Lista: Apolloprogrammets 7 språng mot månen

2021-11-27 08:00  

TEKNIKHISTORIA. Amerikanska Apolloprogrammet tog människan till månen. Men astronauten Neil Armstrongs första fotspår i måndammet kom först efter flera avgörande tekniksprång inom rymdstyrelsen Nasa. Rymdingenjören Olle Janson väljer ut sju anmärkningsvärda händelser i Apolloprogrammet.

Besättningen, (från vänster i bild) Virgil ”Gus” Grissom, Edward ”Ed” White och Roger B Chaffee, omkom. Efter branden Foto: NASA

1. Apollo 1 (januari 1967)

Det uppdrag i Apolloprogrammet som skulle bli den första bemannade rymdfärden, men som drabbades av en brand i den syrefyllda kommandomodulen under en testnedräkning. Besättningen, (från vänster i bild) Virgil ”Gus” Grissom, Edward ”Ed” White och Roger B Chaffee, omkom. Efter branden, och efter önskemål från de omkomnas familjer, fick det beteckningen Apollo 1 (se fotnot) för att hedra besättningen. Bärraketen klarade sig, och användes senare till den obemannade flygningen Apollo 5.

 

Apollo 4 blev den första som flög under Apollo-beteckningen. Foto: Nasa

2. Apollo 4 (november 1967)

Första obemannade flygningen med den 110 meter höga och omkring 2 800 ton tunga trestegsraketen Saturn V. Det var också första gången flera nya raketsteg provflögs samtidigt, i ett så kallat ”all-up test”. För att testa kommandomodulens värmesköld sköts den upp i en hög elliptisk bana, och gavs en hastighet och banvinkel liknande den vid ett återinträde i atmosfären från månen. En kamera ombord tog de första bilderna av jorden från topphöjden 18 000 kilometer. Apollo 4 blev den första som flög under Apollo-beteckningen (se fotnot).

Läs mer: Här är landet med flest lyckade månlandningar

Foto: Nasa

3. Apollo 7 (oktober 1968)

Första bemannade flygningen, med sju dygn i omloppsbana runt jorden. Färden gjordes med den nu uppgraderade och betydligt säkrare “Block II”-kapseln. Besättningen andades fortfarande ren syrgas i sina dräkter, men kapseln matades med 40 procent kväve, som sedan vädrades ut när raketen steg och trycket sänktes. Den komplicerade luckan, som bidragit till Apollo 1-katastrofen, hade ersatts av en som var betydligt enklare att öppna vid behov av snabb utrymning. Däremot användes samma typ av bärraket – den bara drygt hälften så stora Saturn IB – som också skulle ha burit Apollo 1. 

 

Foto: Nasa

4. Apollo 8 (december 1968)

Första bemannade flygningen med Saturn V. Raketen skulle även ha medfört månlandaren, för tester i omloppsbana runt jorden. Den var dock kraftigt försenad, och planerna ändrades till att i stället runda månen. Astronauten William A ”Bill” Anders tog den välkända bilden av jorden som stiger upp över månhorisonten. Det blev tio varv runt månen innan de vände hemåt. Nu låg USA definitivt före Sovjetunionen i rymdkapplöpningen.

 

Foto: Nasa

5. Apollo 11 (juli 1969)

Med befälhavaren Neil Armstrongs ord ”Ett litet steg för en människa, men ett jättelikt språng för mänskligheten” togs de första stegen på månen. Färden till månen hade gått bra, och bortsett från några datorlarm var även nedfärden mot månytan ganska problemfri. Däremot hade bland annat månens ojämna gravitation, och kvarvarande tryck i dockningstunneln vid separationen, lett till att den planerade landningspunkten nu missades med flera kilometer, och nästan allt bränsle förbrukades. 

 

Foto: Nasa

6. Apollo 13 (april 1970)

Det är från denna rymdfärd vi minns befälhavaren James A ”Jim” Lovells citat ”Houston, we’ve had a problem”. En syretank med dolda defekter exploderade efter nära 56 timmars färd, strax innan månens dragningskraft började dominera. En sida av servicemodulen revs upp, bränslecellerna slutade fungera och besättningen fick snabbt stänga ned kommandomodulen för att spara batterier. I stället fick de använda månlandaren som livbåt, fram tills modulen kunde återstartas inför inträdet i atmosfären och landningen. Färden har ibland kallats ”det framgångsrika misslyckandet”. På bilden syns den skadade servicemodulen, med uppfläkt sidopanel.

 

Foto: Nasa

7. Apollo 15 (juli-augusti 1971)

Första uppdraget där en månbil användes. Bilen, med ”däck” av metallnät, förvarades hopfälld i ett bara 1,5 meter stort trekantigt fack i månlandaren och gjorde att det utforskade området på månen kunde utökas. Månbilen hade en tomvikt på 210 kilo och en topphastighet av 13 kilometer i timmen. Total körsträcka blev cirka 3 mil. På bilden syns månbilen och astronauten David Scott.

 

Fotnot: Saturn-raketer började succesivt skjutas upp redan 1961. Till Apollo-serien räknas dock bara färderna med kompletta farkoster, bemannade såväl som obemannade. Apollo 1 var egentligen den tredje uppskjutningen, efter två obemannade. Den följdes därnäst av Apollo 4. Detta har skapat viss förvirring efteråt, då Nasa dessutom under en tidig period i stället använde bärraketernas serienummer.

Din bonus som Ny Teknik-läsare: En del av svensk teknikhistoria 

Du som är prenumerant på Ny Teknik digitalt får som bonus ett urval av artiklarna från Teknikhistoria, ett magasin om den tekniska och industriella utvecklingen som lett fram till samhället som det ser ut i dag – med fokus på den svenska utvecklingen.  

Vill du få en bit av historien direkt hem i brevlådan? Teckna din prenumeration redan i dag på www.nyteknik.se/teknikhistoria/erbjudande/

Gilla Teknikhistoria på Facebook för att få senaste nytt ur historien!

Olle Janson

Mer om: Månen Nasa

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt