Motorbåtarnas tempel hittas vid Göta kanal

2018-03-24 07:00  

TEKNIKHISTORIA. I en lada vid Göta kanal finns ett museum där veteranbåtar och leksaksbilar samsas under samma tak. Det är två samlingar i världsklass, men museets överlevnad är hotad.

Tätt invid Göta kanal utanför Borensberg norr om Linköping ligger en stor röd lada, ett gammalt sädesmagasin. Det är vinterstängt och nästan lika kallt inne som ute, men på sommaren kommer besökarna hit för att vandra runt i de unika samlingarna. Huset har två delar: Motorbåtmuseet och Leksaksbilmuseet.

Hans Værnéus, ”autominolog”, är livslång samlare och en av eldsjälarna bakom Museihuset. Upprinnelsen är ett generationsöverskridande intresse för motorbåtar hos Hans familj. Det började med hans farfar som skaffade ett sommarställe vid Kinda kanal. Han köpte båt och till den en av de första Evinrude-utombordarna i Sverige. Det var omkring 1910–1912.

Det blev fler båtar, bland annat motorbåten Solvae. Den är i exceptionellt skick, komplett och orenoverad inklusive motor, och har bara tillbringat en natt utanför sitt båthus sedan 1921. Hans son, som är djupt involverad i veteranbåtsvärlden, äger den i dag. Det är fjärde generationen som förvaltar Solvae.

Hans Værnéus började samla snabba veteranbåtar på 1970-talet. Decennier av detektivarbete har resulterat i en samling där många av båtarna och motorerna är unika. Många är i gott skick eller i det närmaste nya, och har en väl dokumenterad historia.

– Det är allt ifrån det enklaste till de lyxigaste båtarna och motorerna, säger Hans.

År 1986 bildades Kinna kanals veteranbåtsklubb. 1994 öppnade man museum i Rimforsa, men växte ur lokalerna. Det nuvarande museet köptes år 2000 och står bara några meter från Göta kanal, med egen brygga. Det öppnade för besökare 2002 efter en renovering där styrelsen gjorde det mesta själv.

Förutom båtarna och motorernai stora hallen finns 200 historiska utombordare på vinden och ett omfattande bildarkiv.

En av stoltheterna i hallen är en tävlingsmotor, Sterling Coast-Guard, från 1924. Ytterst få exemplar finns kvar.

– Jag hittade den på ett varv i Lidingö. Den är renoverad och fungerar. Värdet är ju inte poängen, men en amerikan som var på besök sa ”you are a very very rich man”, skrattar Hans.

Den ursprunglige ägaren var tändstickskungen Ivar Kreuger, vars ande svävar över den tidiga snabbåtshistorien i Sverige. Han hade bland annat ambitionen att vara snabbast i världen, och legendaren Ruben Östlund fick rita en tolv meters racerbåt med 500 hästars motor som skulle göra 50 knop: Svalan.

Men fanns båten bevarad? Hans och en kollega lyckades hitta rester av den i Oslo och byggde upp en replika. Men den brann senare, och en ny replika har byggts.

Men samlingens tyngdpunkt ligger på välbevarade båtar och motorer, till exempel en ny Mercury utombordare från 1950-talet, eller en Johnsson-motor från samma era med originalkartongen kvar. Eller en racerförares båt och utrustning från 1940-talet, ett komplett ekipage med bil och allt. Eller ”Åtvidabergaren” från 1928 som legat orörd i sitt båthus i 74 år och nu ställts ut med damm och allt – det slutgiltiga originalskicket.

I andra halvan av huset huserar ett leksaksmuseum, uppbyggt kring Hans Værnéus egna enorma samlingar av framför allt leksaksbilar.

– Jag är 75 och har samlat aktivt sedan jag var fem år. Så 11 000 bilar tog 70 år att samla ihop, säger han.

I montrarna står tusentals leksaksbilar grupperade efter olika tillverkare och teman. Här finns nära nog hela produktionen av klassiska Dinky Toys-bilar, liksom nästan alla utgåvor från den svenska tillverkaren Lemeco och mycket, mycket mer.

Skalan är framför allt 1:43 och däromkring, vilket matchar modelljärnvägen i skala 0. Den består av ett landskap med 90 lok och 350 vagnar från 1905 och framåt, samt Dinky Toys-fordon och Meccanobyggen. Det finns 16 tågset i drift och samlingen av Märklin-modeller är världsunik. Det finns också, bland många andra märkvärdigheter, ett leksakståg från Sovjetunionens Stalin-era.

Men detta överdåd av leksaksglädje lever under hot. Styrelsen som driver Museihuset har blivit till åren.

– Framtiden är dyster. Vi orkar inte sköta huset längre, helt enkelt. Vi måste hitta ersättare, säger Hans Værnéus.

Det som oroar är framför allt att de kompletta, dokumenterade samlingarna och föremålen med historia och kontext ska gå förlorade.

– Att sälja det här i delar vore en kulturhistorisk katastrof. Det här får inte försvinna, det är för värdefullt, säger Hans Værnéus.

På kort sikt är dock huset tryggat. Nya entusiaster har klivit in, verksamheten ska utvecklas och det ska tillkomma resurser för marknadsföring. Det världsunika dubbelmuseet klarar sig i minst ett år till.

 

---

Det här är en artikel från tidningen Teknikhistoria. Prenumerera på den här.

Gilla Teknikhistoria på Facebook.

Niklas Dahlin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt