Femte strängen ger banjon sin rington

2016-05-07 07:01  

TEKNIKHISTORIA. Den femte strängen på banjon är en amerikansk uppfinning som ger instrumentet en karakteristisk ringande ton. Här är historien om hur den kom till.

Föregångaren till den moderna banjon kom till USA från Afrika med de svarta slavarna, som visste att spela på sätta – ett skinn på en kalebass, en hals på denna och låta en sensträng ljuda. Liknande instrument användes även på andra håll i världen.

Den amerikanska femsträngade banjon förknippas ofta med Joel Sweeney, som var den första vita artisten att uppträda med en banjo som hade en kortare sträng vid sidan av de övriga lika långa strängarna.

Han hade på 1830-talet ersatt kalebassen med en trumma och fäst en hals på denna. Förutom fyra lika långa strängar på vilka det gick att ta ackord fanns en femte resonanssträng.

Men det är inte säkert att Sweeney var först. Musikhistoriker ser en antydan till att liknande instrument kan ha använts i USA av slavar från Afrika även tidigare än 1830.

Den femsträngade banjon vann gehör hos den vita befolkningen i USA och kom att användas som folkinstrument. Banjon stämdes ofta diatoniskt, alltså i öppna ackord, till skillnad från de flesta andra instrument som är stämda kromatiskt. Den femte strängen löper utmed tre fjärdedelar av strängarna med full längd.

I slutet av 1800-talet experimenterade flera tillverkare i USA med olika sätt att få ut mer ljud ur banjon än vad som var möjligt när ett kalvskinn spändes över en träsarg. En lösning som flera valde var att placera en metallring mellan skinn och träsarg.

Ringen kom att kallas tonring och olika konstruktioner såg dagens ljus. Mest berömd är instrumentbyggaren Gibsons Mastertonebanjo som på 1920-talet fick tonringar av klockbrons.

Tonringen göts i en form för att passa över sargen, och bearbetades sedan i många steg. Detta gjorde att en Gibson Mastertone, som fanns i ett otal utföranden med både fyra, fem och sex strängar, var ett dyrt och exklusivt instrument. Men på det glada 20-talet firade de stora Dixielandsorkestrarna triumfer, och till dessa sålde Gibson ett större antal fyrsträngade plektrumbanjo och tenorbanjo.

Betydligt färre femsträngade Mastertonebanjo tillverkades, för i folkmusiken fanns inte lika mycket pengar.

När depressionen slog till på 1930-talet efter börskraschen sjönk försäljningen av dyra instrument. Efter flera dystra år såg Gibson över sitt utbud av Mastertonebanjo, och tog bort flera dyra modeller. Priset sänktes dessutom från 100 dollar till 75 dollar, och en populär modell blev RB-75, som betyder Regular Banjo 75 dollar.

Andra världskriget blev en ny prövning på Mastertonebanjon med sin tonring. Metall skulle inte användas till musikinstrument utan för krigsindustrin, och de få banjo med tonring som Gibson lyckades sälja under krigsåren var ihopplockade av delar som hade levererats före 1940.

När kriget var över och civil produktion åter kunde få tillgång till metalleveranser var det svårt att få tag i klockbrons av samma kvalitet som före kriget.

Dessutom hade ett nytt stränginstrument som lät kraftigt från en konsertscen börjat bli populärt – elgitarren.

I den amerikanska countrymusiken fick banjon snart mest användning i den akustiska musikformen bluegrass och när oldtime-musik skulle framföras. I bluegrassmusiken fick dock banjon en speciell roll tack vare musikern Earl Scruggs, som utvecklat en metod att spela snabba sekvenser med en teknik, en trefingerstil.

Konkurrens från asiatiska kopior gjorde att försäljningen av banjo tillverkade i USA sjönk rejält. När Cumberlandfloden svämmade över intill Gibsons fabrik i Nashville 2010 förstördes stora delar av maskiner och halvfärdiga instrument. Flera av dessa hade namn förknippade med Earl Scruggs. Earl Scruggs dog i mars 2012, och Gibson ger inga besked om man någonsin mer kommer att ta upp banjotillverkningen.

 

Det här är en artikel från tidningen Teknikhistoria. Prenumerera på den här.

 

Gilla Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook

Håkan Abrahamson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Debatt

COMSOL