Datapionjären berättar om topphemliga nattjobbet med svenska urdatorn

2015-04-11 06:00  

TEKNIKHISTORIA. ”Akta dig så att du inte fastnar bland ettorna och nollorna.” <br/>De manliga kollegerna varnade Elsa-Karin Boestad-Nilsson när hon började programmera den svenska urdatorn Besk. Men hon lyssnade inte. Här är tidskriften Teknikhistorias intervju med en binär pionjär.

Året var 1952. Den unga matematikern Elsa-Karin Boestad-Nilsson arbetade med att lösa problem kring flygplansstabilitet. Som hjälp hade hon handdrivna mekaniska räknemaskiner från det svenska företaget Facit. Arbetsgivare var Försvarets forskningsanstalt, avdelningen för fysik och sprängteknik (FOA 2).

Så, över en dag, förlorade hela beräkningsgruppen sina arbetsuppgifter. FOA hade köpt en så kallad analogimaskin från USA. Maskinen simulerade mekaniska förlopp med hjälp av analoga elektriska signaler och löste de problem beräkningsgruppen arbetade med. Den var så rolig att arbeta med att civilingenjörerna på FOA2 inte tillät att några andra använde den.

- Vi var nog bland de första som förlorade arbetsuppgifterna på grund av datorisering, berättar Elsa-Karin Boestad-Nilsson när Teknikhistoria kommer på besök.

Utsikten från lägenheten på Lidingö utanför Stockholm är hänförande. Fastigheten ligger på en höjd, precis vid kanten av fjärden Lilla Värtan i Stockholms inre skärgård. Här i vardagsrummet finns ingenting som skvallrar om att kvinnan framför oss är en de första som skrev datorprogram för den svenska urdatorn Besk. För det blev resultatet av att hon och hennes kollegor motades bort från analogimaskinen. Nu var de tvungna att ”ragga” nya beräkningsarbeten inom FOA.

Det gick så bra att en intern databehandlingsinstitution bildades. Samtidigt väcktes hennes nyfikenhet på den generella digital dator, eller matematikmaskin som den kallades, som svenska forskare höll på att bygga. Uppdraget sköttes av den statliga Matematikmaskinnämden- MNN– och leddes av deras chef, civilingenjören Erik Stemme.

Fast besluten om att få in en fot bland de som kunde använda maskinen gick Elsa-Karin Boestad-Nilsson den första programmeringskursen hösten 1953.

- Mina manliga kollegor ville inte gå. ”Du kommer att bli sittande där med nollor och ettor” varnade de mig. Men för mig var det en spännande möjlighet att räkna med nya metoder och att kunna lösa problem som inte hade varit möjliga att angripa tidigare.

Den 15 januari 1954 invigdes den 30 ton tunga svenskutvecklade datorn Besk, en dator som då var snabbast i världen. Tio meter lång och två meter hög fyllde den ett helt rum i fastigheten på Drottninggatan 91-95 i Stockholm. Då huserade Kungliga Tekniska Högskolan där. I dag tillhör byggnaden Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien.

Redan på invigningsdagen fanns Elsa-Karin Boestad-Nilsson på plats för att köra sitt första program; beräkning av spridning i raketbanor. Det blev startskottet på den period i livet hon kallar ”nätterna med Besk”.

Under förmiddagen skulle datorn servas och på eftermiddagen fick bara Matematikmaskinnämndens anställda göra körningar. Utomstående kunder som FOA var hänvisade till kvällar och nätter.

Besk bestod av 2 400 elektronrör, ungefär av samma sort fanns i radioapparater innan transistorn kom. När något av rören gick sönder kallade man på chefkonstruktören Erik Stemme som kom rusande för att fixa problemet. Avbrotten var många och tidsschemat försköts långt in på nätterna.

- Medan vi väntade drack vi te och diskuterade allt från allt från Guds existens till vad FRA (Försvarets radioanstalt reds anm) egentligen höll på med. De pratade hela tiden i termer av täcknamn som ”landet” och havet”.

Men FRA var inte de enda som använde Besk för hemliga projekt. FOA höll att räkna på en atombomb.

- Det var naturligtvis ett topphemligt jobb men vi pratade aldrig högt om vad vi höll på med.

Projektet, som avslöjades av tidningen Ny Teknik år 1985, har tidigare beskrivits i Teknikhistoria (nr 2, 2011).

Det var under atombombsprojektet matematikern Per Olov (Olle) Nilsson kom till hennes grupp. En knäskada hade satt stopp för utbildningen till fältjägare. Kanske kunde hans matematiska kunskaper vara till hjälp i projektet?

- Vi brann båda för matematik. Efter jobbet gick vi till Hedengrens bokhandel vid Stureplan och tittade på nya matematikböcker. Jag älskade honom på en gång och vi gifte oss år 1956, säger Elsa-Karin Boestad-Nilsson och ler.

Beräkningsgruppen växte från fem till tjugo personer sedan kvinnliga räknebiträden lärt sig att programmera. År 1957 blev hon chef.

- Jag anställde nästan bara kvinnliga studenter och akademiker. Först när utbildningen i Numerisk analys startade vid högskolan dök männen upp.

Gruppen blev den enda inom forskningen på FOA 2 som dominerades av kvinnor. Det var annat än hon själv blev anställd år 1948. Då var hon den enda kvinnliga akademikern bland 100 män.

Den vedertagna uppfattningen att Besk skulle täcka hela Sveriges behov av datakraft kom snart på skam. Maskinen blev snabbt överbelagd. FOA valde att köpa in en egen dator från USA. Det blev en IBM 7090 och en av de kraftfullaste stordatorerna som fanns i Europa.

- Före leveransen åkte vi till Paris för att köra Fortran-program på en IBM 704. Även där blev det nattarbete, mest av sekretesskäl.

Allt mer av Elsa-Karin Boestad-Nilsson arbetstid gick till att missionera om alla simuleringar man kunde använda matematikmaskiner till.

- Fregatters och helikoptrars sökande efter ubåtar hörde dit. Det var aktuellt redan då, konstaterar hon.

År 1974 blev så Elsa-Karin Boestad institutionschef. Året efter fick hon titeln överingenjör. Utnämningen hade dröjt, departementet som beslutade om titeln tyckte länge att "databehandling var rutinarbete".

Utnämningen gav eko i media, men uppmärksamheten väckte missnöje inom FOA. När sedan personalavdelningen i ett remissvar till de statliga utredningen ”Kvinnor i statens tjänst ( SOU 1975:43) konstaterade att all kvinnlig kontorspersonal skulle ha samma låga lön oavsett utbildning för att de ”annars skulle de bli avundsjuka på varandra” fick hon nog. Elsa-Karin Boestad-Nilsson började engagera sig i jämställdhetsfrågor. Hon tog initiativ till en kvinnodag för statliga verk och gick med i Fredrika Bremerförbundet. Där var hon med och bildade en Kvinnor och teknikgrupp.

- Vi ordnade bland annat en Kvinnor och teknikvecka tillsammans med Tekniska muséet och tidningen Ny Teknik. Över 300 kvinnor deltog. Resultatet blev boken ”Gnistor” som gavs ut på Ingenjörsförlaget.

År 1981 hade hon tröttnat på att vara chef och lämnade FOA för att skaka liv i föreningen Ada i Sverige. Föreningen, som utöver FOA stöttades av industrier som Asea, Bofors och Ericsson, arbetade för att programmeringsspråket Ada skulle införas på bred front i Sverige.

- Jag blev en slags promotor för Ada och ordnade kurser och internationella seminarier. Dessutom var jag redaktör för föreningens tidning, både den svenska och den EU-tidning som gavs ut på engelska.

År 1990 gick så Elsa-Karin Boestad-Nilsson i pension, men hon fortsatte som konsult i ytterligare fem år.

Om du ser tillbaka på ditt yrkesliv, vad är du mest nöjd med?

- Att jag har sett andra, och hjälpt dem att komma framåt i karriären.

Rent programmeringsmässigt då. Vilket program har varit roligast att utveckla?

- Det var ett som handlade om pansarvärn som låg gömda i buskarna och sedan kom det stridsvagnar som de skulle slå ut.

Det låter som ett klassiskt dataspel.

- Ja, vi var ju föregångare. Vi gjorde de där dataspelen ungarna spelar nu.



Det här är en artikel från tidningen Teknikhistoria. Prenumerera på den här.

 


Följ Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook!

Svensk pionjär

Namn: Elsa-Karin Boestad-Nilsson.

Ålder: 89 år.

Utbildning: Fil.kand i matematik, fysik och kemi.

Aktuell: Svensk pionjär inom datorprogrammering.

Arbetsplats: FOA2.

Familj: Fyra barn, 11 barnbarn.

Övrigt: Dotter till Gustav Boestad, professor i maskinelement vid KTH.

Ulla Karlsson-Ottosson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt