Följ med in i Uppsalas stolthet - anatomiska teatern från 1663

2015-10-17 06:00  

När medicinprofessorn Olof Rudbecks anatomiska teater i Uppsala stod klar 1663 var det en av de mest moderna föreläsningssalarna i världen. Här är universitetets skrytbygge från insidan. Välkommen in.

Olof Rudbeck var bara i 20-årsåldern när han lyckades beskriva kroppens lymfkärl i detalj. Det var den första vetenskapliga upptäckten i Sverige. 1653 fick han möjlighet att göra en studieresa till Leiden i Nederländerna, med sponsring av Drottning Kristina och Axel Oxenstierna.

Han kom hem med många nya intryck samt den fasta övertygelsen om att Uppsala, som det främsta lärosätet i Europas nya stormakt, måste rustas upp från ett enkelt prästseminarium till en modern forskningsanläggning. Han hade också en uppfattning om vad som var mest angeläget: en undervissningssal för anatomi och en bra trädgård. Från Leiden hade han med sig skisser över trädgårdar, frön och ritningar på dissektionssalar.

Den anatomiska teater han ritade påminde inte så mycket som den som fanns i Leiden. Den liknade mer dissektionssalen i Padua i Italien som hade nästan 70 år på nacken.

Den hade byggts på initiativ av Andreas Vesalius, en genial anatomist som revolutionerade den medicinska vetenskapen i mitten av 1500-talet. Det var en av de första i världen, och den står kvar än i dag.

Det finns inga bevis på att Olof Rudbeck besökte Padua. Men det finns så många likheter mellan Paduas dissektionssal och den i Uppsala att han i alla fall måste ha studerat skisser och ritningar.

I Padua var ljuset så dåligt att man tvingades hålla föreläsningar och dissektioner i ljuset av facklor och vaxljus. Teatern i Leiden, den han hade mest personlig erfarenhet av, var byggd med läktarna i ett flackt sluttande plan, vilket gjorde att bara de som stod längst fram hade bra sikt över dissektionsbordet i mitten.

Uppsalas branta amfiteater med trånga ståplatser och dubbla fönsterrader i takkupolen fixade båda problemen. Den blev på det sättet en av världens mest moderna undervisningslokaler.

Den var dock underutnyttjad. Det berodde delvis på att Sverige hade få läkartjänster och få studenter. Salen rymde 200 personer, men på Olof Rudbecks första anatomiföreläsning 1663 närvarade bara tre studenter. Dessutom var det brist på kadaver, trots tidens många avrättningar.

Hos Olof Rudbeck själv svalnade intresset för anatomiska studier ganska snabbt efter att teatern stod klar. I stället djupdök han i botaniken. Andreas Vesalius hade också anlagt en berömd botanisk trädgård för medicinska växter i Padua. Nu skulle också Uppsala få en sådan. Olof Rudbeck lade ner så mycket energi i Uppsalas nya trädgård att han kallade den sin förstfödde son. Katalogen från 1685 innehöll 1 873 växter.

Han kunde aldrig sitta still och passionerna avlöste varandra snabbt. Han var arkitekt, stadsplanerare, ingenjör, uppfinnare, industrialist. Han ritade kanaler, broar och tillverkade kompasser. Han målade, skrev poesi och komponerade musik, byggde orglar, sjöng, var astronom, och undervisade för artillerister.

På 1670-talet gled han in på ännu ett nytt intresse, arkeologi och språkhistorik. Hans teorier återgavs i det illustrerade jätteverket Atlantica, som kom ut i fyra band från 1679. Den är ett försök att visa att Norden, framför allt Sverige, är den mänskliga kulturens sanna vagga.

Det är osäkert om alla härledningarna och slutsatserna var allvarligt menade, eller om verket skulle ses som tidstypisk underhållning för mer påläst fint folk. Även om mycket bestod av humor och satir hade den stor inverkan på seriösa försök att visa att norden var människans ursprung.

Delar av verket förstördes i Uppsalabranden 1702, tillsammans med hans pågående arbete med avbildningar av alla världens växter. Han gjorde en hjälteinsats genom att själv dirigera kampen mot elden från en plats vid anatomiska teaterns kupol på Gustavianums tak, allt för att rädda sitt bibliotek som var inrymt i Uppsala domkyrka.

Olof Rudbeck dog senare samma år. På hans gravsten står "Atlantica visade att han var odödlig, att han var dödlig visar denna sten."

 

Det här är en artikel från tidningen Teknikhistoria. Prenumerera på den här.

Gilla Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook

 

Niklas Dahlin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt