Här är historien om "Bubblan" som charmade världen

2019-07-11 16:55  

I onsdags rullade den sista Volkswagen New Beetle av produktionslinan i Mexiko. Här är historien om förlagan, Typ 1, som såldes i totalt över 21 miljoner exemplar.

Volkswagen började producera den uppdaterade varianten av den ikoniska klassikern Typ 1 redan 1998. Det var faktiskt fem år innan Typ 1 slutade tillverkas. Uppdateringen fick namnet New Beetle. I onsdags lämnade den sista New Beetle produktionsbandet i fabriken i Mexiko.

I sommar är det också 80 år sedan Typ 1 presenterades för första gången. Ny Teknik återpublicerar därför ett reportage från Teknikhistoria nummer 2, 2016 om en av historiens bäst säljande bilmodeller.

***

"På rull ur ruiner"

I mars 1946 rullade den tusende Volkswagen typ 1 av bandet i den sönderbombade fabriken i Wolsfburg.

Den brittiska ockupationsmakten hade beställt 20 000 bilar av förkrigsmodellen, som Hitler hade utnämnt till den tyska folkbilen.

Där startade Folkvagnens resa.

Historien bakom Folkvagnen började redan 1933, då Hitler gav bilkonstruktören i uppdrag att ta fram en folkbil med plats för två vuxna och tre barn. Den skulle ha en toppfart på 100 kilometer i timmen, bränsleförbrukning på 7 liter per 100 kilometer och ett pris under tusen riksmark.

Porsches ingenjörsbyrå hade långt tidigare i olika projekt skissat på en liknande bil med tekniska lösningar som tjeckiska Tatra redan tillämpade. Porsche utvecklade en strömlinjeformad bil för Zündapp i Nürnberg. Den hade pendelaxlar och tvärställda bladfjärdrar och en vattenkyld femcylindrig stjärnmotor som var placerad baktill.

Provturen med bilen visade att det var svårt att få kylningen att fungera, och Zündapp beslöt att inte gå vidare med projektet.

Så växte Hitlers "folkbil" fram

1933 hade motorcykeltillverkaren NSU planer på att ge sig på biltillverkning och gav Porsche i uppdrag att konstruera en liten bil. Porsche fick nu möjlighet att testa en luftkyld boxermotor placerad baktill. Tre prototyper byggdes, men att investera i en hel bilfabrik blev för tungt för NSU, som drog sig ur projektet.

Men Porsche hade nu en uppfattning om hur Hitlers folkbil skulle kunna se ut och han presenterade idén i början av 1934. I juni fick han i uppdrag att för Riksförbundet för automobilindustrin ta fram en prototyp inom tio månader.

Projektet blev försenat och först i februari 1936 kunde två bilar visas upp som hade tillverkats i Porsches garage i Stuttgart. De baserades på prototyperna som Porsche byggt åt NSU och saknade bakruta. Man testade både drift med boxermotor och trecylindrig stjärnmotor, men fann den fyrcylindriga boxermotorn mest tillförlitlig.

Provturerna med prototyperna var till belåtenhet, och Daimler fick i uppdrag att bygga 30 förseriebilar med beteckningen VW 30. Framför allt var det motorernas uthållighet man ville testa och de rullade flera miljoner kilometer.

Inspirerad av amerikansk strömlinjedesign

I början av 1938 byggde karosserifirman Reutter en förserie bilar med kaross helt i stål kallad VW 38. Dörrarna var nu hängda i framkant och bilen hade en liten delad bakruta, som hängde med ända fram till 1953. Att böja glas var fortfarande dyrt och komplicerat, därför var lösningen med delade rutor vanlig för många biltillverkare.

Erwin Komenda, designchef vid Porsches ingenjörsbyrå, lade sista handen vid Folkvagnens design. Porsche hade vid det laget imponerats av amerikansk strömlinjedesign, vilket syns på hur strålkastarna följer den rundade formen på flyglarna.

Det blev en bil i Hitlers smak. Han var personligen med 1938 när bygget inleddes av fabriken i KdF-bilens stad vid Fallersleben, på norra sidan av Mittellandkanal i Niedersachsen. Staden bytte namn till Wolsfburg efter ett lokalt renässansslott i juni 1945.

Tanken var att de första folkvagnarna skulle börja levereras till kunderna 1939. Bilen skulle kosta 990 riksmark, vilket motsvarar knappt 40 000 kronor i dag. Bilköpet skulle finansieras genom att intresserade köpte klistermärken värda 5 riksmark styck, som sedan klistrades in i en sparbanksbok för KdF-bilen och fungerade som ett slags köpekontrakt.

Istället för bilar: terrängfordon åt armén

Men innan några bilar börjat levereras startade Tyskland andra världskriget, och någon serieproduktion av Folkvagnar kom aldrig igång. 330 000 KdF-sparare hade då hunnit betala in sammanlagt 278 miljoner riksmark på det tyska arbetets bank och det dröjde faktiskt till 1961 innan Volkswagen gjorde upp med de tidigare KdF-spararna. De som då hade en fullklistrad sparbanksbok kunde få 600 D-mark rabatt på en ny Folkvagn.

I stället för bilar åt folket hade fabriken i Wolfsburg producerat 65 000 terrängfordon åt armén under krigsåren. Det var Kübelwagen och Schwimmwagen samt annan krigsmateriel som den flygande bomben V1.

Amerikanska trupper tog först hand om anläggningen, som var svårt skadad av bombanfall, i april 1945. I juni samma år överlämnades området till den brittiska ockupationsmakten och den brittiske majoren Ivan Hirst blev 29 år gammal chef över bilanläggningen och dess 6 000 anställda.

Trots att en brittisk industridelegation dömt ut bilen som osäljbar, och att Ford avböjt att ta hand om anläggningen, så drev Ivan Hirst igenom en beställning på 20 000 bilar i augusti 1945. Bilarna skulle levereras till ockupationsmakten samt som färdmedel för tyska posten och läkare.

Först strax före årsskiftet 1945/1946 fick man ihop 55 fordon med delar som kunde plockas samman från terrängfordon som inte byggts. Anläggningen kallades då Wolfsburg Motor Works. Halva arbetsstyrkan ägnade sig åt att rensa upp i ruinerna av fabriken och resten plockade ihop bilar.

För invånarna i staden betydde det sysselsättning och ett visst framtidshopp i en situation när allt tyskt betraktades med avsky av segrarmakterna.

Då inleddes "Bubblans" guldålder

Då de allierade i april 1945 intog produktionsanläggningen i Wolfsburg hade endast totalt 630 bilar av den så kallade KdF-bilen, Kraft dursch Freude (kraft genom glädje), hunnit produceras. I mars 1946 rullade den tusende bilen av bandet i Wolfsburg, och bort mot 1947 var tillverkningstakten uppe i tusen bilar i månaden.

1948 tog tysken Heinrich Nordhoff över ledarskapet, samma år som landet fick sin nya valuta D-marken. Då blev det också möjligt även för privatpersoner att beställa en Volkswagenbil.

1949 överlämnade den brittiska militärförvaltningen bilfabriken till delstaten Niedersachsen, där Wolfsburg ligger.

Den lilla bilen, bara drygt fyra meter lång och med sin luftkylda motor på 25 hästar, blev trots de brittiska industriexperternas dom en succé - inte bara i hemlandet Tyskland, utan också på exportmarknader runt om i världen. Den uppskattades främst för sin pålitlighet i en tid när exempelvis kokande kylare var ett ständigt återkommande problem för bilägare.

Symbol för Tysklands väg tillbaka - efter kriget

I Tyskland blev bilen snart också en symbol för vägen tillbaka från nazitidens förnedring och ett land som reste sig ur ruinerna och fick i gång ekonomin igen. Folkvagnen blev den klasslösa bilen som rullade på de tyska vägarna som ett bevis på det ekonomiska undret, Wirtschaftswunder. Arbetare såväl som företagare, unga såväl som gamla, kunde enkelt och billigt förflytta sig, åtminstone i den västra delen av Tyskland.

1955 hade den miljonte folkan rullat av bandet i Wolfsburg. Totalt lämnade nästan 12 miljoner folkor fabriken fram till 1 juli 1974, då modellen avlöstes av Golf. Men Folkvagnen fortsatte tillverkas på andra ställen - både i Tyskland och runt om i världen. De allra sista gjordes i Mexiko. När produktionen slutligen upphörde så sent som 2003 hade 21,5 miljoner bilar tillverkats.

En av de legendariska Volkswagencheferna, Carl Hahn som var chef under perioden 1982-1993, konstaterade något ironiskt att Volkswagen är det mest framgångsrika bilföretag som britterna grundat.

Av den en gång så stora, brittiska bilindustrin fanns då bara ett fåtal märken kvar, exempelvis kronjuvelerna Rols-Royce och Bentley. De skulle snart hamna i utländsk ägo även de. Ironiskt nog i tysk ägo. Det var Volkswagen som lade beslag på Bentley.

Fakta: Volkswagen Typ 1

Produktionstid: 1938-2003.

Antal tillverkade: 21 529 464 exemplar.

Motor: 4-cylindrig luftkyld boxermotor placerad baktill.

Cylindervolym: 1,1-1,6 liter.

Effekt: 18-40 kW.

Längd: 4 070-4 140 mm.

Bredd: 1 540-1 585 mm.

Höjd: 1 500 mm.

Vikt: 730-930 kg.

Håkan Abrahamson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt