Ny Teknik mötte ”Teknik-kungen” år 1982

2016-05-02 10:49  

UR ARKIVET. I dagarna firade kung Carl XVI Gustaf sin 70-årsdag. För 34 år sen berättade han för Ny Teknik om hovets datorplaner och den infekterade kärnkraftsfrågan.

Ur Ny Teknik. 1982-11-11: Kungen har fått en ny roll i det moderna Sverige. En roll med inriktning på teknik och industri. Men hur ser kungen själv, Carl XVI Gustaf, på dessa frågor? Vad tycker han om kärnkraftsomröstningen och de olika energislagen? Om vilken teknik Sverige ska satsa på i framtiden? Om kapprustningen och fredsrörelsen? Om datoriseringen?

I Ny Tekniks intervju utvecklar kungen för första gången sin syn på sådana frågor.

Ny Teknik:

Utlandsresorna är en viktig uppgift som Kungen har. Ofta uppfattas Kungen som något av en företrädare för svensk industri och teknik utomlands. Hur stor roll spelar industri- och teknik i utlandsresorna?

Kungen:

– För att börja i den rätta ändan, så åker ¡ag ut för att representera Sverige i sin helhet. Med mig har jag då en liten grupp representanter från bland annat UD och ambassaden på platsen. Parallellt händer det också att en delegation från näringslivet besöker samma land.

– Men jag representerar ju inte på så sätt svenskt näringsliv. Jag åker inte ut som deras följeslagare eller medarbetare, utan det är snarare så att vi försöker koordinera ett statsbesök med andra aktiviteter, till exempel ett symposium eller en utställning.

– Sedan tycker jag också av rent personligt intresse att det är skojigt att få se ny teknik. Det blir ju lite av en värdemätare på ett land: Man ser vad det har för tekniska möjligheter, man ser lite av kvalitén, man ser hur ett företag eller industri ser ut. Det visar ganska snabbt var ett land står någonstans.

Vi har talat med en del svenska företagsledare om Kungens roll som företrädare för Sverige och som en del i en industrioffensiv. Hans Werthén sa att han kunde inte nog betona Kungens personliga roll i de här sammanhangen. Vi undrar då om man skulle kunna utveckla ett sådant här samarbete ytterligare?

– Jag vet inte om det går att utveckla mycket mer, för då kanske man kommer lite snett. Jag tycker det har utvecklats åt rätt håll. Det är väldigt bra som det är nu.

– Jag har glädje av företagsledarna lika mycket som de har glädje av mig.

Kungen menat att man har nått något slags optimum när det gäller hovets roll?

– Både samhället och våra möjligheter förändras ju. Men jag tycker från min sida att samarbetet har fungerat bra de senaste åren.

Har det skett någon utveckling där under den tid som gått sedan Kungen tillträdde?

– Oh ja. Det var ju ingenting förut.

Är det här från början Kungens intresse och initiativ?

– Ja. Det har växt fram ganska naturligt, tycker jag.

I samband med en utlandsresa har Kungen passat på att kritisera svensk industri för att uppträda som besserwisser gentemot andra länder när man reser ut i världen, och påpekat att svenska produkter inte säljer sig själva; det krävs en viss ansträngning. Har det blivit någon bättring där?

– Det här är ju sådant som man har diskuterat ganska länge, inte bara de sista åren. Jag tror nog att det har blivit en viss bättring.

Så Kungens kritik har haft betydelse?

– Nej, egentligen inte. Den så kallade kritiken har inget med någon viss resa att göra. Den hade uttalats av många före mig.

– Jag tror man har blivit mycket medveten om våra brister, också på grund av att vi har kommit i en tuffare situation här hemma: Vi måste engagera oss hårdare utåt, och vi får vara lite ödmjukare.

Är det detta som är den svagaste sidan hos svensk industri när det gäller affärer med utlandet?

– Nej, det vill jag inte påstå. Det är bara en liten detalj. Men jag tror säkert att den har haft betydelse.

Vad har Kungen för syn på svensk industris läge idag? Är det en kris egentligen?

– Nej, jag säger alltid att det inte är en kris. Jag tycket vi ska spara det kraftuttrycket tills vi verkligen behöver det. Landet kanske råkar i verklig kris någon gång, och jag tycker vi kan använda det uttrycket då.

– Nej, någon kris i riktig bemärkelse är det inte. Det finns ju en väldigt fin potential när det gäller kunskap, utbildning och teknik. Organisation också, inte minst: Vi är duktiga på att organisera och planera tycker jag. Det är något vi ska ta vara på.

– Det är svårt för ett litet land att hänga med. Varje år tillförs ju ny teknik, och varje teknik blir i princip dyrare än den föregående. Man måste angripa problemen djupare: Man går nu ner i grundforskning, även industrin bedriver nu grundforskning. Det är klart att det blir dyrare och dyrare och då är det svårt att hänga med.

Är det några speciella teknikgrenar som ser lovande ut för framtiden?

– Det är svårt att säga vad som är speciellt lovande. Varje gång jag gör ett besök är man naturligtvis mån om att tala om hur enormt duktig man är. Jag blir väldigt övertygad om det just då, men då det gått en tid får jag lite perspektiv på det: Det kanske inte är alldeles så fantastiskt trots allt. Men visst finns det fin teknik och grundforskning i Sverige.

Är det inom spetsteknologierna, till exempel den avancerade elektroniken eller biotekniken, som Sverige har sina möjligheter på sikt?

– Ja, det tror jag.

De är ju väldigt teknikintensiva men knappast arbetsintensiva.

– Nej, visst. Men det leder ju sedan vidare till andra saker. Tyvärr: Alla kan ju göra mekaniska maskiner. Det är inte så svårt. Men det gäller att bryta sig nya banor, komma på ny teknik, nya områden, ny materia. Biokemi är väldigt viktigt.

Där kan ju samtidigt ligga en konflikt i att det är så teknikintensivt område att de kräver ganska lite arbetskraft. Hur ser Kungen på dilemmat?

–Jo, visst är det ett dilemma. Jag har alltid haft stor känsla för småföretagen, den mindre och medelstora industrin. Den är inte så kapitalintensiv: Man får väldigt hög effekt på investerade pengar i sådan industri jämfört med större, gigantiska satsningar. Det är där man förhoppningsvis kan få avsättning för arbetskraften.

– Vi är ett litet land och vi vill vara självständiga, klara oss på många områden och komma fram med nya produkter. Problemet är att de kostar så mycket att ta fram.

– Inom dataindustrin, till exempel, finns det teknik som vi har svårt att ta fram själva. Då får man inte vara så envis att man inte vågar visa att man inte har tekniken. Man får försöka skaffa någon samarbetspartner på de här områdena, köpa in sig i andra företag som har den här tekniken, som man kan använda och lära sig av.

Ska vi också vara beredda avstå från teknik, om det blir problem?

– Vi får inte avstå från något. Då tappar vi kunskap, och då vet vi inte heller vad vi ska köpa och vad vi ska begära. För att kunna göra en beställning, så måste man veta vad man kan kräva.

Vi tänkte gå över till nedrustningsfrågorna, där ju Sverige skaffat sig en profil: Finns det något ytterligare där som Kungen skulle kunna göra?

– De flesta länder i världen vet att Sverige är ett land som försöker kämpa för nedrustning. Det kommer oftast upp i mina samtal med statsöverhuvuden från olika länder. De vet vår hållning, och då talar man om detta och försöker ytterligare understryka vår vilja att samarbeta och att arbeta för freden.

Hur ser Kungen själv som människa oçh far på den här utvecklingen med kapprustning och kärnvapen? Är det något som oroar?

– Det är skrämmande med kapprustningen i världen. Alla är rädda för krig och ingen vill ha krig, och därför vill man värna om sitt eget lands självständighet: Det har blivit in ond cirkel. Den är väldigt svår att bryta, och vem ska bryta den först?

– Men det är trots allt bra att man ändå orkar ta upp diskussionerna om att försöka bergänsa vissa vapen och vapensystem som är definitivt destruktiva och inhumana; som kemiska vapen och kärnvapen.

Idag organiserar sig tekniker, läkare oçh många andra yrkesgrupper yrkesvis med det enda målet att arbeta mot kärnvapen och för fred. Hur ser Kungen på den här breda, folkliga fredsrörelsen?

–  På något sätt känner man en bredare förankring nu. Fredsmarscher organiseras på alla möjliga håll, och där är ju verkligen många grupper samlade. Fredsrörelsen verkar idag mera seriös, tycker jag. Det är ett gott bevis för att folk verkligen vill kämpa för fred i världen: Denna vilja går över religiösa och politiska gränser. Det tycker jag är ett gott tecken.

Kan man se några ytterligare insatser: från Kungens personliga sida?

– Det är svårt för mig att som person engagera mig, tyvärr. Såsom landets statschef skall jag vara politiskt neutral. Och detta är ju trots allt ett väldigt politiskt infekterat område. Trots att målet är gott: Freden.

Har det förts några diskussioner mellan statsöverhuvudena i Norden om att göra något gemensamt från de Nordiska kungahusen?

– Det har talats om det.

Kungen har ju tagit upp oron i världen flera gånger i jultalen till utlandssvenskarna. Vid något tillfälle har Kungen sagt att människor bör ta ett personligt ansvar inför framtiden. Syftar det exempelvis på sådant som om ett engagemang i den här breda fredsrörelsen?

– Självfallet blir det så, att genom att engagera sig själv så kan man visa sin vilja till detta: Man kan diskutera, man kan skriva - det finns många saker man kan göra för att visa utåt att man ogillar den totala kapprustningen i världen.

– Men jag tycker att man ska göra det under vettiga och konstruktiva former. Marscher tycker jag till exempel är en ganska organiserad form. Jag tycker att på det sätt de har bedrivits de senaste åren, har det gjorts väldigt fint.

– När det görs på rätt sätt, understryker det verkligen en äkta övertygelse. Det är ju väldigt lätt att det blir konfrontation, och då har man missat hela poängen.

Om vi går över till ett annat område: Miljövårdsteknik har ju framstått som lite av ett specialintresse för Kungen. Varför just miljövård?

– Det var väl FNs miljövårdskonferens i Stockholm 1972 som fick oss att vakna som fick hela världen att vakna. Jag tycker det var väldigt fint att Sverige blev ett föregångsland. Det beror nog mycket på att vi bor i ett väldigt väl bibehållet land som tack och lov inte hunnit bli så förstört som många andra länder.

– Så vi vet fortfarande hur det ska se ut. Vi har lyckats styra åt rätt håll från början. I vissa andra länder har utvecklingen skenat iväg utan kontroll.

Hur värderar Kungen utvecklingen på miljövårdsområdet under de tio år som gått sedan konferensen i Stockholm?

– Det har hänt kolossalt mycket. Och Sverige har haft stor nytta av det. Vi var på ett tidigt stadium tvungna att revidera en del företag och modernisera verkligt dåliga miljöer. Andra länder har ställts inför de här problemen först nu, för deras lagstiftning har släpat efter.

– Jag hörde till exempel häromdagen om en stålindustri i USA som nu ställdes inför så hårda miljövårdskrav att det inte lönade sig att bygga om den - de blev tvungna att köpa sina produkter, pellets, från Sverige istället.

På så sätt kan de svenska miljövårdssatsningarna bli en exportfördel också?

– Ja, visst. Vi har tagit kostnaderna något tidigare, när det kanske var något billigare.

Vilken är den mest angelägna miljövårdsfrågan idag?

– Vi måste fortsätta förhandlingarna med våra grannländer om utsläpp i luften och i vattnet. Jag vill inte utpeka något speciellt land, men förhandlingarna har ju en tendens att stanna upp, tyvärr. De måste återupptas, så man får något på papper så småningom.

Kungen har ju råkat ut för kritik från både kärnkraftsmotståndare och kärnkraftsanhängare ...

– Det är skickligt - då har jag verkligen lyckats, med andra ord!

... dels för att hjälpa industrin att sälja kärnkraft, dels för att spela Fälldin i händerna vid något tillfälle. Vad är egentligen Kungens inställning?

– Jag är en fullständig opolitisk person rakt igenom ...!

Vad är Kungens inställning till de olika energisystemen, det storskaliga och det småskaliga, om man tar principen?

– Vi har haft en omröstning i landet och väljarna har visat vilken väg vi ska gå. Det måste accepteras. Vi måste göra det bästa av denna situation och vänta på den nya teknik som självfallet kommer. Vi är ju inte ensamma här heller. Vi måste följa med i utvecklingen.

– Även inom kärnkraftsområdet måste vi följa med. För om man inte alls vågar röra vid känsliga ämnen, så tappar man kunskap och förtroende och blir helt beroende av konsulter utifrån som vi inte vet var de står.

– Men självfallet ska man vara försiktig med all ny teknik. I grund och botten tycker jag det var bra, att folk var väldigt försiktiga när det gäller biokemin, biotekniken. I början var den ju trots allt lite osäker. Men sedan kanske det tog lite lång tid för olika myndigheter att reagera. Nu har det ju visat sig att det är en helt acceptabel teknik.

– Det är ett komplext samhälle, och det är många som är engagerade: Myndigheter, politiker, tekniker. Alla ska säga sitt, och alla väntar på vad de andra ska säga innan de vågar säga något. Innan alla har vågat säga något så tar det tid.

Kan man generalisera detta också till andra teknikområden: Det är bra att man diskuterar, men man kanske ska diskutera lite snabbare?

– Gärna det, självfallet. Men det är det som är svårt.

Är vi helt enkelt lite för byråkratiska och tröga i Sverige idag, när det gäller att anpassa oss till förändringar?

– Ja, ofta tycker jag det. Det borde vara lite större, flexibilitet och smidighet. Man tappar tid, och tid är pengar, när det gäller konkurrens och annat.

Det gäller kanske inte bara industriledarna, som fått sig en dos tidigare av Kungen: Gäller det också beslutsfattare, politiker och andra?

– Ja, det gäller alla.

Finns det några områden inom energitekniken där Sverige har speciellt goda möjligheter?

– Flytande kol, till exempel. Och man kan ju till och med göra olja av torv, som jag såg på Teknis i förra veckan. Jag tyckte det var vansinnigt intressant när de pressade torv och fick fram något som man kan elda i pannan som vanlig olja. Det är också en utvecklingsväg för framtiden.

– Man kan använda torvmossarna i Sverige, både för industrin och för samhällen. Man håller på och forskar och man har kommit en bit. Jag tror inte det finns någon patentlösning än, kanske om cirkaåttio år. Man får angripa problemen på bredden.

Är det mer forskning som behövs, eller är det stora industriella satsningar?

– Det måste bli på tvären. Det var bra att det blev ett referendum och en stor diskussion om kärnkraften: Det har tvingat fram en helt ny forskning. Det har åstadkommit ett uppsving för nya industrier.

– Jag tror inte att samma diskussion har bedrivits i andra länder i lika stor utsträckning. Jag hoppas att vi kan få en positiv effekt av detta om några år.

När det gäller den oerhört snabba datorutvecklingen: Är Sverige ett för litet land för att riktigt kunna hänga med i den?

– För litet är det inte, men det är svårt: Vi hänger precis med, men det är inte mer.

Använder sig Kungen själv av någon dator?  

– Nej.

Hovförvaltningen är inte datoriserad?

– Inte än. Men vi håller på och tittar på en anläggning. Kanske har vi en om ett par månader.

– En fråga om riskerna: Många upplever en osäkerhet om vart teknologin kommer att föra oss inom vissa områden.

– Det mest uppenbara är väl vapenteknologin, men det finns också flera andra teknologier där man privat kan vara lite fundersam.

Har Kungen känt något sådant?

– Nej. Jag skulle inte vilja använda det ordet. Det är klart att när man börjar manipulera, när man ändrar naturens lagar; då tycker jag kanske att man kan tala om en viss risk.

– Men jag tycker trots allt att forskare kan så mycket mer än vad vi själva kan om detta. Vi får vara lite ödmjuka. Tack vare forskarnas insatser och upptäckter så går samhället och utvecklingen framåt.

Så om man ser på den tekniska utvecklingen i stort, så är Kungen närmast optimist?

– Oh ja. Ett exempel: Om man utgår från en vanlig planta, så kan man snitta en liten cell, i princip, och så småningom få en ny planta av den. Man hoppar över en normal grodd och hela mellanstadiet. Men samtidigt vinner man mycket i utveckling, man vinner i tid, och man kan ge de rätta egenskaperna.

– Det är visserligen ett ingrepp i naturens lagar, men samtidigt vinner man en hel del. Det är kanske lite otäckt, men jag tycker fördelarna är större än nackdelarna.

Det finns länder där man på allvar diskuterar att skära ner det fria vetenskapliga utbytet över gränserna, med hänvisning till att vetenskapliga resultat kan utnyttjas till exempelvis vapenutveckling i andra länder. Man vill helt enkelt strypa det vetenskapliga utbytet. Är det en fara?

– Ja, det är klart. Det tycker jag är helt fel, av många anledningar. Jag tycker att en bunden forskning också är farlig. Om man har en bunden forskning som innebär att man lägger fram vissa projekt, och så säger man att det här ska ni ta reda på och ni får så och så mycket, så kanske man ibland kan få fram det. Men det blir en väldigt inskränkt forskning.

– Det är en grundfilosofi för mig att man måste ha förtroende för sina medmänniskor. Att man sedan ibland kanske måste revidera detta förtroende är en annan sak. Men om man börjar från andra hållet, då har man redan fel ingångsvärde.

Men den metod som Kungen kritiserar, att lägga ut stora projekt kan ju samtidigt ge väldigt påtagliga och spektakulära resultat. Som till exempel när USA bestämde sig för att man skulle skicka upp en man till månen, och så satsade man alla krafter på det och fick upp en man till månen. Är det fel metodik?

– Ja, på något sätt tycker jag det är fel. Om all världens samlade forskningskrafter skulle sätta sig ned för att lösa ett problem, skulle de säkert kunna göra det. Men det blir begränsat.

– Jag tror att man vinner mer om man låter det vara fritt. Det blir bredare. Det kanske går något långsammare, men det blir en bredare effekt. Jag tror man får ut mer av det i det långa loppet.

– I verkligheten är det naturligtvis en kombination av fri och riktad forskning. Men i den riktade forskningen forskas det ju bara för att hitta på någonting lönsamt, någonting att sälja.

Kungen har ju ställt upp som beskyddare för Finn Upp 83, uppfinnartävlingen på skolorna. Hur ser Kungen på uppfinningarnas betydelse för Sverige?

– Jag tycker det är mycket viktigt, något vi ska ta vara på. Vi har väldigt hög standard i Sverige, och ungdomarna har en nära kontakt med tekniken, dagligen, mycket mer än vad de har i många andra länder.

– Därför lär de sig mycket snabbare. De ser det inte som något speciellt, utan de tar det som en självklarhet med tekniken i vardagslivet: Kommer på nya grejer själva, ser saker som kan förbättras, funderar. Där har vi det väldigt bra förspänt.

Var det så för Kungen själv?

– Nja, bara på vår generation har det hänt kolossalt mycket när det gäller tekniken i hemmet. Miniräknare har väl nästan alla nu, och snart hemdatorer också. Ungdomarna har ju tillgång till dem i skolan.

– Fastän vi i vår generation försöker hänga med någorlunda i det här, så har vi inte riktigt grepp om det. Medan ungdomarna tycker det är fullständigt underbart att sitta och trycka på ett tangentbord och kommunicera med en liten dator. De tycker det är fullständigt naturligt: Så har det väl alltid varit. Man blir långt efter.

Det kanske är lite fördomsfullt att tro att teve-tekniken, video, hemdatorer, teve-spel och så vidare verkligen isolerar människorna?

–  Ja, det tycker jag. Det klagas så mycket på teve. Men tittar man på de rätta programmen så finns det enormt mycket, just för barn och ungdom när det gäller teknik och utveckling: Program som är fantastiskt intressanta.

Men att det isolerar folk, att folk inte känner varann i trappuppgångarna längre?

– Nej, det tror jag inte! Den isoleringen beror knappast på tekniken.

Till sist: Vilken är den mest önskvärda uppfinningen som Kungen tycker borde göras och som inte är gjord?

–  Jag har länge följt utvecklingen av interferon. Den forskningen och utvecklingen har stannat upp lite just nu.

–  Mest önskar jag att denna forskning kan gå vidare, och nå resultat som kan vara till nytta för att bekämpa cancer.

 

Text: MIKI AGERBERG. CHRISTER LARSSON Foto: GUNNAR WALLIN

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt