Globaliseringen fick fart med lådorna

2017-02-25 06:00  

TEKNIKHISTORIA. Containern sänkte transportkostnaden för gods med 90 procent och blev den självklara förpackningen i den globala handeln. Idén föddes i huvudet på en lastbilsägare som såg slöseriet med tid när lastbilen stod still.

Traditionellt förpackades gods förr i tiden i lådor, balar, säckar eller tunnor. Dessa förpackningar lastades sedan en och en ombord på flakvagnar, lastbilar, järnvägsvagnar eller fartyg. Inte för inte kallades lasten styckegods.

Förutom att hanteringen var arbetsintensiv så var den långsam. När godset lastats för transport på land till en hamn väntade oftast mellanlagring i ett magasin. När lastfartyget lagt till vidtog en omfattande manuell hantering av gods som skulle lossas, och sedan nytt gods som lastades ombord.

Godshanteringen blev som proppar, och de mäktiga stuveriarbetarfacken hade stor makt att diktera villkoren för sina medlemmar. En stuveriarbetarstrejk lamslog handeln med allvarliga konsekvenser som följd.

En som retade sig på den långsamma hanteringen av gods var den amerikanske åkeriägaren Malcolm McLean. Han föddes 1914 i Maxton i North Carolina. Även om det var depression när han kom ut i arbetslivet på 1930-talet så tjänade han som bensinmacksbiträde ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa en begagnad lastbil för 120 dollar 1934.

Läs mer:

Läs mer: Populär genväg tog decennier att bygga

Malcolm McLean började köra skräp och annat lågvärdigt gods men var en pålitlig åkare. Det uppskattades och snart hade han byggt upp en firma med fem lastbilar och ett stort kundunderlag. Men det var kärva tider och när kunderna plötsligt inte efterfrågade transporter satte han sig åter bakom ratten på en av sina lastbilar för att köra bomullsbalar från North Carolina till New Jersey.

Året var 1937, och McLean noterade att en stor del av tiden som lastbilschaufför ägnade han åt att sitta och vänta på lastning och lossning.

Idén föddes att hela godshanteringen borde gå mycket snabbare om godset redan var packat i en stor behållare som kunde lastas på bilflaket direkt när lastbilen kom, och sedan lyftas av på ankomstorten.

Det stannade dock vid funderingar. Malcolm McLean byggde ut sitt lastbilsåkeri och hade i början av 1950-talet 1 776 bilar och 37 transportterminaler. Det var den femte största transportfirman i landet.

Nu tog funderingarna på ett mer rationellt godshanteringssystem fart igen. McLean utvecklade behållare av stål som kunde lyftas av och på ett lastbilsflak, men som också var tillräckligt starka för att kunna staplas på varandra. Dörrarna kunde dessutom låsas för att minska risken för svinn under transporten.

Men containern han uppfunnit, som lämpade sig för både land- och sjötransporter, retade upp ett flertal järnvägsbolag som anklagade McLean för att bryta mot handelsöverenskommelser som förbjöd monopol på en hel transportkedja.

Då sålde Malcolm McLean merparten av sitt åkeri och köpte rederiet Pan-Atlantic, och döpte om det till Sea Land Industries.

Premiärturen med en sjötransport för containrar ägde rum i april 1956 då oljetankern S/S Ideal-X förutom sin last av olja även tog 58 containrar från New Jersey till Houston i Texas.

Resan övervakades noga av regeringstjänstemän, järnvägstjänste–män och representanter för industrin. I Houston lastades containrarna över på lastbilar som inte ägdes av McLean. Lasten visade sig vara oskadd när den kom fram.

Han kunde utföra transporten 25 procent billigare än vad en styckegodstransport skulle ha kostat. Nu kunde 30 ton gods i timmen flyttas, långt mer än vad som tidigare ansetts vara möjligt.

Malcolm McLean satte i gång att bearbeta hamnbolagen för att anpassa hamnarna för den nya typen av förpackningar. Så sakteliga lyckades han övertyga den ena hamnen efter den andra. Men motståndet från stuveriarbetarfacket var fortfarande starkt. De såg antalet arbetstillfällen försvinna.

McLean insåg standardiseringens betydelse och släppte patent på containerlösningar fria genom ISO. I slutet av 1960-talet var Sea Land en dominerande aktör när det gällde godstransporter med 27 000 containrar och 36 containerfartyg.

Under Vietnamkriget behövde USA leveranser till krigsskådeplatsen och tryckte på för ett standardiserat system. Sea Land använde 33-fotscontainrar, konkurrenten Matson använde 24-fotscontainrar. Sista åren på 1960-talet definierade standardiseringsorganisationen ISO reglerna för en container.

Vietnamkriget blev ett enormt uppsving för Sea Lands containertrafik. USA:s militär var inte van vid transporter i containrar, men McLean tog på sig att själv bygga upp containerhamnar i Vietnam och stod för kranar och fordon och egen personal. Fartygen gick fullastade med förnödenheter till Vietnam, men tomma tillbaka till USA.

Amerikanska regeringen betalade för resan fram och tillbaka. McLean kom på en lösning så att de inte skulle gå tomma på tillbakavägen. Han lät fartygen göra ett stopp i Japan och fyllde containrarna med varor som landet exporterade till USA. Det var på den tiden Japan ansågs vara världens verkstad, innan Kina tog över rollen.

I Japan byggdes snart containerhamnar efter amerikanskt mönster och i slutet av 1960-talet var flera containerrederier fullt sysselsatta med att frakta åtråvärda japanska elektronikvaror i containrar till konsumenterna i USA.

Vietnamtransporterna blev allt viktigare för Sea Lands omsättning. År 1971 uppgick värdet av Sea Lands transporter till krigsskådeplatsen till 102 miljoner dollar. Det var en tredjedel av företagets hela omsättning.

1969 sålde Malcolm McLean sin verksamhet för 160 miljoner dollar till R J Reynolds. Året därpå infördes ISO-standarder för containerstorlekar. Det blev 20-fotscontainern som blev måttstocken för containerhanteringen, än i dag kallad TEU. Förkortningen står för Twenty-foot Equivalent Unit.

I slutet av 1960-talet kunde containerfartyg transportera upp mot tusen TEU, vilket ansågs makalöst mycket. I dag tar de största fartygen närmare 20 000 TEU.

På styckegodstiden bedömdes 1,3 ton gods i timmen kunna hanteras. Med containerhantering handlade det 1970 om 30 ton i timmen. Transportkostnaden för gods sjönk med mer än 90 procent.

Tio år efter den första containertransporten hade 1 procent av hamnarna särskilda containerterminaler. År 1983 hade 90 procent av hamnarna sådana.

I dag finns fler än 17 miljoner containrar i omlopp och de gör 200 miljoner resor per år.

Varumärket Sea Land försvann när rederijätten Maersk köpte verksamheten 1999, men återkom för några år sedan när det visade sig att Sea Land var ett saknat och värdefullt begrepp på den amerikanska kontinenten.

 

Det här är en artikel från tidningen Teknikhistoria. Prenumerera på den här.

Gilla Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook

Malcolm McLean

  • Malcolm McLean föddes 14 november 1913 i Maxton, North Carolina. På 1930-talet köpte han en lastbil och grundade med sina syskon åkeriet Mc Lean Trucking Co.
  • På 1950-talet experimenterade han med containrar för lastbilstransporter, och sedan för sjötransporter. Han köpte det begagnade tankförtyget Ideal-X och genomförde den 26 april 1956 den första lyckade kommersiella containertransporten till sjöss. Fartyget fraktade förutom olja även 58 containrar från New Jersey till Houston, Texas.
  • 1960 bytte transportrörelsen namn till Sea-Land Industries och ägde då 27 000 containrar.
  • 1969 sålde McLean transportföretaget till tobaksbolaget Reynolds, och tog en plats i bolagets styrelse. 1977 lämnade han sin styrelsepost och bröt alla kontakter med sitt gamla företag.
  • Han ägnade sig därefter åt att spekulera i ökande oljepriser och ett nytt containerrederi, men förlorade i stort sett sin förmögenhet och fick begära konkursskydd.
  • 1991 startade han åter ett rederi med trafik mot de karibiska öarna.
  • Malcolm McLean dog 25 maj 2001. På morgonen den dagen han begravdes blåste containerfartyg världen runt sina sirener till hans ära.

Håkan Abrahamson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt