Färgen gjorde William Perkin stormrik

2015-07-24 06:00  

TEKNIKHISTORIA. Av en slump upptäckte en ung kemist på påsklov en klart lysande purpurfärg. Tidningen Teknikhistoria berättar om William Perkin som upptäckte den första anilinfärgen, vilket gjorde honom stormrik.

Den brittiske kemisten William Perkin hade knappt hunnit in i tonåren innan han inledde sin vetenskapliga bana. Bara 15 år gammal skrevs han in på Royal College of Chemistry i London. Hans mentor var kemigeniet August Wilhelm von Hofmann. William Perkin blev snart en av hans assistenter.

1856 fick han en utmaning av läromästaren. Det brittiska imperiebyggandet i Afrika var beroende av läkemedlet kinin som bland annat är verksamt mot feber och malaria och som utvinns från kinaträdet. Von Hoffmann föreslog att William Perkin, då bara 18 år gammal, skulle hitta en metod att tillverka kinin på syntetisk väg för att få ner priset.

Det var påsklov. William Perkin jobbade hemma, i ett primitivt labb i sin lägenhet i östra London. Försök på försök misslyckades. Ett av hopkoken gav en fast, svart klump i botten på glasflaskan. Han tvättade ur den med alkohol och såg att delar av den svarta massan hade fått en speciell purpurfärg. Han insåg att han av en slump hittat en guldgruva: en ny färg för textilindustrin.

Tillverkning av textiler var kärnan i den industriella revolutionen, och på så sätt var William Perkins nya färg minst lika viktig som om han hade lyckats framställa syntetiskt kinin. Textilindustrins färger framställdes ofta från naturliga källor, vilket var arbetskrävande och dyrt. Dessutom höll många av dem dåligt. Men nu hade William Perkin uppfunnit en stark purpurfärg som varken blektes eller färgade.

Han kallade färgen anilinpurpur eller tyrisk purpur, efter en antik purpurfärg som framställts av ett sekret från purpursnäckan. Det antika färgämnet var ytterst exklusivt, eftersom det går åt 12 000 snäckor för att framställa 1,4 gram. Därför var purpurfärgen ett kännetecken för adel, kejsare och kungar, och romerska generaler bar purpurmantel under triumftåg.

Senare fick Perkins syntetfärg namnet mauveine. Det var den första anilinfärgen, och av en händelse hade kemisten Antoine Béchamp bara två år tidigare upptäckt en metod för att framställa anilin i stor skala. Till skillnad från antikens tygfärg kunde mauvine därför framställas billigt i stora volymer.

Industriell tillverkning av mauveine kunde därför bli mycket lönsam. Han ansökte omedelbart om patent på processen och fick det samma år. Han lånade pengar av sin far och tog in sin bror och en kompis i rörelsen. Textilfabrikanter var mycket intresserade. Efter att i hast tagit fram en metod för att använda färgen på silke och andra textilier lät han bygga en fabrik i Greenford vid Grand Union Canal i London.

Under decennierna som följde skapades många nya anilinfärger efter samma modell, till exempel aninlinrött och safranin. Trots att William Perkins stora upptäckt hade varit en lyckosam slump fortsatte han sin karriär med målmedvetet och systematiskt arbete med att ta fram nya syntetiska färger. Han låg bakom flera nya kulörer, till exempel Britannia Violet och Perkin's Green. Han experimenterade också framgångsrikt med syntetiska råmaterial till parfym.

På 1890-talet körde den brittiska kemiindustrin om av den tyska. William Perkins gick i pension och sålde av sina tillgångar. Då var han en storhet inom sitt fält med många priser, utmärkelser och en stor förmögenhet. Han adlades 1906 och avled året efter, 69 år gammal.




Det här är en artikel från tidningen Teknikhistoria. Prenumerera på den här.

 


Följ Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook!

Niklas Dahlin

Mer om: William Perkin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt