Hon uppfann Pharmacias första riktiga läkemedel

2014-11-15 07:00  

TEKNIKHISTORIA. Nanna Svartz uppfann företaget Pharmacias första riktiga läkemedel och blev Sveriges första kvinnliga professor i statlig tjänst. Men hon trivdes inte i rampljuset och kände ofta en social osäkerhet.

Nanna Svartz föddes 1890 och växte upp i Västerås. Hennes pappa var latinlärare och mamman utbildad vid handelsskola. Paret fick fem barn, varav Nanna var den yngsta. Men hon var den enda som nådde vuxen ålder.

De fyra äldre syskonen dog i tuberkulos. Den sista, systern Lisa, gick bort när Nanna var 14 år. Då stängdes något inom Nanna Svartz, berättas i en DN-artikel från 1990, och hon tänkte ”aldrig ska jag förspilla en dag av mitt liv”. Året därefter var hon ytterst aktiv.

– Hon var en rebell, en James Dean i lilla Västerås. Hon ordnade förbjudna utflykter, dansade och var full av upptåg, berättar Nannas dotter Gunvor Svartz-Malmberg, i DN-artikeln.

Pappan var perfektionist och mycket sträng mot sin enda överlevande dotter. Nanna Svartz lärde sig att stänga inne sina känslor.

Under skoltiden träffade Nanna Svartz sin blivande make, Nils Malmberg. Likt honom utbildade hon sig till läkare och 1927 disputerade hon på sin avhandling om jäsningskatarrer i tarmen.

Intresset för tarmsjukdomar behöll hon livet igenom men tidigt fick hon också upp ögonen för ledinflammationer, särskilt ledgångsreumatism. På 1930-talet hade Gerhard Domagk, som senare fick Nobelpriset i medicin, visat att ett sulfapreparat hade en antibakteriell effekt. Nanna Svartz kom på idén att kombinera sulfa­pyridin med salicylsyra och inledde ett samarbete med Pharmacia.

1939 inleddes behandlingsförsök med den nya substansen, som kom att ­kallas Salazopyrin. Den visade sig lindra besvären både från ledgångsreumatism och tarminflammation. 1941 godkände Medicinal­styrelsen preparatet i tablettform och läkemedlet blev snabbt Pharmacias flaggskepp.

1937 utsågs Nanna Svartz till professor i invärtesmedicin vid Karolinska institutet. Då var hon den första kvinnliga professorn vid ett statligt svenskt lärosäte.

Valet stack i ögonen på vissa personer. I sin självbiografi berättar Nanna Svartz om otrevliga påhopp både före och efter utnämningen. En del medsökanden ­talade offentligt om henne som inkompetent, både som forskare och ledare.

Men hon fick också stöd. En sträng professor i Uppsala kallade henne vid ett tillfälle ”den enda karlen bland de andra käringarna”.

Under sina år som praktiserande läkare behandlade hon flera kända personer, bland annat kung Gustaf V, marskalk Mannerheim och Rysslands ambassadör.

Hon tycks ha haft en enorm arbetskapacitet och kallar sig för arbetsnarkoman i sin självbiografi. Många dygn tog hon nätterna till hjälp för att hinna med alla sina uppdrag.

I sin självbiografi framträder hon som mycket självkritisk och uttrycker på flera ställen farhågor för att inte räcka till.

I många sammanhang upplevde hon en viss social osäkerhet.

Nanna Svartz dog 1986. Hennes läkemedel Salazopyrin blev ett ovanligt långlivat läkemedel och säljs än i dag mot inflammatoriska tarmsjukdomar och reumatism.



Det här är en artikel från tidningen Teknikhistoria. Prenumerera på den här.
 

 

Följ Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook!

Linda Nohrstedt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt