Krutgumman löste karduskrisen

2014-06-05 11:02  
Maria Christina Bruhn var först med att använda det tunna tyget qvinett på karduser som användes till förvaring av krut. Här en 24-pundig papperskardus med qvinetthuv.

TEKNIKHISTORIA. Maria Christina Bruhn är Sveriges första patenterade kvinnliga uppfinnare.<br/> Men under 1700-talet arbetade kvinnliga pionjärer i motvind. <br/> Först långt efter sin död fick hon det erkännande hon förtjänade.

År 1773 utfärdade den nytillsatte Gustav III:s regering en belöning på 6 000 riksdaler till den som lyckades ta fram en säker metod för att förvara krut i karduser. En kardus är en tygpåse som innehåller drivmedel, oftast krut, till artillerivapen.

Effektiv krutförvaring var viktigt för den unge monarken, då ett förbättrat artilleri gav större slagstyrka, vilket med kungens politiska ambitioner var absolut nödvändigt.

Det var till viss del kungens oro över ett expanderande Ryssland och en alltför försiktig utrikespolitik från Mösspartiet som fick honom att genomföra den oblodiga statskuppen året innan. Nu var det dags att effektivisera försvaret inför kommande prövningar.

Belöningen (cirka 150 000 kronor i dagens penningvärde) lockade en rad namn att anta utmaningen. Mest namnkunnig var artillerigeneralen själv, Reinhold von Anrep. Hans metod att med fernissning skydda karduserna mot fukt och hetta testades av Kungliga Vetenskapliga Akademien (KVA), men resultatet var negativt: delar av karduserna fastnade glödande i loppet och hindrade ytterligare skjutningar.

Då, på våren 1774, klev jungfrun och tapetseraren Maria Christina Bruhn fram inför KVA och presenterade sina likaledes fernissade karduser. Dessa hade finare väv och fungerade betydligt bättre. Efter många vändor blev det i slutändan också hennes karduser som togs i bruk.

Maria Christina Bruhn föddes i Stockholm 1732. Fadern dog tidigt, och modern skaffade då privilegium på tapetmakeri för att kunna försörja familjen. När Maria var 19 år dog även modern.

Den unga fröken Bruhn tog då över tapetverkstaden och sörjde för sina två systrar.

I tapetverkstaden experimenterade hon med preparerandet av fernissor, färgblandning och måleri. Hon tillhörde det lägre borgarskapet, var inte rik men betalade brännvinsavgift samt höll sig med både dräng och assistent.

Tapeter var en efterfrågad vara hos den köpstarka stockholmska borgarklassen, från att tidigare endast ha prytt väggarna hos de rika. Tapeterna blev också alltmer rena konstverk, och rokokomodets sirliga stil lyste upp många borgarhem.

Hur hon kom in på artilleriteknik är inte känt, men det var vanligt att tapetmakare sysslade med karduser vid den här tiden. Hon var inte den enda tapetmakaren som anmälde sig hos KVA för att få visa vad hon åstadkommit.

Ett första steg mot Kungliga Vetenskapliga Akademien togs då systern Inga gifte sig med stadsingenjören Hieronimus van der Burg 1766. En i van der Burgs familjeumgänge var professorn i artillerivetenskap, Nils Lindblom. Han var en av dem som kom att bedöma Bruhns uppfinningar. Huruvida det var han som ordnade så att hon fick komma inför KVA är okänt, men precis som i dag var kontakter viktiga för en entreprenör. Samtidigt betydde kontakter ingenting om man inte kunde leverera – och det kunde hon.

1774 visade Maria Christina Bruhn sina karduser för KVA, och de praktiska försöken föll väl ut.

Hon presenterade de effektivaste och minst kostsamma karduserna. Den största förbättringen var Bruhns användning av det tunna tyget qvinett, vilket till skillnad från Anreps pergamentstjocka vävtyg lämnade betydligt mindre glödrester. Men snart kom mothugg: ett antal ledamöter i KVA, bland annat Lindblom, hade bevittnat en provskjutning med von Anreps karduser och funnit att dessa denna gång uppvisat ett betydligt bättre resultat. Det blev därför bestämt att man

i fortsättningen skulle använda sig av Anreps karduser. En snopen Bruhn fick se sig besegrad.

I oktober 1783 står att läsa i Stockholms Posten att en belöning på 500 riksdaler tilldelats en major P G Wagenfelt för en ny uppfinning: en eldsäker qvinettkardus bestruken med fernissa. En irriterad Maria Bruhn förstår att det är i grunden hennes teknik och skriver till kungs för upprättelse och belöning. En undersökning ledd av professor Lindblom tar vid. Resultatet blir ett svävande uttalande, där Lindblom inte vågar ta parti av rädsla för att hamna i onåd hos högre instanser. Men Bruhn ger sig inte och ber därför KVA om hjälp. I och med Akademiens undersökningar kryper det nu fram att von Anreps karduser hela tiden varit misslyckade, och att man i hemlighet använt Bruhns, samma karduser som Wagenfelt nu tagit åt sig äran av.

När KVA meddelar sitt utlåtande till krigskollegiet godkänner de också till slut Maria Christina Bruhns begäran. Men några 6?000 riksdaler är det inte tal om – den slutliga belöningen blir 166 riksdaler och 32 skilling, en bråkdel av den ursprungliga summan. Samtidigt förstår Bruhn att hon kommit till vägs ände – att gå vidare skulle vara att röra om ytterligare i getingboet.

Det har hävdats att män i Bruhns samtid inte kunde tänka sig att en kvinna kunde åstadkomma det hon gjort och att det var därför andra tilldelades äran. Men driftiga och kreativa kvinnor fanns i dåtidens föreställningsvärld – det var däremot en helt annan sak att låta dem konkurrera på lika villkor. De män som likt Lindblom såg positivt på kvinnligt entreprenörskap hade andra män att kämpa mot, och det gällde att inte tänja på gränserna för mycket.

När pengarna äntligen var Maria Christina Bruhns lämnade hon tapetverkstaden och drog sig tillbaka. Hon flyttade till Katarina Norra där hon bodde med en av sina systrar till slutet av sitt liv. Den sista tiden levde hon på det underhåll som tillkom henne som före detta manufakturidkerska, men att det inte var stort skvallrar mantalslängden från 1800 om. Där benämns hon nämligen som utfattig.

I oktober 1808, vid 77 års ålder, dog Maria Christina Bruhn.

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt