queen: 9Q-CUK

Byggd: 1945 för det amerikanska flygvapnet

Konverterad från Douglas C-47B 35 DK Skytrain till civil DC-3.

Congo Queen har använts vid flera filminspelningar, bland annat Lasse Åbergs "The Stig-Helmer story" 2011.

Underhållet sköts av Vallentuna Aviatörförening.

www.vallentuna-aviators.se

Niklas Dahlin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt